Text 495, 102 rader
Skriven 2002-10-07 22:10:38 av Michael Cronsten (2:205/412)
    Kommentar till text 494 av Björn Forsström (2:203/614.61)
Ärende: Wall Enberg är Sveriges motsvarighet till Maersk?
=========================================================
Det här skrev jag för 5 år sen, eftersom det nu i övermorgon är årsdag igen
och sanningen inte får glömmas om denne store mans ursprung så postar jag det
igen, denna gång i detta internationella möte! 
 
 
En hyllning till Che Guevara 
 
Det är nu 30 år sen Che Guevara dog, bara 39 år gammal. Han föddes 
som ende sonen i en arbetarfamilj i Koskullskulle i Norrbottens 
inland, den 14 juni 1928. Fadern Gustav jobbade till och från med 
transporter åt gruvbolaget. I slutet av 20-talet var det svåra tider, 
ofta hade fadern jobb bara några dagar i veckan, så sonen Ernst och 
modern Hilda fick hjälpa till med brödfödan bäst dom kunde, bl.a. 
tvättade modern kläder åt de högre klasserna i byn, och lille Ernst 
fick hjälpa till med detta i den mån han kunde. 
 
År 1933 flyttade familjen till samhället Skäggevaara som ligger en mil 
väster om Leipojärvi. Fadern fick fast jobb i gruvan i några år så 
familjen fick det lite bättre. Gustav var dock fackligt aktiv, och 
hamnade snart på svarta listan och fick sparken från jobbet. Sen gick 
det raskt utför för familjen, sonen Ernst fick astma, och mor Hilda 
dog i TBC på senvintern 1936. 
 
Gustav fick för sig att han skulle åka som frivillig till Spanien för 
att kämpa på republikens sida mot faschisterna. Han var borta ett 
knappt halvår, och Ernst bodde under tiden hos sin farbrors syster 
Elna. År 1940 när fadern blivit kallad till internering utanför Boden 
tog han istället tillsammans med sonen Ernst, som nu var blott 11 år 
gammal, hyra på en båt som gick på Sydamerika. Antagligen hade Gustav 
fått nog av allt vad krig hette, för han hoppade av i Buenos Aires, 
där han tyckte luften var lika ren som hemma i Norrbotten. Ernst gick 
i skola och klarade sig väldigt bra, begåvad som han var utbildade han 
sig till läkare. Han hade lovat sig dyrt och heligt att hans far 
skulle få en bra ålderdom, och det löftet höll han. 
 
Ernst kunde aldrig stanna kvar någon längre tid på samma ställe, han 
reste i hela Sydamerika, och eftersom det konstant var oroliga tider 
utvecklade han liksom fadern sympatier för den marxistiska läran. 
I Guatemala mötte han en dotter till en läkarkollega, Hilda, som han 
blev väldigt förtjust i, kanske därför att hon hade samma namn som 
hans mor. Dom reste runt på landsbygden tillsammans, och på ett 
revolutions- möte i staden Huehuetenango Grosso träffade han en av 
Fidel Castros underhuggare, Nico Lopez. År 1954 for alla 3 till Mexico 
City där Ernst tog jobb på Allmänna Sjukhuset. Raul Castro, som var 
Fidels bror, bjöd in honom till Kuba för att bevittna de övergrepp som 
Batista tillsammans med amerikanska intressen utförde mot det 
kubanska folket. 
 
Ernst, som nu börjat kalla sig Ernesto istället för sitt teutoniskt 
klingande förnamn, gjorde flera resor mellan Mexico, Guatemala och 
Kuba. År 1958 besökte han ett träningsläger på Kuba och träffade där 
Fidel Castro för första gången. Ernesto blev så imponerad att han 
bestämde sig för att kämpa i den revolutionära kampen mot Batistas 
militärregim. Han blev populär bland gerillorna, kanske pga. sina 
medicinska kunskaper och sin berättarkonst. Han brukade berätta om 
livet i de norrländska skogarna där han satt vid lägerelden, och man 
kallade honom Che Guevara, eftersom han kom från den exotiska orten 
Skäggevaara. Che betyder för övrigt kompis, och Ernesto blev en av 
ledarna i den kubanska befrielsekampen som slutligen ledde till att 
General Batista störtades från makten 1959. 
 
Efter revolutionen började det verkliga arbetet, Ernesto hade kanske 
inte så stora förutsättningar för detta. Som tur var fanns alltid 
amerikanerna till hands, det var ständiga hot om invasion från den 
mäktiga grannen i norr, och Ernesto visste att använda sig av detta 
i sina flammande tal till befolkningen. Hans popularitet växte, och 
han blev lite av en mytisk person redan under sin levnad. 
Han myntade många ordspråk under sin levnad, ett av dom mer kända 
visar hans stora tro på framtiden och vad människor kan uträtta: 
"Vissa ser sakerna som dom är och säger 'varför', jag drömmer om saker 
som inte finns och säger 'varför inte?'". 
 
I samband med det amerikanska Grisbuktsanfallet skadades han av 
rikoschetterande eld mellan revolutionsgardet och CIA-infiltratörer 
i staden Santiago på södra Kuba, och hans popularitet ökade ännu mer. 
Tiden gick och Ernesto försvann mer och mer ur rampljuset, i mitten av 
60-talet hade han och Fidel kommit på kant med varandra, kanske hade 
Ernesto svårt att inse de praktiska åtgärder som behövdes för att 
behålla makten över den fattiga befolkningen nu när det gått några år 
sen revolutionen. 
 
Han gifte sig dessutom år 1959 med Aledia March och dom reste till- 
sammans till många länder i världen, bl.a. Egypten och Japan. Han 
blev industriminister på Kuba, och allt verkade gå honom väl i händer 
de första åren av 60-talet. 
 
Åren gick, år 1967 var det stora omvälvningar i Bolivia, den 
revolutionära gerillarörelsen hade börjat sin marsch mot huvudstaden 
La Paz. Ernesto reste dit för att hjälpa till i kampen mot diktaturen. 
Men något gick snett, han greps av militärpolis och dömdes summariskt 
till döden. Ernesto sköts av en exekutionspatrull morgonen den 
9 oktober 1967, för precis 30 år sedan. Han blev bara 39 år gammal, 
men han lever ännu som den evige revolutionären, och vi har väl alla 
sett fotografiet på honom, klädd i revolutionära kläder och basker. 
Fastän tiderna nu är andra och knappast någon vill bli känd för att 
hysa marxistiska ideer är han fortfarande högt aktad av de som kände 
honom och beundrare av det han uträttat i demokratins namn. 
 
Mvh  Mi Cro   
  
---
 * Origin: Jamten-TCL   +46-63-133330 (2:205/412)