Text 672, 246 rader
Skriven 2001-01-12 23:41:50 av Michael Cronsten (2:205/412)
Ärende: Here's a man you don't meet every day
=============================================
 
Samuel Hoffmeister var fårklippare, och jobbade på gårdar i norra Queensland,
Australien. Året var nu 1894, och våldet hade slagit till i området runt den
annars så fridfulla staden Kynuna, belägen mellan Winton och Cloncurry, på
vägen mellan Brisbane och Darwin. Arbetarna hade börjat organisera sig i
fackföreningar, och en av organisatörerna, Sam Hoffmeister, som även kallades
Frenchy trots att han invandrat från Tyskland, var tillsammans med flera
arbetare misstänkt för mordbrand. 
 
Det hade börjat några dagar tidigare. Fårklipparna, som var typiska
säsongsarbetare och fick gå arbetslösa när dom inte hade klippningsjobb,
strejkade. Många gårdar hyrde in oorganiserad arbetskraft, som kallades
svartfötter av de strejkande. En natt hade några personer smugit ombord på
hjulångaren Rodney när den låg förtöjd, och anlagt en brand ombord. Båten
brann ner helt till vattenlinjen. Den fackanslutne Billy McLean sköts till
döds för att han gått in i en fårklippningslada och pratat med svartfötter.  
Sju dagar senare tände några eld på fårklippningsladan på Dagworth-gården så
att 140 får innebrändes. Där hade gårdens ägare, Bob Macpherson, och
konstapel Daly, försökt spåra mordbrännarna. Det gick bra först, för de hade
lämnat grindarna öppna efter sig när de flydde i riktning mot Kynuna, men sen
kallnade spåren. Macpherson och Daly red de tre milen in till Kynuna för att
få hjälp av överkonstapel Austin Cafferty och övriga poliser i sökandet. Där
fick de reda på att en av de fackanslutna fårklipparna, Samuel Hoffmeister,
tagit sitt liv vid vattenhålet 6 km utanför Kynuna. Men de (övriga) ansvariga
för bränderna gick aldrig att få tag på. 
 
Bara några veckor efteråt, året var nu 1895, var advokaten Andrew Paterson
från Sydney på besök tillsammans med sin flickvän på Dagworth-gården. Ägaren
Macpherson berättade om bråken som varit och visade den nerbrända ladan, för
Paterson och hans flickvän Sarah Riley. Man gjorde även ett besök ut till den
billabong (vattenhål, egentligen en vattenfylld del av en i övrigt
säsongsuttorkad flod) där man hittat den döde fårklipparen. Han hade jagats
av polisen, men valt att skjuta sig till döds hellre än att bli infångad. 
 
Paterson var mycket intresserad av djur och natur, han red omkring en hel del
i omgivningarna. En dag var de ute och red både värd och gäster, och vid
vattenhålet Combo hittade man ett får som någon dödat. Det var ofta så att
luffare, eller arbetslösa, som färdades genom detta vidsträckta område,
brukade fånga in ett får till mat, och bara ta vad de behövde och lämna
resten. På det här fåret var det bara en del av bakänden som hade tagits vara
på. I denna del av Queensland fanns redan då miljontals får, och ingen saknade
enstaka försvunna får. 
 
Men Paterson var även musikintresserad. En bidragande anledning till hans
besök ute i denna outback var att samla in gammal folkmusik. Själv var han
både poet och sångförfattare, och hade exempelvis skrivit låten "Travelling
down the Castlereagh" som innehöll mycket sympati för de fackanslutna
fårklipparna. Han kallades Banjo, men hans fullständiga namn var Andrew
Barton Paterson. Han arbetade även som journalist, bland annat för två stora
dagstidningar, och som korrespondent för dessa hade han rest till Kina för
att bevaka Boxerkriget, till Sydafrika för att bevaka Boerkriget, och han
hade även rest till London inbjuden av författaren Rudyard Kipling. Dessutom
skrev han låten "The man from Snowy River". Han var född 1864 och dog 1941
vid 77 års ålder. Om nu någon undrar hur Banjo Paterson såg ut så finns han
avbildad på framsidan av en australisk tiodollarsedel, iklädd hatt förstås. 
 
I en intervju i Australiens radio i början av 1930-talet berättade han hur
Macphersons dotter Christina hade spelat en gammal skotsk melodi på cittra
vid hans besök på Dagworth-gården 1895: "The shearers staged a strike by way
of expressing themselves, and Macpherson's woolshed at Dagworth was burnt
down, and a man was picked up dead ...Miss Macpherson used to play a little
Scottish tune on a zither and I put words to it and called it Waltzing
Matilda." Så från de berättelser Banjo hörde vid besöket skrev han alltså en
sång, som sedan blev omedelbart populär. Redan vid tiden för första
världskriget 1914 var den så känd i Australien att alla sjöng den, och genom
australiers försorg spreds den sen och blev känd över hela världen. Även
bland dagens australier är det fler som kan orden till WM än till deras
officiella nationalsång Advance Australia Fair. 
 
Waltzing Matilda finns i en originalversion från Queensland, men den som
sjungs idag går så här: 
 
Waltzing Matilda 
av A.B. Paterson 
 
Once a jolly swagman camped by a billabong, 
Under the shade of a coolibah tree, 
And he sang as he watched and waited till his billy boiled, 
"You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
Refräng: 
 "Waltzing Matilda, waltzing Matilda, 
  You'll come a-waltzing Matilda with me" 
  And he sang as he watched and waited till his billy boiled, 
 "You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
Down came a jumbuck to drink at the billabong, 
Up jumped the swagman and grabbed him with glee, 
And he sang as he stowed that jumbuck in his tuckerbag, 
"You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
Refräng: 
 "Waltzing Matilda, waltzing Matilda, 
  You'll come a-waltzing Matilda with me" 
  And he sang as he stowed that jumbuck in his tuckerbag, 
 "You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
Up rode the squatter, mounted on his thoroughbred, 
Down came the troopers; one, two, three, 
"With that jolly jumbuck that you've got in your tuckerbag, 
You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
Refräng: 
 "Waltzing Matilda, waltzing Matilda, 
  You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 "With that jolly jumbuck that you've got in your tuckerbag, 
  You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
Up jumped the swagman and sprang into the billabong, 
"You'll never catch me alive", said he, 
And his ghost may be heard as you pass by that billabong, 
"You'll come a-waltzing Matilda with me 
 
Refräng: 
 "Waltzing Matilda, waltzing Matilda, 
  You'll come a-waltzing Matilda with me" 
  And his ghost may be heard as you pass by that billabong, 
 "You'll come a-waltzing Matilda with me" 
 
 
Här kommer en förklaring på de ord som används i visan. Swagman är en
kringresande arbetslös arbetare, eller luffare, swag är den filt han bär på
ryggen, och där alla tillhörigheter finns. Filten används som liggunderlag
när han övernattar ute i det fria. Matilda var under Trettioåriga kriget i
Europa en tyskspråkig benämning på de kvinnor som följde krigarna och höll
dem varma om natten. Senare blev matilda beteckningen på den filt de använde
för sin nattsömn. Tyska invandrare införde ordet matilda i Australien. I
deras hemland sa man om kringresande arbetare att de var "auf dem waltz",
eller på luffen om man så vill. Därför existerar waltzing matilda som begrepp
i Australien, dessutom så svänger det förstås om filten när man går med den på
ryggen från plats till plats i outbacken. Mest trevligt hade förstås
swagmannen om han fick sällskap på sin färd, så man kunde sjunga en visa och
svänga sina klädbylten i kapp. 
 
Coolibah tree är ett slags eukalyptusträd, av arten Eucalyptus Microtheca. Det
är uppkallat efter orten Coolabah i New South Wales, kan bli 20 meter högt,
och finns över hela Australien. Billy är ett australiskt ord för kaffepanna,
eller i första hand tepanna förstås, en sotsvart sak i plåt som hängs över
elden för att värma vatten till te och matlagning. I Australien fanns det även
i början av 1900-talet ett företag som hette The Billy Tea Company. 
 
Jumbuck är ett får, oftast av hankön. Billabong är, som jag skrev tidigare,
ett vattenhål som under torrtider nästan torkar upp, men inte helt. Övriga
året kan det vara del av en mindre flod. I västra Queensland finns flera
floder som börjar, och sen tar slut, utan att nå varken hav eller sjö. 
 
Tucker är det australiska ordet för käk, så tuckerbag betyder matsäck.
Squatter är ett engelskt ord för markockupant, ofta fattigt folk som bosätter
sig på en oanvänd markbit. Så var det även i Australien, men efter ett tag
fick dessa äganderätt till den mark de bodde på, och eftersom landet var
glesbefolkat kunde det bli stora egendomar. Så i Australien betyder squatter
rätt och slätt bonde eller farmare, ägaren av Dagworth station (fårfarmen) var
en squatter enligt visan. Squat är att huka sig, och det var väl det de första
bosättarna fick göra när kungens män (soldater) kom för att jaga bort dem, och
piskan ven. Dessa squatters var ibland bovar som landsförvisats från England
och som blivit frigivna från någon av Australiens straffkolonier, ibland var
det rättskaffens män som kommit till Australien med egenbetald biljett.
Troopers var en sorts poliser, eller möjligtvis soldater. 
 
 
Översatt till svenska blir det något så här: 
 
Det var den glade luffarn, rasta vid en liten sjö, 
väl under skuggan av 'kalyptus-trä't, 
och han sjöng när han vänta, såg pannan den koka snart, 
"vem ska väl dansa sitt bylte med mig?" 
 
Refräng: 
 "Dansa mitt bylte, dansa mitt bylte, 
  vem ska väl dansa sitt bylte med mig" 
  och han sjöng när han vänta, såg pannan den koka snart, 
 "vem ska väl dansa sitt bylte med mig" 
 
Fram kom ett får, för å släcka sin törst vid sjön, 
upp hoppa luffarn, fånga't med ett flin, 
och han sjöng när han stuva, fåret i sin middagssäck, 
"du får får dansa mitt bylte med mig" 
 
Refräng: 
 "Dansa mitt bylte, dansa mitt bylte, 
  vem ska väl dansa sitt bylte med mig" 
  och han sjöng när han stuva, fåret i sin middagssäck, 
 "du får väl dansa mitt bylte med mig" 
 
Fram kom torparn, red på sin fullblodshäst, 
ävenså knektar, en, två, tre 
"vems är det fåret, du stoppa i din middagssäck, 
nu får du dansa ditt bylte med mig" 
 
Refräng: 
 "Dansa mitt bylte, dansa mitt bylte, 
  vem ska väl dansa sitt bylte med mig" 
 "vems är det fåret, du stoppa i din middagssäck, 
  nu får du dansa ditt bylte med mig" 
 
Upp hoppa luffarn, kvickt ner i sjön han dök, 
ni får mig aldrig, lev-an-de, sa han, 
och ännu idag hörs hans sång när man går vid sjön, 
"vem ska väl dansa sitt bylte med mig?" 
 
Refräng: 
 "Dansa mitt bylte, dansa mitt bylte, 
  vem ska väl dansa sitt bylte med mig" 
  och ännu idag hörs hans sång när man går vid sjön, 
 "vem ska väl dansa sitt bylte med mig?" 
 
 
Jag har även hittat en kortversion av WM: 
 
(från boken Oz Shrinked Literature) 
 
 Waltzing Matilda 
 ---------------- 
 Swaggie dreams of roast lamb dinner 
  Passing jumbuck looks a winner 
 Bags it, but here come the cops 
  Into billabong he flops 
 Drowns himself, forgoes hot roast 
  Leaves the last waltz to his ghost 
 "Sod the law" says our aquarian, 
  "Better dead than vegetarian!" 
 
Det finns även en betydligt nyare sång "And the band played Waltzing Matilda"
som inte ska förväxlas med WM, men som till viss liten del handlar om den  (
http://m.nu/eirinn/ceol/#and-the ). 
 
En av de konstigaste användningarna av låten Waltzing Matilda var som ledmotiv
i långfilmen "On the Beach" från 1959, med Fred Astaire, Ava Gardner, Anthony
Perkins och Gregory Peck. Efter ett kärnvapenkrig på norra halvklotet sprider
sig radioaktiviteten sakta mot Australien. Befolkningen får självmordspiller
utdelade för att slippa en utdragen och smärtsam död. Filmen utspelade sig i
Melbourne 1964, fem år efter det år då filmen gjordes, och sju år efter det år
boken av Nevil Shute skrevs. Gregory Peck är ubåtskapten och styr mot
Australien för att försöka rädda sig själv och australier, genom att där lägga
sig på havsbottnen och invänta radioinaktivitet. Men, filmens slut är dystert,
budskapet är klart i denna första film om kärnvapenhotet, alla dör och hela
världens fauna i övrigt likaså. 
 
En betydligt bättre användning av WM var vid avslutningsceremonin i somras
från Sommar-OS i Sydney, då hela stadion sjöng den, ledda av gitarrspelande
country- och balladsångaren Slim Dusty, iklädd hatt förstås. 
 
Mvh  Mi Cro / eu-apokalypstiker   
  
---
 * Origin: Jamten-TCL   +46-63-133330 (2:205/412)