Text 241, 70 rader
Skriven 2002-06-23 23:24:53 av Michael Cronsten (2:205/412)
    Kommentar till text 239 av Björn Forsström (2:203/614.61)
Ärende: Lappar
==============
 BF>MC> Ordet lappar fick dålig klang, 
 BF> 
 BF> Är imponerad av dina kunskaper. 
 BF> Bor du där själv eller har du läst i något uppslagsverk? 
 
Eftersom jag bor i Östersund så ligger det nära till hands att kunna lite om
det. Fakta man snappat upp under årens lopp. 
 
För några månader / nåt halvår sen var det ett tv-program som beskrev hur
Skandinaviska halvön först beboddes under inlandsisens avsmältning för ca
10.000 år sen. Först kom ett jägarfolk söderifrån, via Danmark, och vandrade
efter kusterna norrut, dels efter svenska västkusten och Norges kust upp mot
ishavet, och dels via Sveriges östkust upp längs Bottenviken mot Finland. Det
var bara själva kusten som var isfri, allt innanför var inlandsis, precis som
Grönland idag. Eftersom folket spred sig två separata vägar och var åtskilda
ca 1 - 2 tusen år innan isen smält så pass att inlandet var isfritt, så hann
språken utvecklas olika, och det är det som idag är sydsamiska respektive
nordsamiska. Programmet beskrev det väldigt övertygande och logiskt, jag har
säkert glömt nån viktig detalj i berättelsen. På den tiden var förstås alla
folk jägarfolk, eftersom jordbruket med plantering av grödor och hållande av
tamdjur uppfanns först för ca 6.000 år sen, och det var nånstans i
mellanöstern tror jag. Så det tog ytterligare ett bra tag innan det kom hit,
och då med det folk som kom efter samerna, och som antingen kom söderifrån
eller mer troligt aningen österifrån tex. från nuvarande Ryssland och slaviska
folk. Fast antagligen har Skandinavien koloniserats i många vågor sen istiden,
inte minst på senare år = under vår tideräkning. 
 
Förresten, inte ens Island var folktomt när vikingarna kom dit på 800-talet
(?). Det kan vara så att de fick reda på öns existens av folk de träffade på
Irland, för när vikingarna kom till Island fanns det redan irländska munkar
där. Irland var ett av de första västeuropeiska länder som kristnades, av
Sankt Patrik förstås, på 400-talet, och på 500-talet var den irländske
sjöfararen Sankt Brendan den som som första Europe besökte Nordamerika.
Island kallades iallafall Tile av irländarna. 
 
Så sent som i februari år 1467 reste italienaren (snarare Genua-bon eftersom
Italien inte fanns då) Cristoforo Colombo till en ö med namnet Tile, så
tydligen hette ön så fortfarande då. År 1485 reste han till Spanien, och
hette där Cristobal de Colon, då han försökte övertyga kund Ferdinand att
finansiera hans resa till fjärran östern genom att resa västerut över havet.
Redan 1471 hade han besökt kungen av Portugal i samma ärende. Vi känner honom
som Kristoffer Kolumbus, och 1491 besökte han det spanska hovet som slagit
läger utanför det sista moriska (arabiska) fästet i Spanien, staden Granada.
Den 2 januari 1492 föll staden i den spanske kundens händer, och morernas
välde var över. Han lyckades övertyga kung Ferdinand av Aragon, och drottning
Isabella, att få ett antal skepp för att resa på en expedition västerut för
att finna sjövägen till bortre Indien. Den 3 augusti 1492 bar det av. På
förmiddan den 12 oktober såg man land igen, det var öar utanför Bahamas.
Området fick namnet Västindien, eftersom det låg västerut och var en del av
Indien där man hade till uppgift att etablera snabbare handelsrutter för
hemförande av kryddor mm. till Spanien. Befolkningen kallades logiskt nog
indianer (vikingarna hade kallat dem skrälingar, de skränade och hoppade upp
och ner, möjligtvis i ilskan över att ha blivit upptäckta?). Den 15 mars 1493
var han hemma i Spanien igen, och kunde berätta att han upptäckt sjövägen till
fjärran östern. 
 
På den tiden hette allt från Indien och österut något med Indien. Exempelvis
Ostindiska kompaniet var ett svenskt företag som utförde handelsresor till
Kina för att köpa och sälja varor. Nederländska Ostindien hette deras koloni
ända fram till 1940-talet, eller på holländska Nederlandse Oostindie, det som
idag heter Indonesien, och indi- finns fortfarande med i sammanhanget.
Stackars Kristoffer fick aldrig reda på under sin levnad att han missat
fjärran östern utan "bara" upptäckt en helt ny, eller till och med två, nya
kontinenter. Jag antar att den som insåg det först hette Amerigo Vespucci
(har ej kollat om det är rätt). 
 
Mvh  Mi Cro   
  
---
 * Origin: Jamten-TCL   +46-63-133330 (2:205/412)