Text 592, 63 rader
Skriven 2000-05-19 22:08:17 av Goran Andersson (2:204/490.1)
Ärende: Gutasagan
=================
Gutasagan:

Gotland fann först en man som hette Tjälvar. Då var Gotland så förtrollat, att
det om dagarna sjönk och om nätterna stod uppe, Men denne man bar först eld
till landet, och sedan sjönk det aldrig. Denne Tjälvar hade en son som hette
Havde. Och Havdes hustru hette Vitstjärna. Dessa två voro de första, som bodde
på Gotland. Första natten, som de sov tillsammans, drömde hon en dröm. Det var
som om tre ormar voro slingrade samman i hennes barm, och det tycktes henne,
som om de kröpo ut ur hennes barm. Denna dröm förtalte hon för Havde, sin man.
Han uttydde den så:
"Allt är bundet i ringar. Bebyggt land skall detta varda, och vi skola få tre
söner."
Dem gan han alla namn, innan de voro födda:
"Gute skall äga Gotland, Graip skall den andre heta och Gunnfjaun den tredje."

De skiftade sedan Gotland i tre tredingar, så att Graip, den äldste, fick
nordligaste tredingen, Gute den mellersta och Gunnfjaun, den yngste, den
sydligaste. Från dessa tre förökades sedan folket på Gotland så mycket under en
lång tid, att landet ej förmådde föda dem alla. Då lottade de bort från landet
var tredje man, så att de fingo behålla och föra bort med sig allt som de ägde
ovan jord. Sedan ville de ogärna fara bort, utan foro till Torsborg och slogo
sig ned där. Sedan ville landet icke tåla dem, utan de drevo bort dem därifrån.
Sedan foro de till Fårön och slogo sig ned där. Där kunde de icke uppehålla sig
utan foro till en ö vid Estland, som heter Dagö, och slogo sig ned där och
byggde en borg som ännu synes. ddär kunde de icke heller uppehålla sig utan
foro uppför en flod, som heter Dyna, och upp genom Ryssland. Så långt foro de
att de kommo till Grekland. Där bådo de grekernas konung att få bo i ny och
nedan. Konungen lovade dem det och trodde, att det ej var mer än en månad. När
sedan en månad gått, ville han visa bort dem. Men de svarade , att ny och nedan
varade alltid, och sade, att så hade det blivit lovat dem. Denna deras tvist
kom omsider till drottningen. Då sade hon: "Min herre konung! Du lovade dem att
bo här i ny och nedan. Det är för all tid. Då kan du ej taga det ifrån dem." Så
bodde de där och bo där ännu, och ännu hava de något av vårt språk.

Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och på högar, helgedomar
och stavgårdar och på hedniska gudar. De offrade sina söner och döttrar och
boskap jämte mat och dryck. Det gjorde de efter sin vantro. Hela landet hade
för sig det högsta blotet med människor. Eljest hade var treding sitt blot. Och
smärre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallas offerbröder,
ty de offrade alla tillsammans.

Många konungar stridde mot Gotland, medan det var hedniskt. Dock behöllo
gutarna alltid seger och sin rätt. Sedan sände gutarna många sändemän till
Sverige. Men ingen av dem kunde göra fred förr än Avair stråben från Alva
socken; han gjorde först fred med svearnas konung. När gutarna bådo honom fara,
svarade han: "I veten att jag närmast är död och fall. Given mig då, om I
viljen, att jag ska fara i sådan våda, tre mansböter, en för mig själv, en
annan för min födde son, och en tredje för min hustru." Ty han var klok och
mångkunnig, så som sägner gå om honom. Han ingick i stadgad rätt med svearnas
konung. Sextio marker silver vart år, det är gutarnas skatt, så att Sveriges
konung skall hava fyrtio marker silver av de sextio och jarlen skall hava tjugo
marker silver.
Denna stadga hade han gjort med landets råd, förrän han foro hemifrån. Så gingo
gutarna frivilligt under svearnas konung, för att de måtte fria söka till
Sverige på alla ställen utan tull och avgifter. Så äga ock svearna söka till
Gotland utan kornband och utan förbud. Hägn och hjälp skola konungen giva
gutarna, om de tarvade det och krävde det. Sändebud skall ock konungen och
likaledes jarlen sända till gutarnas ting och låta där upptaga sin skatt. De
sändebuden skola lysa fred för gutarna att fara över havet till alla platser,
som tillhöra Uppsala konung, och likaså för dem som den vägen äga söka hit.

---
 * Origin: Sunt förnuft = högsta formen av intelligens. (2:204/490.1)