Läs nästa text Lista textnummerText 11554 1996-07-30 10:50 12 rader av Jonas Bofjall Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11548 av Ove Tedenstig Ärende : I huvudet på en relativi --------------------------------- > Alltså är det fullständigt meningslöst att > tala om "att färdas med ljusets hastighet", att > "accelerera till ljusets hastighet" utan att ange > i relation till vad. Det är detta man sysslar med inom Men det är ju det hela RT bygger på. Om inte ljusets hastighet vore icke-relativ på detta vis (att varje betraktare alltid uppmäter c), så skulle inte RT behöva se ut som den gör. Vad du har för teorier om ljusets hastighet vet jag redan, och jag delar inte din uppfattning. --- FMail/386 1.02 * Origin: Spacecow Systems Unlimited running MUH 0.1.8 (2:201/262.37) Slut på text 11554 av Jonas Bofjall
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11555 1996-07-29 21:53 16 rader av Anders Henningsson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 5322 av Alla Ärende : Kan man derivera med avseende på längd? ------------------------------------------------ 28-Jul-96, Alexis Brandeker skrev till Anders Henningsson Ämne: Vad är rummet? AB> Det finns faktiskt, enligt kvantmekaniken, en minsta längd, AB> "Plancklängden" AB> som betraktas som den minsta meningsfulla längd man kan "mäta". Den är AB> beroende av de mest fundamentala konstanterna G, h, och c AB> (gravitationskonstanten, Plancks konstant och ljusfarten). Avståndet är AB> 10^-35 m och ändras alltså inte med rummets expansion. Om alla längder är en heltalsmultipel av Planklängden så betyder det att längd är en heltalsvariabel. Kan man derivera med avseende på en heltalsvariabel? Med vänlig hälsning Anders Henningsson --- Terminate 4.00 * Origin: Endast ändliga system är logiska! (2:200/436.25) Slut på text 11555 av Anders Henningsson Kommentar i text 11556 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11556 1996-07-31 19:45 18 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11555 av Anders Henningsson Ärende : Kan man derivera med avseende på längd? ------------------------------------------------ Angående "Planck-längden": Planck-längden är en bluff och existerar inte. Man kommer fram till detta värde genom att förena ett hopkok på en del, var för sig giltiga fsyikaliska formler, men som bevisligen inte har något samband med varandra. Om Du vill kan jag visa hur man beräknar "Planck-längden" och vilka härledningskedjor man använder. Samma gäller för "Plancktiden" och "Planckmassan". Varför man håller på med detta "hokus-pokus" i fysiken idag (strängteorier för elementarpartiklarna), är att man inte förstått grundläggande mekanismer för gravitationen, elektromagnetismen, atomens kvantmekanismer mm.mm. --- Maximus 2.02 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11556 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11557 1996-08-02 07:34 12 rader av David Henningsson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Ove Tedenstig Ärende : Vem? ------------- Hejsan Ove! Vem är det egentligen som är moderator här? Och om det är du, har du skickat upp reglerna och så? (Jag är bara intresserad av mötets välbefinnande... :) ) Men REC har hela tiden varit ovetande om att du har varit moderator. Hälsningar David Henningsson --- Terminate 4.00 * Origin: R20_COPYRIGHT - *här* diskuterar vi (C)-frågor! (2:200/436.20) Slut på text 11557 av David Henningsson Kommentar i text 11558 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11558 1996-08-03 19:45 10 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11557 av David Henningsson Ärende : Vem? ------------- Jag har pratat med nuvarande moderator för mötet, han går med på att överlåta det åt mig igen. Jag har sänt upp regler till Håkan Andersson 2:201/600 och meddelat detta till honom, men inte hört något om detta sedan dess. I och för sig bryr jag min inte så mycket, så länge inte någon fundamentalist-relativist tar över moderatskapet. För då är det kört, definitivt. --- Maximus 2.02 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11558 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11559 1996-08-16 18:32 13 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Primus Motor --------------------- Det verkar som om varje möte behöver en "primus motor" = en eldsjäl, för att mötet inte skall självdö. Men bara för att jag inte har skrivit på ett tag är detta inget skäl till att hålla tyst. Låt fantasin flöda, det finns mycket att fundera över. Jag har haft mycket annat att syssla med på senare tiden och har inte haft tid med några djupare inlägg. Jag skulle vilja ha hjälp med att vidareutveckla min partikelteori av någon som 1) är intresserad 2) är duktig i matte samt 3) är envis och uthållig. Någon som anmäler sig ? --- Maximus 2.02 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11559 av Ove Tedenstig Kommentar i text 11560 av Jonas Oberg <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11560 1996-08-18 14:13 9 rader av Jonas Oberg Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11559 av Ove Tedenstig Ärende : Primus Motor --------------------- OT> Jag skulle vilja ha hjälp med att vidareutveckla min OT> partikelteori av någon som 1) är intresserad 2) är duktig OT> i matte samt 3) är envis och uthållig. Någon som anmäler sig ? Intresserad är jag, och matten kan jag (Går magisterprogrammet i matematik, 160p). :) Och både envis och uthållig är jag, fysiken går väl hyffsat den också... Släng fram dina tankar så ska du få lite kommentarer! /Jonas [Member of IBM DAP, Team OS/2 and The HTML Writers Guild] --- * Origin: Coyote BBS - 011 63617 (2:204/466) Slut på text 11560 av Jonas Oberg Kommentar i text 11592 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11592 1996-08-20 19:35 7 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11560 av Jonas Oberg Ärende : Primus Motor --------------------- Hej Jonas : Jag lägger upp en del av det material på vilket min partikelteori grundar sig på. Detta så att Du kan få en uppfattning om de grundläggande ideerna. /Ove --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11592 av Ove Tedenstig Kommentar i text 11594 av Jonas Oberg <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11594 1996-08-24 00:05 9 rader av Jonas Oberg Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11592 av Ove Tedenstig Ärende : Primus Motor --------------------- OT> Jag lägger upp en del av det material på vilket min OT> partikelteori grundar sig på. Detta så att Du kan OT> få en uppfattning om de grundläggande ideerna. Tackar! Ska gå igenom det så snart jag hinner. Jag antar att detta material finns dokumenterat i någon av dina böcker jag har också..., eller ska jag göra papperskopior av dina brev? :-) /Jonas [Member of IBM DAP, Team OS/2 and The HTML Writers Guild] --- * Origin: Coyote BBS - 011 63617 (2:204/466) Slut på text 11594 av Jonas Oberg Kommentar i text 11595 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11595 1996-08-25 10:13 10 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11594 av Jonas Oberg Ärende : Primus Motor --------------------- Bäst att göra papperskopior. En del uppdateringar är gjorda, speciellt vad gäller den el.magn. teorin, där jag upptäckte att jag från början hade gjort ett tankefel. När jag rättade till detta visade det sig att de elektriska konstanterna framräknade på detta sätt stämmde mycket bättre än från början. Några små differenser mot mätdata återstår att reda ut. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11595 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11561 1996-08-19 23:05 7 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Spruder i mötet ------------------------ Då jag slutar skriva i mötet så blir det tyst. Inga ide'er Inga infall Ingen fantasi Allt stannar --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11561 av Ove Tedenstig Kommentar i text 11593 av Jonas Bofjall <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11593 1996-08-20 17:57 8 rader av Jonas Bofjall Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11561 av Ove Tedenstig Ärende : Spruder i mötet ------------------------ OT> Då jag slutar skriva i mötet så blir det tyst. OT> Inga ide'er OT> Inga infall OT> Ingen fantasi OT> Allt stannar Finns det ingen receptfri ego-reducerande medicin att få? ;-) --- FMail/386 1.02 * Origin: Spacecow Systems Unlimited running MUH 0.1.8 (2:201/262.37) Slut på text 11593 av Jonas Bofjall
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11562 1996-08-20 16:39 13 rader av Jan Friberg Mottagare : Forumfysik Ärende : Adjö ------------- Jag måste idag lämna igen det modem jag haft under ett år och mitt egna tog åskan för ett år sedan. Därför läser och skriver jag för sista gången idag 20/8. Kommentarer på inlägg från mig som kommer efter detta kan jag inte läsa och därmed inte heller kommentera. Jag återkommer troligen när jag kan köpa ett nytt modem vilket blir när jag får jobb vilken troligen ligger en bit in framtiden. Tack för den tid som varit. MVH Jan Friberg --- * Origin: == M O M O - Göteborg, 031-227960 == (2:203/209.1) Slut på text 11562 av Jan Friberg
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11563 1996-08-20 20:47 160 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Paertikel 31 --------------------- (part 4/4) where : -8 S= 5.6703x10 Stefan Boltzman's constant o T= 2.7 K Thermal background radiation temperature -15 re= 2.8179380(70)x10 m Classic electron radius -31 me= 9.109534/47)x10 kg Electron rest mass 8 c= 2.99792458(1.2)x10 m/s Limit velocity of matter mp= 1836.15152(70) x me Proton rest mass -11 G= 6.6720(41)x10 Newton's gravity constant -18 H= 3 x 10 Hubble constant (approximative) On inserting given parameters, the following table is obtained : INSERTED VALUES CALCULATED VALUE OF G -11 TO BE COMPARED WITH 6.6720x10 o -18 -1 -1 2 -2 T Kelvin Hx10 s ! G kg m s in the MKS(A) unit system -----------------------!------------------------------------------ * ! -11 2.7 3.5 ! 6.7x10 * The exact value of the Hubble constant is not known. New indications point in the direction that H is larger than 3E-18 . (See ref. 6) THE COSMICAL DOPPLER RED SHIFT FROM DISTANT CELESTIAL OBJECTS. The idea that the gravity process is founded on an inflowing process in ordinary matter is here based on an interacting process with mainly elementary particles of protons and neutrons. It's is not clear that the process can be applied to all sorts of matter, for instance light particles such as photons, but if we suppose that the gravity process is the same for all kinds of matter , some old classical problems of cosmology can be solved in an attractive way. Such old problems are : the red shift from distant celestial objects , Olber's paradox ; the creation of new matter in a steady state universe. The cosmological red shift from very distant celestial objects can then be interpreted as s slowing down effect of light travelling long distances (using the model of light as being a wave of matter, not a wave in a light-beaing aether). The wave-length of the travelling wave is constant but the frequency varies in time with the slowing down effect on the light velocity ; hence : 23) ======================= f1 = w/c ; f2 = w/c' =========================== where c' = c-dc. This gives a small shift in frequency of light to 24) ============================== df = f1 - f2 = fo.(1 - c/c'); ================================== The original mass of the outflowing photon from the source has the mass , m , and during the flight time , t , this mass has increased by an entity , dm. The mass impulse is supposed to be constant with time, giving : 25) =========================================== m.c = (m+dm).c' ; c'/c = m/(m+dm) = 1+dm/m =============================================== Using our definiation of Hubble's constant, H=R, as in (7), this gives : 26) ============================= c'/c = dm/m = (dm/m)/t = 1+H.t ================================= and according this with result of (24) : 27) =========================== df = - f0.H.t =============================== (assumly this change is not exactly liniar over long time ) which shows a frequency Doppler shif of long travelling light from distant celestial objects as resulting from a slowing down effect on light. In the Hubble formula for cosmical red shift as a function of distance ( time , t , is transformed to distance by d = c.t),a shift in frequency of light, as hera calcualted, is replaced with an equivalent shift in wavelength. But that makes no diffe-rence in measurements made by spectrometers. Stretching this idea we can see the process by which new matter in the universe is continuosly created by an inflow process from vacuum matter. During each period of about 10-15 billions of years, the mass in a body (the earth for example) has doubled its content ; during the following period the original mass would have increased by four times its initial value ( a logarithmic mathematical function ). By the same process, long travelling light outburts from distant stars and galaxies will decline in time, losing their inherent energy. What remains is only a common electromagnetic noise which o we now observe as the common background thermal radiation of 2.7 K. Hence, this is the common link of distant interaction between celestial objects, resulting in the process of graviation as here briefly described. REFERENCES : (1) A New Way to Physics, ISBN 91 97077534 1990, by O. Tedenstig Idungatan 37, 19551 M{rsta, Sweden (2) Broberg, Henrik : Energy, Matter and Gravitation in an Unlimited, Renewable Universe, ESA Journal, V.6, pp.207-32, 1982 (3) Rendle, A.B. ;: Gravitation and the Flowing Medium, Modal Research, Dorling Road, Gt. Bookham, Surrey, England (4) Miller, Gary C. : Gravitation, APGR's Journal, 501 Copeland, P.O. Box 223, Pocahentas, AR 72445, USA (5) New Scientist 4 January 1992, Astronomers double the age of Universe, John Gribbin (6) New Scientist 18 July 1992, Hawk-eyed Hubble double age of Universe, Ken Crosswell, Berkley. (7) A new model of interaction between matter and vacuum, Ove Tedenstig, Galilean Electrodynamics 1993. (Earlier published in Toth Maatian Review) (end part 4/4) ************************ end of the article ********************* --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11563 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11564 1996-08-20 20:34 169 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : partikel 24 -------------------- (Atomen 1/4) FUNDAMENTAL CONSTANTS AND THE LAWS OF THE ATOM DERIVED FROM NEW HYPOTHETICAL PROPERTIES OF ELEMENTARY PARTICLES (Updated 1/8-1994) By: Ove Tedenstig Idungatan 37, 19551 Maersta Sweden Date: 14/9-1993 ABSTRACT: BY PERFORMING A SIMPLE ANALYSIS OF THE HYDROGEN ATOM, BASED ON SOME NEW ASSUMPTIONS ABOUT THE QUANTUM MECHANICAL BEHAVIOUR OF MATTER, IT IS SHOWN THAT THE PROTON, BEING THE NUCLUES OF THE ATOMIC CORE, IS A PARTICLE WITH A DIMENSIONAL EXTENSION OF 30-35 FERMI ( HENCE 10 TIMES LARGER THAN SUGGESTED BY CURRENT PHYSICAL THEORIES ), AND HAVING THE SAME DENSITY OF MASS AS THE ELECTRON. THE CONCLUSIONS OF THESE INSIGHTS WILL BE THAT THE IDEA OF QUARKS AS BUILDING BLOCKS OF PROTONS THE MODEL GIVES ALSO A NEW UNDERSTANDING OF THE QUANTUM MACHANICAL PROCESSES IN MATTER AS WELL AS A FINAL SOLUTION TO THE BOHR'S QUANTUM CONDITION AND THE REASON OF EXISTENCE OF ATOMIC FUNDAMENTAL CONSTANTS ,h, THE PLANCK'S CONSTANT AND ,a, THE ATOMIC FINE STRUCTURE CONSTANT. SOME HISTORICAL FACTS AND BACKGROUND In fundamental physics, two of the most important elementary constants are Planck's constant (h) and the atomic fine structure constant (a, or a-1 inverse). These two constants have not been explained entirely satisfactory, which has created a handicap in the efforts to understand nature. When Bohr for the first time formulated his atomic theory, he used a hypothetical relation denoted m.v.D=h/(2.Pi). But Bohr never succeeded to give any good motivation for it. Later on, his theory was replaced with Schrödinger's wave quantum theory, which in a more complete theoretical way described phenomena on atomic level, but however, did not clairify some very important things, still not given any good solution. Since then, much has been deceloped and improved in quantum theory, but still some very fundamental questions remains unsolved and unanswered. =============================== THE NEW THEORY: The base for our investigation is a new model of the atomic system, which contains parts of Bohr's original assumption,but complemented by some new ideas, The base idea is visualized in the figure 1 for the most simple case, their hydrogen atom. D / (Radius Rp) o ----------------------/ proton electron / oscillates in the electric field (Figure 1) In the simplest atom, the hydrogen atom, the core being a proton surrounded by a single electron in orbit. Both these particles are electrical charged and attract each other with the Coulomb force. The orbiting movement create an inertial force which balance with the electrical force. The proton is surrounded by an electric field and having an electric dipol momentum which create a torsional force on the proton when the proton twist in the electric field, being proportional to the deviation angle. The proton is regarded a swirl of very fundamental matter, having a do-nut form (smooke ring form) where the matter into the particle moves regurlarly (spin) as well as in a stokastik way. The mass density of the proton is the same as in the electron. The vibrations of the proton create a corresponding disturbance in the surrounding electric field, which in turn will disturbe the movement of the orbiting electron. MATHEMATICAL ANALYSIS: The Coulomb force between the proton and the electron is: 2 1) Fq = K1/D where "D" is the momentanoues distans between the orbiting electron and the proton nucleus. K1 is calculated from Coulomb's law by : 2 __ 2) K1 = e /(4.//.Eo) The orbiting electron moves with velocity , v. We suppose this velocity is small so that the kinetic energy of the electron may be computed by Newton's ordinary formlua : 2 3) Ekin = 1/2.me.v The electron is situated in a force field and according to classical laws that correspond to a potential energy. The potential energy can be computed from 4) Epot = -K1/D In a system where the energy content is unchanged, (hence with no radiation or no absorbing of energy), the sum of kinetic and potential energy is constant; hence; 2 5) Etot = Ekin + Epot = 1/2.me.v - K1/D It is well known that the frequency of the emitted radiation from an atom (light) cannot be associated directly with the orbital frequency of the orbiting electron, but differs from it. The reason for that will be described here in terms of some new hypotheses involving the properties of those elementary particles contained in the system. Two of these hypotheses are as follows: 6) Electrons, as well as protons, are here regarded as homogeneous particles having constant mass density and they can be idealized as points. 7) The electrostatic Coulomb force acts in a polarizing way on the proton, much in analogy with how a torsional momentum arises on a current wire loop situated in a magnetic field. Hypothesis 6) is contrary to the current belief which states that the extension of a particle (or a particle system) is in an inverse proportion to its mass or energy content. However, this belief is, in the author's opinion, founded on a misinterpretation emanating from De Broglie's formula __ m.v.w=h/(2.//) applied as an universal rule for all particles, or particle systems. The point 6) hypothesis can be formulated in mathematical terms as : 1/3 8) Rp = re.(Mp/me) where Rp is the rest radius, or extension, of the proton. In accordance with the point 7) hypothesis a torsional force is created on the proton particle and the magnitude of this torsional force or momentum will be in proportion to a divergence from a neutral angular position. That we can qualify by the formula : 9) Ft = (s/Rp).Fq where s is a small distance movement of the periphery of the proton surface; Rp is the proton radius; and Fq is the maximum Coulomb force applied on the proton. When the particle twist around its own mass center in the electrostatic field, inertial forces are created in accordance with Newton's second law of force, giving (Atomen, end part 1/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11564 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11565 1996-08-20 20:35 182 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partikel 25 -------------------- (Atomen part 2/4) 2 2 10) Fm = Mp.d s/dt The two forces, Ft and Fm, here defined are in balance at each moment of time, creating an electro-mechanical oscillator, described by the differential equation 2 2 11) d s/dt.Mp -(s/Rp).Fq = 0 Substituting 1) in 11) we can reduce this formula to 2 2 12) d s/dt - s.K2 = 0 ; 2 12a) K2= K1/(Mp.Rp.D ) defined for simplicity We solve this very simple harmonical differential equation and get the period of the vibration, tp, of the proton particle __ ______ __ 13) tp = 2.//./ 1/K2 = 2.//.K3.D ; /-------- 13a) K3= /Mp.Rp/K1 tp is here the oscillating time of the proton particle of the atomic system, caused by existing electrostatic forces and mass inertial forces that are involved in the system. Because the proton, as well as the electron, is an electrical charged particle, both particles are surrounded by electrical fields. But there is a great difference between these two particles : they differ approximately in the ratio 1:2000 in mass, with the result that the lighter particle, here the electron, will be much more sensitive to disturbances in the surrounding electrical field. Hence the electron will be disturbed in its movement by the angular changing field, and as a disturbance will not disappear instantly, a resonance effect will arise between the electron's orbital time and the proton's oscillating time. We introduce, in a similar way to Bohr, a quantum number, n , constituting an integer ratio between these two time periods, giving 14) tp.n = torb __ 15) torb= 2.//.D/v Here, for simplicity, it is supposed that the electron orbit is a circle or that D and v represent mean values for distance and velocity. We combine 13), 14) and 15) and solve for the orbital velocity of the equation as : 16) v = 1/(n.K3) Furthermore, we have a balance situation between the orbital centrifugal force, an inertial force, and the electrical Coulomb centrifugal force, giving : 2 2 17) me.v/D = K1/D In combination with 16) we solve for the value , D , as 2 2 18) D = (K1/me).n.(K3) Now we can compute the total energy stored in the system, using 5),16) and 18) 2 19) Etot = 1/2.me/(n.K3) We make a study of this energy in two different cases, when n=n1 and when n=n2 respectively, corresponding with the total energy in the system of E1 and E2. When the orbital particle (the electron) jumps between these two states of energy, the energy difference E1-E2 is emitted in the form of radiation (light) or absorbed by radiation from the environment. We find this energy difference to be 2 2 2 20) dE= E1-E2 = 1/2.me.(1/K3).(.(1/n1 - 1/n2 ) = 2 1/2.me.(1/K3).f(n) ; 2 2 20a) f(n)= (1/n1 - 1/n2 ) As was stated before, the frequency of the radiated energy is not the same as the orbital frequency of the electron as computed from 15). Instead, the emitted or absorbed frequency constitutes a difference between two succesive proton disturbance frequencies at accations n1 and n2 respectively, and a mean value of it (compare mixing frequencies in a radio receiver). The factor 1/2 is motivated by that the proton frequency is successively changed from fp1 to fp2 during the jump : Hence, by this hypothesis we can define 21) fout = 1/2.(fp1-fp2) and using 14), 15), 16) 18) and 21) we get : __ 2 3 22) tp = 2.//.(K1/me).n. K3 3 2 fp = (1/2).(1/tp) = (1/2).(me/K1).(1/(K3.n )) __ 3 23) fout = me.f(n)/(4.//.K1.K3 ) We divide the result from 20) by the result of 23) and obtain Planck's constant, by definition equal to dE/fout __ 24) h = dE/fout = 2.//.K1.K3 From 8), 13) we get 2/3 ___________ 25) K3 = (Mp/me) . / (me.re/K1) / and multiplying both sides by K1: 2/3 __________ 26) K1.K3= (Mp/me). / me.re.K1 / We combine 24), 26) and 2) giving ___________________ __ 2/3 / 2 __ 27) h= 2.//.(Mp/me). / (e.me.re/(4.//.Eo)) / We define 2/3 28) (a-1) = (Mp/me) which is an approximative value for the fine structure constant, the inverse value. We compute the numerical value of h in 27) by inserting known -34 numerical constants, giving 7.3x10 Js, to be compared with -34 6.62x10 Js as the official sanctioned value for this constant. The reason for the small discrepancy is that the relation 1/3 (Rp/re) is some 5% too large. a-1 is axactly 137.02 . In turn the reason for this is due to imprecisely known parameters of mass distribution on the proton as well as of distribution of charge over the proton surface not exactly is known. Bohr's quantum mechanical relation, written __ m.v.D=h/(2.//), then is computed in the following way: Inserting the result of 6) and 18) in the product of m.v.D gives =============================== ___ 29) me.v.D = n.h/(2.//) =============================== which is the quantum mechanical condition Bohr used as a fundamental condition for his quantum theory but without givning it any physical or logical motivation. From equation 8) we compute the proton radius to -15 34.506545 fermi (1 fermi = 10 meters), the officially sanctioned value for the proton radius (or extension) being 1 to 2 fermi but these result is based on very unsure estimations. Testing the proton radius in relation to experimental results from quantum theory we find that the exact value is 32.9874714 fermi, hence some 4-5 % lower than out estimated and calculated value. (Atomen, end part 2/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11565 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11566 1996-08-20 20:36 187 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partikel 26 -------------------- (Atomen, part 3/4) It is well known that the "classical" electron radius can be computed from the relation 2 e 30) re = ------------- __ 2 4.//.Eo.me.c Using this result in 27), the expression for Planck's constant can be simplified to ================================= __ 31) h = 2.//.me.re.c.(a-1) ================================= We also compute more define expressions for outgoing wavelength and frequency. Combining 2) and 30) gives : 2 e 1 1 32) re = ------. ------- = K1. ---------- __ 2 2 4.//.Eo me.c me.c 2 33) K1 = me.re.c Combining 25) and 28) gives : __________ 34) K3 = (a-1). /(me.re/K1) / Using these results and inserting them in 23) we get __ 2 _________ fout = me.f(n)/(4.//.K1.(a-1).me.re/K1.(a-1). /(me.re/K1 =================================== f(n).c 35) fout = ---------------- __ 3 4.//.re.(a-1) =================================== and the wavelength of the emitted wave : ========================================== c 1 __ 3 36) w = ---- = ------.4.//.re.(a-1) fout f(n) ========================================== We compute the energy quantum emitted from 20), inserting the constant K1 and K3 into it : ============================================================= 2 K1 37) dE = 1/2.me.f(n).(1/K3 ) = 1/2.me.f(n). ----------- = 2 (a-1).me.re 2 2 1/2.f(n).me.c.(1/(a-1) ) ============================================================== The electron mass converted to energy corresponds to 0.511 Mev. The official exact value of the atomic fine structure constant inverse is 137.03, so that ============================ 38) dE = 13.6. f(n).eV ============================ The classical electron radius is computed from 32) and found to -15 be 2.8179x10 meters. Inserting this value into 36) gives ============================= 7 39) 1/w = f(n).1.097x10 m-1 which is Rydberg's constant ============================= For completeness we also compute more distinct values of the orbital radius, D , and the orbital velocity of the electron,v. Inserting the values of K1 and K3 from 33) and 34) in the formulae 18) and 16) respectively, we obtain : ==================================== K1 2 2 2 2 40) D= ---.n.K3 = re.(a-1).n me ==================================== and ==================================== 41) v = 1/(n.K3) = c/(n.(a-1)) ==================================== If n is put equal to 1, one obtains the limiting values of D and -31 5 v equal to 5.29x10 meters and 2.19x10 m/s respectively. The limiting value of Dorb is usually called the Bohr radius. SHR\DINGER'S WAVE EQUATION Shr|dinger's wave equation has been of central importance in the development of atomic quantum theory. The equation is represented by the function Y and it describes the probability of finding an orbital electron at a specific point of the atomic volume. Much has been speculated about what this "mystical" equation really stands for and what it represents or how it should be interpreted physically. It will be shown here that it is, in principle, the same as our equation 12) above, but transformed to conditions at the orbital level of the atom. In its most simple form, Shrödinger's equation can be written as: 2 __ 2 42) d Y 4.// ------- - -------.Y = 0 2 2 ds w where Y is a wavefunction of probability of finding an electron of an atom at a specified point in space, or decribing the distribution of energy within a specified space element; w is the wavelength of the emitted radiation from the atom; ds is a small distance element in space represented by a specified coordinate system (x,y,z,O). We start with our equation 12) giving 2 43) d s ---- - s.K2 = 0 2 dt 2 2 where K2 = K1/(Mp.Rp.D ) (from 12a) and K1= me.re.c (from 33). We then rewrite the equation, replacing s by the wavefunction Y 2 44) d Y ----- - K2.Y = 0 2 dt Because the emitted radiation moves with the velocity of light, c, we can define the following relations : 2 2 2 45) dt = ds/c ; dt = ds/c 2 46) d Y 2 ---- . c - K2.Y = 0 2 ds The variable K2 is transformed with the aid of 28) and 40) in the following way K1 47a) K2 = --------- 2 Mp.Rp.D 2 me.re.c 47b) K2 = --------------------------------------- 2 4 4 (Mp/me).me.(Rp/re).re.re .(a-1) .n (Atomen, end part 3/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11566 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11567 1996-08-20 20:37 150 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partikel 27 -------------------- (Atomen, part 4/4) 2 c 47c) K2= -------------------- 2 6 4 re .(a-1). n __ 2 4.// 47d) K2 = -------------------- __ 3 2 2 (2.//.re.(a-1) .n/c) Studying equation 36) we can easily see that the product within the parenthesis is equal to , wp , giving ___ 2 2 4. //. c 48) K2 = -------------- 2 Wp We insert this result in 46) to obtain 2 __ 2 49) d Y 4.// ---- - ------.Y = 0 2 2 ds Wp This equation represents oscillations of the proton, not vibrations on the orbital level where wavelength are two times greater. Hence, this euqtion tranformed to the orbital level will be ================================== 2 __ 2 50) d Y 4. // ----- - ------.Y = 0 2 2 ds w ================================== on the orbital level of the atom, which is Shr|dinger's wave equation in its simplest form. CONCLUSIONS Most of all the results here achieved correspond well with knowns results, accepted in current quantum physical theories,but there are also differences which deserve attenion. In some distinct points we here summarize the most important and unique results that have been so far arrived at : 1) Quantum mechanical processes within an atom can be described in terms of well known physical laws from electrophysics and ny Newton's mass inertial laws. The model gives a deterministic description of these processes. 2) Planck's constant is an atomic system constant limited to atomic systems or atomic-like systems, and havning no common use. The constant is composed of four other more fundamental entities, the electron rest mass, me, the electron rest radius, re, the velocity of light, c, and the proton rest mass, Mp. 3) The atomic fine structure constant is a realtion between the proton rest mass, Mp, and the electron rest mass, me, raised to 2/3 approximately (the exact value corresponds to the exponent of 0.65467 instead of 2/3= 0.66667). This constant is contained in Planck's constant, which can be written h=2.//.me.re.c.(a-1) 2/3 where (a-1)= (Mp/me) approximately. 4) The proton is regarded as a point-formed particle with an isotropic distribution of matter (hence containing no quarks as current theory suggests). Mass density in all point-formed elementary particles is regarded as a constant entity. 5) The proton radius or its extension is much larger, 30-35 fermi approximately, than that accepted by official data, 1 to 2 fermi. Our conclusion must be that the official value is based on erroneous and misinterpreted measurements. 6) The frequency of emitted radiation, light for instance, from an atom is not the orbital frequency of the electron, but a mean value of the difference between two successive stable proton oscillating states. A good analogy is how two frequencies are mixed together in a radio receiver. 7) Elementary particles of extreme nature, since they have a point-formed structure, have polarized electrical fields as well as even magnetized polarized fields. A listing of symboles used, source CERN PARTICLE PROPERTIES DATA BOOKLET 1988) : -12 -1 Eo the permittivity of vacuum 8.854 187 817x10 F m -1 c the velocity of light 299 792 458 m s -19 e the elementary charge 1.602 177 33(49)x10 C unit -31 me the electron rest mass 9.109 389 7(54)x10 kg Mp the proton rest mass 1836.152 701(37) x me -15 re the "classical" 2.817 940 92(38)x10 m electron radius -34 h Planck's constant 6.626 075 5(40)x10 J s (a-1) the inverse value of 137.035 989 5(61) the atomic fine (dimensionless) structure constant -10 Bohr radius 0.529 177 249(24)x10 m Rydberg energy 13.605 698(40) eV Pi 3.141 592 653 589 793 238 References : 1) Particle Properties Data Booklet, april 1988, CERN Scientific Information Service CH-1211 Geneva 23, Switzerlan 2) Physics Handbook, Chartwell-Bratt Ltd, Old Orchard, Bickley Road, Bromley, Kent BR1 2NE, England, ISBN 0-86238-000-6 3) A new way to physics 1990, by O.Tedenstig, ISBN 91 97077534 4) A new model of interaction between matter and vaccum, by O.Tedenstig, Galilean Electrodynamics xxx/yyy 1993. (Earlier published in the BASRA Journal and Toth Maatian Review) (Atomen, end part 4/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11567 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11568 1996-08-20 20:44 143 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partikel 28 -------------------- (Part 1/4) ON GRAVITATION by: O. Tedenstig Idungatan 37, 19551 Maersta, Sweden ABSTRACT: This paper describes the process of gravitation in terms of an inflow process of matter into material bodies, with a rate over time corresponding to Hubble's cosmical constant, H. The source of this flux is the thermal radiation in space of 2.7 K, known as the background radiation of space. SOME HISTORICAL FACT Newton was one of these men who understood that celestial objects were effected by an invisible force, the same force which attracts earth-bounded objects to the surface of the earth. With the aid of astronimical data for planets and stars,he formulated the gravitational law of force between massed objects. It is given by the relation : 2 F= M1.M2.G/D The formula asserts that the attracting force between two objects is in direct proportion to the product of their masses and in inverse proportion to the square of the relative distance between them, multiplied by a cosmic constant, G ,the gravity constant, determined by Newton himslef on an empirical basis. Commonly, we experience the force of gravity as a very strong force by comparison with other force effects known in nature. However, in fact, the force of gravity is the weakest force of them all. If we, for instance, compute the force developed on the same piece of matter, firstly in respect to the gravitational force and then in respect to the electrostatic force actuaded of the same distance, we will find a large discrepance. With the purpose of elucicating this fact, we may make a small calculation of the force relationship between these two kind of forces. We take two electrons as our reference masses. Using Coulomb's law of force we get : 2 2 e (1.602E-19) -28 2 Fe= -------- 2 = --------------- 2 = 2.3x10 /D 4.Pi.Eo.D 4.Pi.8.85E-12.D where we are making use of the MKS system of units. From Newton's law of gravity, we have : 2 2 me.G (9.106E-31) . 6.67E-11 -71 Fg= ----2- = -----------2------------ = 5.53x10 D D Hence the relation between these two forces is : -28 -71 42 Fe/Fg = 2.3x10 /5.53x10 = 4x10 approximatively What is known, Newton himself never suggested any origin and cause for the force of gravity. He accepted that this force was of cosmical nature, an action-at-a-distance, activated by some unknown physical mechanism inherent in the nature of matter. In spite of all efforts since the days of Newton, this deep secret of nature still remain unsolved. A remarkable property of the G-force is that this force does not seem to be activaded by any properties of matter unless the matter content: as for example, chemical structure, heat,mass density, electrical or magnetical charge, state of aggregation (solid, liquid or gaseous states), content of energy, state of motion, and so on. Only the matter content together with the relative distance between bodies actuate the gravity force. But there have been speculations about other factors which may superside these facts. For some years ago Roland von Eötvös' experiment of 1889 regarding the true equivalence between "heavy" and "inertial" mass was repeated and there was reported some small discrepancies. However, up to now, these results have not been finally confirmed. There exist also speculations that the gravitational force is not constant according to time. For instance, Dirac's theory of 1938 contains such a supposition, but no experiments have confirmed it as yet. In modern physics one tries to connect particle physics with the existence of different kinds of forces existing in the physical world, including the force of gravity. The idea is that the gravity force is caused by intermediating particles, gravitinos, in a similar way to that in which photons create electromagnetical interacting forces. Not even these theories have proven successful. And at last, Einsteins' general theory of relativity, which include the gravitation, described only as a curvature in the space time, hence any active force at all. Perhaps this theory describe gravitation in a more proper and exact mathematical way than Newton's theory, but it does not in any way explain gravity as a physical phenomenon. THE NEW THEORY Common background One important reason why the riddle of gravity has not yet been finaly solved is perhaps that the gravity process is of a very complex nature and where so many other things in fundamental physics are involved in its final solution. Our basic idea is that the force emanates from a free thermal or electromagnetic field in space, disturbing elementary particles in "ordinary matter" by an inflow process. We identify this field as the thermal background radiation at 2.7 K and the rate of inflow equal to the Hubble constant, H, with an approximate value of 3x10-18 s-1 . Also involved as a base hypothesis is that light is made up of pure particles having mass, meaning that all of Newton's fundamental laws work on them. That means that light hitting the surface of a particle will create impact forces as well as even thermal energy on them. It will here be accentuated, that there is not the impact force from the free thermal field which directly causes the gravity force. The base potiential which create the enormeous gravity forces is actuated by the vacuum itself with a pseudu material mass density of 1/Eo (se ref. 7). MATHEMATICAL DERIVATION With the help of Stefan Boltzman's law, we begin by converting this mechanical impact energy of the thermal field, colliding with elementary particles in matter, to entities of mechanical energy according to : 1) ================= 4 dP/dA = T.S =================== (end part 1/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11568 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11569 1996-08-20 20:45 142 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partikel 29 -------------------- (part 2/4) where S is Stefan Boltzman's constant, T is absolute temperature in space, dA is the interaction area of the target, dP is the thermal or mechanical effect developed on the target. If the inflowing amount of matter from the cosmical field per unit time is denoted by the symbol, dm , and the velocity by which this matter interacts with an elementary particle is denoted as , v , we can compute the mechanical energy generated by the inflowing matter as : 2) ===================== 2 dp= 1/2.(dm/dt).v ======================== We suppose here that the interaction velocity of the inflow is lower than the limit velocity of light, c , in this case Newton's formula for kinetic energy is valid. The common hydromechanical formula for a material inflow over area, dA , as function of the flowing density, qf, velocity,v , and time , t , is given by : 3) ================== dm = v.qf.dA.dt ===================== We insert the result of 3) into 2) and obtain : 4) ==================== 3 dP/dA = 1/2.qf.v ======================= We combine 4) with 1), obtaining : 5) ==================== 4 qf= 2.T .S/v ======================= Now we have an expression that provides relations between the mass density, qf , of the thermal field, T , as a function of the interacting velocity, v, and Stefan Boltzman's constant, S. The next step is to find a process by which the inflow matter from the thermal field reacts with elementary particles in "solid matter". Mass in "normal solid matter" mainly consist of protons and neutrons, the mass content of all electrons being negligible in this context. It is therefore here natural to state that the interacting velocity , v , is equal to, or nearly equal to, the spinning velocity of a proton and that this inflow matter will create disturbances in the spinning movement of these fundamental particles, causing a slowing down effect on them. Hence, each hit of a randomly inflowing electromagnetic particle from the field ( a photon ) in the first step will cause a disturbing effect on the form of a retardation of the spinning movements and as a secondary effect, an absorbing of matter into the particle as a consequence of change in balance between particle and the surrounding vacuum space (space with 11 3 density 1/Eo = 1x10 kg/m , see ref.7 ) Further, this absorption of matter will create a corresponding absence of matter around the body and this effect is pread in the vicinity, disturbing another mass body situated at some distance from it by a pushing effect. Our hypothesis is that a mass quantity of , dmt , is absorbed by a body of mass , m , during time , dt. During time , T ,the absorbed mass constitutes the mass of the by itself, hence the time where the body has doubled its own mass. 6) =============== dt/T = dmt/m ================== We designate the relation 1/T by the symbol R, representing that the frequency by which the mass body doubles its mass content in the gravitational field. This gives : 7) ================== R = dma/(m.dt) ===================== Out hypothesis now is that R corresponds to Hubble's cosmical constant, H , having the same definition, namely the dimension -1 of frequency 1/t or s . The retardation effect of spin movements in matter in relation to the amount of the inflowing matter from the thermal field and the mass content of the particle itself, gives : 8) ====================== dmt/mp = dv/v = R.dt ========================= Revised 24/1 1995 : We have to take consideration to that the mass of the body grow all the time, hence the growth is not exactly liniar but exponential. The real inflow rate counted over a long time therefore will be larger than H. This factor can for instance be computed by the following computer program : M:=m+dm t:=t+dt dm:=M*dt/T H:= 1/T we find that H=0.69 times R or R= H/0.69; where we denote the rest mass of a proton by mp and the retardation of velocity derivative as , dv . Using out inflow mass formula (3), we put the absorbed mass dmt equal to : 9) ==================== dmt= qf.Ap.v.dt ======================= Combining (9) with (8) gieves : 10) ======================== R.dt = qf.Ap.v.dt/mp ============================ which can be rewritten as : (end part 2/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11569 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11570 1996-08-20 20:46 150 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : partikel 30 -------------------- (part 3/4) 11) ======================== qf = R.mp/(Ap.v) ============================ Now we have found two expressions, (11,5) for the thermal field mass density, denoted by , qf . We combinde these two expressions and solve out the interesting velocity, v , out from it : 12) =========================== 4 v = SQRT(2.T .S.Ap/(R.mp) =============================== The last step is to deduce Newton's gravitational law of force. We make use of our hypothesis of the absorption effect in matter. Our base hypothesis is, that matter is absorbed at a rate , R , equivalent to the Hubble constant, according to (7) above. We begin by computing the total inflow of matter to a body with a total weight content of matter M1 and having the total interacting area of , A1. By our mass flowing formula : 13) ================== dM1 = qx.A1.t.v ====================== which is in agreement with the inflow formula (7,8), giving : 14) ======================= M1.R.t = qx.A1.t.v =========================== From this result we can calculate the inflow density very near the limiting area of M1, giving : 15) ================== qx = M1.R/(A1.v) ====================== However, this mass density will decline as a function of distance. The inflowing mass will be spread over an inflowing area at distance , D , equal to Ad = 4.Pi.D , giving the field mass density at distance , D : 16) ============================ qD = qx.A1/Ad = M1.R/(v.Ad) ================================= 2 where Ad = 4.Pi.D . Another mass body M2 situated at the point , D , because of the absorbed mass , M1, will be effected by a negative inflow since M1 steals mass from M2. We compute this negative inflow to : 17) ======================================= dM2 = qD.A2.t.v ; A2 = (M2/mp).Ap =========================================== where A2 is the total interacting area of M2. We multiply both sides by , v , giving : 18) ========================== 2 dM2.v = qD.A2.t.v = F.t ============================== Using the results of (16,17) gives : 2 2 2 F = qD.A2.v = M1.R/(v.Ad).A2.v = M1.R/(v.Ad).(M2/mp)).Ap.v = 2 (M1.M2/D ).(R.Ap.v/(4.Pi.mp)) or 19) =================================== 2 F = (M1.M2/D ). (R.Ap.v/(4.Pi.mp) ======================================= Comparing this result with Newton's gravitation law of force,we can identify the expression within the parentheses as Newton's gravity constant, G . Hence : 20) ==================================================== G = (R*Ap*v/(4*Pi*mp)) = (H/0.69 * Ap*v/(4*pi*mp)) ======================================================== The proton, being of torus form, having a radius of Rp give the proton interacting area equal to Ap = 2.Pi.Rp.2.P.Rp, giving : 21) ========================== 2 2 Ap = 4.Pi .Rp ============================== Our hypothesis is, that electrons and protons have the same inherent mass density, giving the proton radius : 21) ========================== 1/3 Rp = (Mp/me) .re ============================== We make a summary of important formulae that have been obtained, from which the gravity constant G , can be calculated : 22) ============================= 1/3 Rp = re.(Mp/me) 2 2 Ap = 4.Pi .Rp 2 1/2 v = T.(2.S.Ap/(R.mp)) G = R.Ap.v/(4.Pi.mp) R = H/0.693 ================================= (end part 3/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11570 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11571 1996-08-20 20:23 118 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 10 --------------------- (Part 6/6) r0d:=z/(vc*k*n); fo:=exp(2*ln(r0d))*exp(4*ln(yo))*(n-1); fe:=exp(2*ln(r0d)); fx:=exp(2*ln(r0d))*exp(2*ln(yo))*exp(2*ln(yc)); fc:=r0d*mo*exp(2*ln(vc))/z; r:=fc-fx-fe-fo; end;(*calc*) procedure information; begin if (n=0) then begin write('Write center particle type 2,3,4,5... ');readln(nc);end; write('Write orbit particle type 0,2,3,4.... ');readln(no); write('Number of orbits 1,2,3... ');readln(n);writeln; corr:=1; if (no=0) then m0:=1;(*electron mass*) if (no=1) then m0:=exp(3*ln(pi*1)); if (no=2) then m0:=206.77;(*muon mass*) if (no=3) then m0:=966.6;(*kaon-mass*) if (no=4) then m0:=1836.12;(*proton-mass*) if (no=5) then m0:=1784.2/ev;(*tau-mass*) if (no=6) then m0:=2978/ev;(*eta-mass*) if (no>6) then m0:=exp(3*ln(pi*nc)); if (nc=1) then mc:=exp(3*ln(pi*n)); if (nc=2) then mc:=206.77;(*muon-mass*) if (nc=3) then mc:=966.6;(*kaon-mass*) if (nc=4) then mc:=1836.12;(*proton-mass*) if (nc=5) then mc:=1784.2/ev;(*tau-mass*) if (nc=6) then mc:=2978/ev;(*eta-mass*) if (nc>6) then mc:=exp(3*ln(pi*nc)); writeln('The computed particle (particles) consist of :'); write('The center mass being '); if nc=2 then write('a myon '); if nc=3 then write('a K-on '); if nc=4 then write('a proton '); if nc=5 then write('a Tau-on'); if nc=6 then write('a nc-particle'); if nc=7 then write('a B-meson '); if nc=8 then write('a zeta-particle '); write(' with ',n,' orbitals of '); if no=0 then writeln('electrons'); if no=1 then writeln('unknown base particle '); if no=2 then writeln('my-ons'); if no=3 then writeln('K-ons'); if no=4 then writeln('protons'); Write('The particle(s) is(are) '); if ((n=1) or (n=3) or (n=5)) then writeln('neutral uncharged ');if ((n=2) or (n=4) or (n=6)) then writeln('positive or negative charged particle'); writeln; writeln('Computing started, please wait a moment'); end; procedure result; begin test:=false; if (test=false) then write(' ',s); if (test=false) then write(' ',mcc,' ');if (test=false) then writeln(mcc*ev*1E-3:1:2,' Gev'); if (s<=2) then B1:=b1+mcc; if (s>2) then B2:=b2+mcc; b3:=b3+mcc; mo:=m0;r:=-1;z1:=0.1; end; procedure parameters; begin write('corr= (theoretical value=1) ');readln(corr); n:=0;n12:=2; B1:=0;B2:=0;B3:=0; eo:=1/3;(*standard value*) ec:=1/3;(*standard value*) x:=corr/3;y:=corr/3; z1:=0.1; end; procedure print_medium; begin write('mass_medium 1_2 ',B1/n12,' '); writeln(' ',1E-3*ev*b1/n12,' Gev');b1:=0; if (test=false) then write('mass_medium 3_4 ',1E-3*b2/2,' ');if (test=false) then writeln(' ',1E-3*ev*b2/2,' Gev');b2:=0;if (test=false) then write('mass_medium_total ',1E-3*b3/4,' ');if (test=false) then writeln(' ',1E-3*ev*b3/4,' Gev');b3:=0;end; (************************ START PROGRAM *******************************) begin lines; explain_terms; parameters; information; begin begin for s:=1 to 4 do begin a:=0;r:=-1;z1:=0.1; while (z1>0.0000001) do begin while r<0 do begin calc(s,n,r,z1,mo,vc,r0d); end;(*while r-loop*) mo:=mo*(1-z1); z1:=z1/1.1;r:=-1; end;(*while z1-loop*) mcc:=n*mo+mc; result; end; end; print_medium; end; writeln('ready'); end. (**** end of program ****) ( end of the article) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11571 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11572 1996-08-20 20:24 127 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 11 --------------------- (Part 1/6) THE MODERN PARTICLE PHYSICS A BRIEF ANALYSIS Today, enormous resources are spent in atomic and particle research, all in order to come to a more basic understanding of these physical laws active on the micro_cosmic level of matter. A great amount of measuring data now is available for diffe-rent particle forms, found by experiments, and this quantity still increases as the technical measuring methods and measu-ring equipments are developing and improving. The total number of registered particle forms now exceeds more than a hundred of particles of more or less "elementary" nature. New particles are continuously found and many experi-mentalists think there really doesn't exists any upper limit for it. Machines are constructed with kilometres in circumference for the onrushing particles. The technical problems of construc-ting such equipments must be enormeous, but it seems as these problems are solved very successfully by engineers,technicans and scientist working with this special part of the problem. Hence, the critical part of the particle reserach seems not to be on the practical level by arranging and performing these experiments but instead in these theories constituting the theoretical background and motivation of performing these experiments. Obviously, the problems on the theorietical plane must be considerable, since enormeous efforts have been done by the most brilliant scientists during many decades, but without still not offering any convincing theory explaining why these particles exists and why these particles behave as they do. All official theories currently existing are grounded on the idea of "quarks". The word "quark" is from the beginning a nonsence word given to those hypothetical particles supposed to be the intrinsic constituents of particles seen and registered in experiments. There exists several theories with small differences, but as a matter of principle the basic ideas are the same in all of them, namely that quarks are the basic building block of matter. The idea is that many well known particles are built up by these constituents and by combinatory laws, all known particle forms is said to be explained. When the quark idea for the first time was presented, not all took this idea seriously, but in time to that more and more new particles where registered and documented, a need of a system was accentuated. The quark model was relatively satisfactory and simple and was by this reason accepted as a base for a systematizing. From the beginning the quark theories were very simple in its basic assumptions. Three quark particles were thought to explain the basic structure of known particles at this time, but it happened quite suprisingly that new more heavy particle forms were found, not at all awaited. The situation in the theoretical particle physics then become critical, but the theorist "solved" this problem in a very elegant way, simply by inventing a set of new quarks and also a set of other pure hypothetical particles. And as result of that, today the number of quarks are six in total, all aimed of achieving a consistent theory. Desprite of these troubles,the situation was not so alarming, the idea of quarks still was a relatively simple and intact building. But one problem was that no quarks in free state were found,the quarks had a somewhat curious property always apperaring in bounded states together with other quarks. For many scientists this quarks property was very hard to understand-or even to accept - and a hint of finding free quarks was started. But without any positive results. Still, there are today no signs on that quarks really exist,the only some positive experiment done is shattering experi-ments using protons and neutrons as targets. Bombarding these particles with lighter particles, it is said that these expe-riments could be interpreted so that there is a grain struc-ture in the protons. But such experiments are very hard to avaluate because they are indirect methods which must be interpreted by using other physical laws, only supposed to be valid on this level of matter. And the experimental outcome even can be interpreted from totally different standpoints. A very strange property of the quarks- and an absolute necessary property - is that they have fractional electric charges,which means equal to 1/3 and 2/3 of the electron unit charge.The search for such fractional charges has been going on intensively for long time and over optimistic researchers from time to time also have reported that they have found signs in this direction. But trying to repeat the experiments always have given failed results. So, still after searching in more than 25 years, there is no real signs on that fract-tional charges really exist. Hence, the smallest existing charge unity of 1.602E-19 As - equal to the base unit of "1" still remain unchanged. If those fractional electrical charges should exist, and by this way also the quarks,those fractional charges 1/3 and 2/3 respectively of the unit charge must be exact, otherwise a difference easily would be detected in the macro-cosmical world, that because the electric charge is additive in charac-ther. For example,an atomic nucleus containing a lot of charg-ed units , and if a very small divergence would exists, that would be manifested in a large difference on the macro cosmi-cal level. A great number of experiments have been performed in aim to come to a final solution,but up to this point there have been no successful reports. However, there are many other serious problems with the quark model as well as in the particle physics in common. All the time the model is in trouble, new hypothetical particles and properites of matter are invented. That temporarily and appa-rently seems to solve the problems, but in the long run to the prize of a more and more complex and inconceivable theory building. The simplicity of the original idea has been lost and the chance of having a simple description of nature seems more and more remote. As an example on such a situation was when one was forced to give up "Pauili's exclusion principle" - one of the most fun-damental principle in the atomic physics, but necessarely not at all valid in the particle physics. Shortly, this principle says that two particles cannot stay within the same electro-magnetical phase room at the same time if they both have the same quantum mechanical properties.But in the model of quarks it easily happen that three quarks get the same basic quantum properties when put together, hence being in conflict with this basic principle. In aim to walk around this problem, a new property of matter and quarks francly was invented, resul-ting in that all these quarks from the view of quantum mecha-nical rules suddenly were equivalent. (end part 1/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11572 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11573 1996-08-20 20:25 126 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 12 --------------------- (Part 2/6) This new quality of the quarks was given the name "colour". Three such colours exist, but sorry to say, no one have the least idea about what this new property of nature represents. Working in this way seems desperate and dishonest.Temporarily and apparently one seems to solve a problem and avoiding an acute crisis, but at the same time create new problems which later on have to be solved. The total number of unsolved pro-blems will in this way steadily increase instead of converge towards a more simple and easy understandable theory. And in the long run it will collaps by own force. ------ Strong forces are supposed to act between quarks which hold them together. For this aim are needed mediating force par-particles acting between quarks, which generate these forces. In electromagnetic theory photons are supposed to be these interacting force particles, the same type of particles bea-ring the visible light, radio waves etcetera. Hovewer, thee forces acting between quarks are considerably more larger than those forces acting between electric charged particles. So photons are not enough in this case. Therefore one needs another particles for this purpose, particles with a conside-rably higher energy content than that of photons. These parti-les - even these pure hypothetical ones - have been given the name of "gluons" from a thought analogy with a "glue" binding things together. Many such gluons are needed in the quark mo-model, but serious theoretical problems exist regarding these particles, they have a very strange property which has no correlation with known properties of common matter- namely -they have a large content of energy but lack measurable mass. That property of matter contradict all experiences and known properties of matter and is against the well known and accep-ted realation between mass and energy, the mass energy equiva-lence law from the theory of relativity. It means, that if there are mass,there is also energy, and vise versa. But with aid of some mathematical and strongly speculative tricks even such mad ideas are accepted without any moralic or scien-tific problems. Using Heisenberg's uncertainty priciple-perhaps valid on the atomic level of matter, this seemingly contradictionary objection can be rejected. Otherwise, also the mass of the gluons must be weighted together with the quarks and then the total weight of the particle system (for instance an atom) must be much larger than that corresponding to the sum of all the system components. In aim to conceal this weakness one say that gluons are "virtual", which means that these particles exist but cannot be registered or measured ! To this day one have defined the need of 6 different sorts of quarks, having 3 different colours, giving 18 different pos-sible combinations (there are even suggestions of 8 quarks today). Above that an unspecified number of gluon particles are needed, approxemately 12 types , plus a number of other particles situated outside the quark concept, where the lep-tons (to which electrons belong) are the most well known. As a minimum that gives at least 40-50 different kinds of "ele-mentary particles" need for the theory building of quarks !!! Hence, it begun with 3 different quarks which should explain all forms of particles seen in experiments, now the needed numbers are at least 40-50 different particle forms of elementary nature. And in addition to that a lot of other particles are suggested which not fit into the quark model. In New Sceintist 5th of May 1988,we can read the following by John Kenny,particle physicist at Bradley University, Illinois,USA: (I cite) " In the past quarter of a century, physicist have invented a pletora of "particles". To explain the innards of hadrons,the "missing mass" problem of cosmology, and the freedoms that exist in some of the more conventional and successful theories, they have postulated a bevy of "particles" to validate their assumptions and the theoretical prejudices. Thus,the standard model of the electroweak interaction demands the existence of Higgs sector dominated by Higgs fields and a series of at least one, and perhaps up to 20, Higgs bosons. Supersymmetric theories demand the existence of the likes of photinos, gravitios, axions and a series of heavy neutrinos. Some unified versions of field theories demand higgsinos, and when higher dimensions are considered a whole set of particle families make their appearance. There is a danger in all of this classifying of the unexperi-enced. The danger is that, because almost none of these postu-lated particles has serious experimental candidates at pre-sent, moder particle physics could degenerate into filing and cataloguing these highly inflated mental constructs. All too readly they can become mental cul-de-sacs. They can build bas-tions in theory which could readily repulse actual experimental finds which do not meet their specification. It can be argud, and with considerable justification,that the real inflation of our times is in mental constructs such as these. There are so many choises and so many versions that the picture energing from what should be the most primitive branch of physics (after all,these are supposed to be elemen-elementary particles) is confusing. Just making a catalogue of these postulated particles is a chore, to say the least,and far from easy. I have made a list of the postulated particles which, as yet,have not been matched with clear experimental finds (see ad-joining list). The list I arranged alphabetically, and is by no means exhaus-tive,as several of the particles mentioned are generic classi-fications and could in turn represent a whole family of addi-tional particles. I have not given references, as even a list of the basic references to many of the particles would be as long as a typical particle physical journal.What makes things even more complicated is that many of these particles mean different things in different versions of theories. My list presents more than 100 named particles or particle,and many of these could represent several hundred particle states. If just a small percentage of these alleged particles,then the Universe would seem a strange place indeed, in that so little of its mass and energy has been accessible to date. If physicist go on postulating particles at the present rate,they, will come up with more particles than exist in nature. It seems to me that nonexistent particles are already surpas-sing existent particles in number and this could have serious consequences of the future of particle physics. Science cannot become a methodology of filing or classifying the nonexistent,the unexperienced or the experimentally undetectable.If it does, then it soon will degenerate into a series of mnemonic exercises for a coterie of fellow travellers and the ortodox believers in-ions and ions and their like. (end part 2/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11573 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11574 1996-08-20 20:26 133 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 13 --------------------- (part 3/6) PARTICLE EXPLOSION: PARTICLES POSTULATED BUT NOT YET CONFIRMED A: alphon,anomalons,arion,axiinstanton,axino,axions B: beiton,Bogolon,bottomium,bradyon C: calaron,centauros,cosmos strings,cosmion,cosmon D: dilaton,domain walls,dyons E: emon,exotic mesons F: familons,flavoron,flucton,Froissarion G: gaugino,geon,glueball,gluino,gluon,goldstino, Goldstone boson, gravitino, graviton, GUM (Grand Unification Mass) H: haplon,heavy neutrinos,higglets,Higgs boson, higgsino,hylon I: instantons,intermediate vector mesons or bosons J: no listed particles K: no listed particles L: luxons M: magnino,majoron,mandela,maximon.mirror particles, meron,monopoles (magnetic) N: neutralino,neutrinos(right handed, simpson,s-heavy), new neutral gauge meson(W'), newtonites, nuclearites O: octonions,odderons P: para-photons,parton,Perry poles,photino,Planck mass, plasmon, pomeron,preon,primatom,primordial black holes, psions, pseude goldstone bosons,pyrgon Q: qark,quark nuggets,quarkonium R: rainon,reggeons,reons,right handed neutrinos,rishons S: sakaton,Schwarzschild mass,screwon,sfermions, shadow matter, Simpson neutrinos,skyrmions,s-neutrino,soliton, spurion, squark, stponium,straton,superon,supersymmetric string mass T: tachyon,techni-particles,toponium,trigluonium,trion U: uniton V: valon,vorton W: WIMP X: X-ons Y: no listed particles Z: zerino,zeron John Kenny has been in touch with me via letter and tells me that he has a similar apprehension and theory as that which I have presented. The main impression got when dealing with these theories is,that they contain a troublesome number of hypothetical assump-tions and contradictory problems. The main reason to the current situation in particle physics is,that there not exists no good and uniting theory for physics in common, too many fundamental phenomena in the physical world are not understood. Until this understanding has been achieved, no fundamental understanding of the particle problem can be achieved. A BRIEF DESCRIPTION OF HOW FORCES ARE CREATED IN ACCORD WITH MODERN PHYSICAL THEORY. Newton was one of the pioneers what regards the use of a quantified description of the concept of force in the way for-forces appear in nature. His three basic laws are 1) matter keep its moving state until an opposite force acts on it 2) a force is created when the moving state of an object is chang-ed and 3) if a force is created an equal and opposite force is achieved. All these seemingly very simple and self evident physical laws have been the dominating rules for the evolution and pro-gress for the evolution and progress of physics since then.No experiments done show that any of these laws of nature are wrong or incomplete, these belong to the natures most funda-mental laws valid on all levels of matter. These laws say, that if a force shall arise, it demands that 1) an object has a mesaurable content of mass and 2) that this mass changes its moving state in accord with time. Incersely follows by it that lack of mass not can create a force and that all creation of forces is of dynamical nature,hence claim changes. On macro cosmical level (the things around us sometimes sta-statical forces are defined, but according to Newton's basic concepts such forces do not exist, all forces are od dynamic nature. To give an example- the seemingly statical and con-stant pressure in a car deck or the seemingly constant stretch-ing seemingly constant stretching force in a spring of steel,both these forces are caused by dynamical activities in partic-les on micro cosmical level in matter, which by their accumula-ted and cooperative effects of myriads of small forces in impact generate the measurable forces on macroscopical level matter. The important conclusion we must draw from this introducing discussion is that: there is only one principle in nature by which forces are created, this principle is when matter change its moving state as function of time. The concept of force is very fundamentally equipped with the concept of mass- hence absence of mass can not produce any force. That statemant is for us- now more than 300 years after Newton- self evident,but nevertheless it seems it must be accentuated again and again, that be cause "the modern physics" has inhibited this very fundamental and incorruptible principle and created their own physical rules. One important activity of the modern physical research today is the attempt to explaining all different forces which appear in nature, also to incorporate them all in a common theory. The "modern physics" describes or classify known forces in nature in line with the following pattern 1) electromangnetic forces 2) strong forces 3) weak forces 4) gravitational forces and 5) hyper-weak forces. The meaning by describing forces in this way is to find a common base for how these different kind of forces work in nature, arranged in a common uniting theory. However, in spite of very great efforts in this direction, no consistent theory yet has been constructed. In any way, we shall here compare existing ideas of these theories with Newton's origin definition of the force concept. Electromagnetic forces are divided into magnetic and electro-static forces, hence having a common source or origin, yet they are of very different im nature. Briefly, the electric force is associated with electric charged particles being in rest, magnetic forces are associated with charged particles when moving. The strong force hold the nuclear particles in the atomic nuc-leus together. This forces estimates being in the size 150 times larger than that of the electromagnetic forces compared with the same amount of matter. The gravity force is this force perhaps most familiar for everyone, a force which we can register continuously and which acts on all forms of matter around us, small as well as large. Anyhow, the force of gravity is regarded as the weakest force of them all, yet dominating on the macrocosmic level of matter but having very little significance on micro cosmical level where other forces dominate. (end part 3/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11574 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11575 1996-08-20 20:26 134 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 14 --------------------- (part 4/6) Weak forces and hyper-weak forces probably must be seen and interpreted not as forces in its common meaning but instead as the abililty or tendensy of particle systems to decay. For instance,the weak force is connected to the decay of a neutron (a neutral nucleus particle), decaying in a proton, an elec-tron and radiation. The hyper-weak force is connected to the idea that seemingly stable particles, like for instance the proton, will decay after a very long time. However, such decays never have been registered, that in spite of intensive experimental efforts done over several of years. Established physical theory describe all these forces by an intermediating process constituting an exchange of virtual forces. For the strong nuclear force the Pi-meson particle is involved (a particle having a mass of approximately 270 times the electron mass but having zero mass inside the nuclus acting like a "glue" between nuclear particles). It was Hidiki Yakawa who postulated this particle in aim to explaun this force. He maked use of some well established "physical laws" known from the area of atomic physics, among them de Broglie's particle wave duality law, Heinsenberg's uncertainty principle and the mass energy equivalence principle. For describing and explaining these forces which act between quarks (the hypothetical constituents in the proton) one suppo-se particles by the name of gluons are acting. Even these par-ticles are pure hypothetical and never registered in free state. A great amount of gluon particles are needed for the the theory. Responsible for the weak force is the Z and the W particles recently detected and discovered in CERN and even Nobel Prize Awarded. These particles are supposed to be invol-ved in the decay of the neutrons to a proton, an electron and radiation (deutrinos). The force of gravity also have its hypothetical force particle,not either confirmed by experiments. In respect to the enor-mous weakness of the gravity force, the virtual mass and energy of these particles must be enormous ( in accord to the theory,mass and energy of an intermediating particle is thought to be in inverse proportion to the strength of the force). Briefly these calcualtions are performed in approximately the following way : 2 1) Newton's common gravity law F= (m1.m2).G/d 2) A common Newtonian law : F.t=m.v; The idea is that the graviton has the mass, mg , having the radius of, rg. The limit time interval is denoted by, tg, and the upper limit velocity by , v=c, the velocity of light. Then equality between 1) and 2) gives : 2 2 3) mg .G/rg =mg.c/tg 4) w=v/f , for relation between wavelength, velocity and frequ- ency. The limit wavelength is put to rg, and v is put to c and f=1/t = 1/tg. All that gives : 5) rg= c.tg and inserted in 3) gives : 3 6) tg= mg.G/c 2 2 7) Einstein's massa energi formel E=m.c = mg.c 8) For the photon quanta E=h.f = h/tg . Equality between 7) and 8) gives: 2 9) tg= h/(mg.c ). Inserted in 6) gives : 3 10) rg=mg.c/h . Inserting in 3) gives: 11) mg= SQRT(hc/G) This result in 6) gives : 5 12) tg= SQRT(h.G/c ) and this result in 5) gives : 3 13) rg= SQRT(h.G/c ) Hence for : 2 h/ = 6.6260755(40)E-34/(2.Pi) Ws c = 2.99792458E8 m/s 3 G = 6.67259(85)E-11 m kg-1 s-2 mg= SQRT(hc/G) = 2.17E-8 kg 5 tg= SQRT(h.G/c ) = 7.2E-44 sec 3 rg= SQRT(h.G/c ) = 1.6E-35 m Sorry to say, the base for the calculation is built on assump-tions with elements having no logical or scientific connec-tions. Furthermore, the caluclation is built on that quantum laws of the atomic can be suppposed to be valid even on particle level. The weak force is a pure hypothetical force based on the assumption that principally all elementary particles are in-stable, which means, all particles soon or later will decay and destroy themselves. The proton particle is seemingly an very stable particle, however the theory predict a small proba-bility for its decay. But no experiments yet have confirmed such a decay, the proton seems to be an entirely stable particle. If the purpose of a theory intend to explain something in nature, it is a resonable claim that the suggested idea at least in principle has a chance to work. But that cannot be said about many of these ideas which dominate physics today. At a closer examination it seems as the used ideas lack all support in the real world, just being brain gousts and pure fantasy. The common properties of the force bearing particles according to these ideas are, that all force mediating particles must be virtually mass-less, but having energy. Such a property alrea-dy from the beginning is impossible in the light of Newton's original definition of what energy, mass and force are, enti-ties which are intimately connected to each other and which not can be separated in this way. (end part 4/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11575 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11576 1996-08-20 20:27 122 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 15 --------------------- (part 5/6) The idea by mediating force particles demands that the well known relation between mass and energy, E=m.c(2) must be stated as invalid. The physicists walk around the problem by postulating gluons as virtual massless, hence particles having energy but lack measurable mass. This idea is consolidated by Heisenberg's uncertainty principle, a law fetched from the atomic physics, saying that some complementary entities of matter, as for instance energy and time, not at the same instance can be determined by a unlimited degree of accuracy. Of course, even if this idea is correct on the electronic orbi-tal level of the atom it cannot without question be applied on arbitrary particles or particle systems, where we can guess,completely different conditions are present. And the idea is that an instable particle having a limited short life time is carrying a high amount of energy and vise versa. And if the energy is large, the life time will be very short making it impossible to measure the particle's mass. Of that reason one say that the particle is virtual massless. Hence, one say that the particle mass is virtual. Yakawa used this idea together with some other ideas fetched from elec-tron orbital level of the atom - De Broglie's particle wave duality priciple and Bohr's quantum mechanical relationship equal to m.v.D = h/(2.Pi), a relation limited to the electron orbital level of the atom, not at all useable on an atomic nucleus. The conclusion we must draw from it is that rules and analo-gies fetched from the atomic physics, uncritically have been used in the nuclear physics as well as in the particle physics where completely different conditions are present. We are forced to classify these methods as non- scientific, built on completely wrong presumptions. Sometimes, the theoreticians are walking out from their ivory tower and strengthen themselves to explain things so that ordi-nary peoples can unserstand. But sorry to say, their attempt are oftenly clumpsy and easy to unmask. One model which is used to demonstrate how forces act in accord with the modern particle ideas is by imagining two boats situated in rest on a plane water surface. In each such boat men are throwing and catching a ball between eatch other. That process intend to demonstrate the force interacting process. For each throwing and for each catching- in accord with Newton's laws- an opposite force impact is got on the two men together with their boats, causing the boats to successibely recede from each other. For an outer observer it looks like as if the two boats are activated by a repelling force, but that is of course pure fiction, it is only the resulting effect of all pushes we see. The problem with this and similarly attempts to explain the mechanism for upcoming of forces between particles in accor-dance with modern ideas are that 1) the ball which is used must have real mass in accord with what Newton meant by it,and 2) the fictive force here genererated is an equivalent repelling force, not an attravting force which the example was intended to demonstrate. Hence, the only existing model for explaining how forces between particles in a system are generated by intermediating particles- in fact not works at all, that because only repelling forces can be motivated by it. In later times one have tried to go around this critics by suggesting a boomerang instead of a ball. Perhaps it's not necessary to point out that even this attempt to revise the model is just ridiculous. The weak intermediating force corresponds to an intermediating particle with an energy virtual mass content in the range of 40 times of the proton, the gravitation is causes by a partic-le having an energy in the range of 10000000000000000000 proton masses, the so named Planck's mass which we have calculated above. The absurdity in these "facts" talks its own language and we need not to comment it furter. The gravity force seems to act even on the most elementary particles in matter, protons, electrons and perhaps even on the light particles, the photons. The necessary question therefore must be- how can particles with this very small energy and mass content be able to interact with these monsters of force particles ? Why do not spontaneous nuclear reactions all the time occur inte matter by the impact of these gravitino particles all the time hitting the earth and all things on it ? Hence, our conclusion must be that these ideas have noting with reality to do, just being what they are, namely pure fiction and fantasy. Another oddity of the modern particle physical theories is the apprehension of how forces act between quarks (hypothetical constituents of protons and some other particles). In spite of intensively experimental efforts during the latest years,one have never succeeded to make these quarks free, the quarks always remian in the bounded state. This irritating fact naturally has irritated the physicists and forced them to give some form of theoretical motivation for it. The motivation is that quark forces increases when trying to get them apart.The force is increased to the limit of infinity,then excluding all possibilites to make them free, and in this way also giving the theoreticians alibi and validity of the quark model. Of course, all of that is pure nonsens. Everyting we today know about the behaviour of forces talks against it, that because forces between objects usually decline in time to the inverse square law. Furthermore, we can here accentu-ate the fact, that if the quarks really exist, it would exist a theoretical possibility to make them free in spite of the infinite forces between them. That would be possible by the tunnel effect, an effect which is supposed to work between quarks in a similar way as for electrons in atomic systems. Hovewer, in spite of these portential possibilities and in spite of intensive experimental efforts performed during resent years, that has not given any positive results. One remarkable fact, which here ought to be pointed out, is that quarks can be created by matter which from the beginning not contain any quarks. That will happen, according to theory,in collision between electrons and positrons (for instance in LEP, CERN where Z and W particles are said to be created in this way). In decay of these particles, quarks and anti quark pairs are created according to theory. One strange conclusion of it will be that 1) it is possible to create quarks, at least intermittently by matter not contain-ing quarks from the beginning 2) that these quarks not can be absolute elementary because they can be created and destroyed at relatively small energies here on earth 3) it needs less energy to intermittently create these quarks than it needs for separating them out from a bounded state (which is impossible taking consideration to existing physical laws). (end part 5/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11576 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11577 1996-08-20 20:28 88 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 16 --------------------- (part 6/6) We make a conclusion: 1) No relevant model exist which can give an inviolable description of how the idea by intermediating particles work. The existing models can only motivate repelling forces, not attracting forces which the principle claim. Above that the existing model claims presence of real mass content of the interacting particles, but the gluon particles must be massless to satisfy the theory. 2) Laws, rules and analogies fetched from the atomic theory are used uncritically both in the nuclear physics and in particle physics. There is no guarantee that physical laws from one are of physics will work in another system with quite another properties. 3) Newton's origin laws regarding the relation between mass energy and force is inhibited together with the common accepted mass energy equivalent principle in accord with the relation E=m.c(2). Particles must be postulated as having energy but no mass, a property of matter which lack all known experimental support. 4) Origin and source of all force exchanging particles needed to satisfy the theory, are lacking. Most of these particles are pure hypothetical and lack total experimen- tal support. 5) Forces between quarks increase towards the limit of infi- nity with increasing relative distance. This behavious of forces as function of distance is against every known behaviour of how forces in common works, namely that forces decrease its magnitude in respect to the inverse square law of distance. To end with, a short list in ten points aimed for meditation for them who think that my critcs is wrong: * Has any free quark been observed in spite of extremely efforts done by experiments to find such free quarks ? * Have any free force particles been observed, gluons, gravi- tons for instance ? * Have any fractional electrical charges as postualted by the theory been observed ? * Can any comprehensible mechanism be offered by how gluons create attracting forces between quarks. The offered model only give rise to repelling forces ? * Can any resonable motive be offered why force particles lack measurable mass but having energy ? * Can any physical mechanism or motivation be given to the so named colour forces between quarks ? * Does it exist any theory for why leptons exists outside the quarks model ? They would not have any right to exist. * Does it exist any convincing reason why there only exist a fixed number of quarks and gluons ? * Does it exist any good theoretical motivation to the very well defined masses of elementary particles as observed in experiments ? * Does it exists any good and convincing theory for the whole fundamental physics giving motivation to the existence of elementary particles and matter as a physical phenomenon ? If studying this list we may wonder what the physicist of the modern particle physics work with ? If theories can explain nothing and answer no questions, they have no use and have to be inhibited as invalid as soon as possible. To keep an erro-neous theory building make more harm than having no theory at all. So, until we have no such better theory, let's be open-minded and try finding solutions of nature in this way it are and not in this way the theorist should like it to be. The meaning by science must be to find truth, noting else. ****************** end of the article ************************ --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11577 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11578 1996-08-20 20:29 167 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 17 --------------------- (Part 1/7) By Ove Tedenstig, Idungatan 37, 19551 Märsta/Sweden Date: 1/1-1996 The new neutron model explaining the electrical field ------------------------------------------------------ potential into the neutron particle. ------------------------------------ The current ideas of protons and neutrons are that they are built up by quarks. In contrast to it, it will here be presented a somewhat different model where the neutron is composed by a proton and a single orbiting electron. Experiments have been performed showing the electrical field strength distribution around a neutron, from long distance as well as on very close distances. A graph of this distribution is presented in David Park's popular scientific book from 1965 with title "The modern physics", and looks like as follows : ! ! p ! ! p ! ! p ! ! ! p ! ! p p p --------!-------------n------0--0--0---0---0--------- ! n ! n ! n ! ! ! This graph demonstrate the neutron as beeing an electrical neutral particle on large distances. Next what happen when coming closer the neutron core is appearing of a small positive dip ! Then the graph get a negative dip and after that a positive level when coming were close the neutron core, the proton. The aim shall here be to reconstruct this graph by doing a theoretical calculation based upon the suggested model. For this purpose firstly some formulae shall be derived, then putting them into a computer program for creating a curve plot over the desired function. Fist regard the orbiting electron case. e _ / . _ r / . A / . / _ . / a D b . --------o-------------------------------------------------o ! ! !-------------------- D ------------------------->! Parameters used: D the distans from the measureing point to neutron center point r the electron orbiting radius _ r the scalar vector in the direction of r _ D the scalar vector in the direction of D _ A the scalar vector connecting the end point of D and r a the angle between vector r and D b the angle between vector A and D Using some vector notation we get the following relations: _ 1) r = r.cos(a).i + r.sin(a).j _ 2) D = D.i _ 3) A = (D- r.cos(a).i - r.sin(a).j _ _ 4) /A/./D/.cos(b) = A.B ( from common vector theory ) _ _ A . D 5) cos(b) = ------- /A/./D/ 2 2 6) /A/ = sqrt ( (D-r.cos(a)) - (r.sin(a)) ) (from 3) _ _ 7) A.D = ((D-r.cos(a)i - r.sin(a)j)).D.i = (D-r.sin(a)).D (using common vector theory) (D-r.sin(a)).D D-r.cos(a) 8) cos(b) = --------------- = ----------- /A/.D /A/ If an electron is used as probe particle shot towards the neutron,it will be repelled by the orbital electron from the orbit outside. The Coulomb force is calculated by the common formula : 2 konstant e 9) Fq = ----2----- where konstant = ---------- 2 D 4.Pi. Eo.re where we for convinient express D and r in units of the classical electron radius, re (the computed do not need to calculate with extreme small numbers in this way). From tabels we get : e = 1.602 177 3(49)E-19 E0 = 8.854 187 817E-12 Pi = 3.141 592 653 589 re = 2.817 940 92(38)E-15 (MKSA units, feteched from Particle Properties Data Booklet, CERN 1988). The numerical value of 9) is not calculated here but directly in the computer program. The effective force actuating the probe particle then will be: konstant . (D- r.cos(a)) 10) dF = -------------3------------- /A/ The total force actuating the probe particles is the integral part over the closed orbit. The quantity dF is calculated in a number of points of the orbits (a number of steps) and the total sum therefore will be : ======================================================= konstant * ( D - r.cos(a)) 11) F = - sum ------------3-------------- * (1/step) /A/ ======================================================= (En part 1/7) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11578 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11579 1996-08-20 20:29 168 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 18 --------------------- (Part 2/7) Integrating is performed from a= 0 --> Pi The number of steps is only dependent of desired solution and the rapidity of your computer. The munus sign for repelling particles Studying this function will show a repelling force strongly increasing until reaching the electron radius level from the outside. When the probe particle come inside the orbital the electrons still will repell each other, but the force will change direction (flip). For the proton approximately the same computer ideas are used. The difference here is that the proton charge is distributed over the surface area and not appering like a point as for the orbiting electron. A small surface element as part of the surface area can be written : dB. 2.Pi.ry 12) surface element = ---------2---- 4.Pi.Rp where dB = Rp.da ry = Rp.sin(a) da = Pi/step step = the number of arbitrary chosen integral summing steps a = da.n n= 0 --> step ============================================ konstant 13) F = + sum ------3-----.(1/2).sin(a). da /A/ ============================================ The + sign for attracting particles (the negative electron attracts the proton, being positive charged) ----------------------------------------------- Must be compilated in a TurboPascal compilator before used in the main program "PLOTTER". unit charge; interface function p_algo(var step:integer):real; implementation var force:real; (* force help parameter *) forceut:real; (* force help parameter *) forceut1:real; (* force help parameter *) forceut2:real; (* force help parameter *) forcex1:real; (* force help parameter *) forcex2:real; (* force help parameter *) angle:real; (* integrating angle *) da:real; (* angular increment when integrating *) D:real; (* distance measuring point to neutron center *) R:real; (* electron orbiting radius *) step:integer; (* actual step value of D *) step1:integer; (* help parameter *) steps:integer; (* number of integration steps *) a1,a2,a3,a4:real; (* help parameters *) b1,b2,b3,b4:real; (* help parameters *) a,b:real; (* help parameters *) Rp:real; (* proton radius in units of electron Re *) testa:boolean; (* help parameter *) solution:real; (* plotting area for force parameter *) konstant:real; (* the charge constant e*e/4/pi/Eo *) Pi:real; (* the mathematical constant pi *) e:real; (* the charge unit constant *) E0:real; (* the permittivity of vacuum constant *) re:real; (* the electron radius *) procedure define; (* defining constants and program parameters *) begin Pi:=3.141592653589793238; (* the pi constant *) e:=1.6021773349E-19; (* the elementary charge constant *) E0:=8.854187817E-12; (* permittivity of vacuum constant *) re:=2.8178409238E-15; (* the classical electron radius *) solution:=0.01; (* solution for plotter *) steps:=10; (* number of numerical integration steps *) r:=144; (* electron orbital radius in the neutron *) Rp:=12.5; (* proton radius *) konstant:=e/E0*e/4/pi/re/re; (* calculating the unit charge constant *) end; Procedure sum_forces; (* summing field force contributions from proton and electron *) begin forceut:=forceut1+forceut2; end; procedure calc1; (* calculating the field force contribution from the electron *) label 1; begin forceut:=0; forceut1:=0; if D<Rp then goto 1; for step1:=0 to steps do begin angle:=pi*step1/steps; a1:=D-R*cos(angle); a2:=R*sin(angle); a3:=a1*a1; a4:=a2*a2; if (a3-a4)<>0 then a:=sqrt(abs(a3-a4)); testa:=true; if abs(a)<>0 then testa:=false; if testa=false then force:=-konstant*(1/steps)*a1/a/a/a; forceut:=forceut+force; end; forceut1:=0; if ((forceut<=solution) and (forceut>=-solution)) then forceut1:=forceut; 1: end; procedure calc2; label 2; (* calculating field force contribution fron the proton *) begin forceut:=0; forceut2:=0; for step1:=0 to steps do begin if D<Rp then goto 2; angle:=pi*step1/steps; da:=pi/steps; b1:=D-Rp*cos(angle); b2:=Rp*sin(angle); b3:=b1*b1; b4:=b2*b2; if (b3-b4)<>0 then b:=sqrt(abs(b3-b4)); testa:=true; if abs(b)<>0 then testa:=false; if testa=false then force:=(konstant*b1/b/b/b)*da*sin(angle);forceut:=forceut+force; end; forceut2:=0; if ((forceut<=solution) and (forceut>=-solution)) then forceut2:=forceut; forceut:=0; 2: end; function p_algo(var step:integer):real; begin D:=step; define; (* defining constants and program parameters *) calc1; (* calclulate electron force field distribution *) calc2; (* calculate proton force field distribution *) sum_forces; (* summing field forces from proton and electron *) p_algo:=forceut; (* output plotting function *) end; (* end of function *) end. (en part 2/7) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11579 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11580 1996-08-20 20:30 170 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 19 --------------------- (part 3/7) ------------------------------------------------------------ Must be compilated in a TurboPascal compilator befor used in the main program "PLOTTER" unit realstr; interface uses crt,opstring; var r,rr:real; s,t,exponent:integer; signum,str,expo:string; digitsx,digitsy:integer; test:boolean; function p_realstr(r:real;digitsx,digitsy:integer):string; implementation procedure konvert; begin if exponent=-30 then expo:='E-30'; if exponent=-29 then expo:='E-29'; if exponent=-28 then expo:='E-28'; if exponent=-27 then expo:='E-27'; if exponent=-26 then expo:='E-26'; if exponent=-25 then expo:='E-25'; if exponent=-24 then expo:='E-24'; if exponent=-23 then expo:='E-23'; if exponent=-22 then expo:='E-22'; if exponent=-21 then expo:='E-21'; if exponent=-20 then expo:='E-20'; if exponent=-19 then expo:='E-19'; if exponent=-18 then expo:='E-18'; if exponent=-17 then expo:='E-17'; if exponent=-16 then expo:='E-16'; if exponent=-15 then expo:='E-15'; if exponent=-14 then expo:='E-14'; if exponent=-13 then expo:='E-13'; if exponent=-12 then expo:='E-12'; if exponent=-11 then expo:='E-11'; if exponent=-10 then expo:='E-10'; if exponent=-9 then expo:='E-9'; if exponent=-8 then expo:='E-8'; if exponent=-7 then expo:='E-7'; if exponent=-6 then expo:='E-6'; if exponent=-5 then expo:='E-5'; if exponent=-4 then expo:='E-4'; if exponent=-3 then expo:='E-3'; if exponent=-2 then expo:='E-2'; if exponent=-1 then expo:='E-1'; if exponent=30 then expo:='E30'; if exponent=29 then expo:='E29'; if exponent=28 then expo:='E28'; if exponent=27 then expo:='E27'; if exponent=26 then expo:='E26'; if exponent=25 then expo:='E25'; if exponent=24 then expo:='E24'; if exponent=23 then expo:='E23'; if exponent=22 then expo:='E22'; if exponent=21 then expo:='E21'; if exponent=20 then expo:='E20'; if exponent=19 then expo:='E19'; if exponent=18 then expo:='E18'; if exponent=17 then expo:='E17'; if exponent=16 then expo:='E16'; if exponent=15 then expo:='E15'; if exponent=14 then expo:='E14'; if exponent=13 then expo:='E13'; if exponent=12 then expo:='E12'; if exponent=11 then expo:='E11'; if exponent=10 then expo:='E10'; if exponent=9 then expo:='E9'; if exponent=8 then expo:='E8'; if exponent=7 then expo:='E7'; if exponent=6 then expo:='E6'; if exponent=5 then expo:='E5'; if exponent=4 then expo:='E4'; if exponent=3 then expo:='E3'; if exponent=2 then expo:='E2'; if exponent=1 then expo:='E1'; if exponent=0 then expo:='E0'; end; function p_realstr(r:real;digitsx,digitsy:integer):string; label 1,2; begin test:=false; if r<>0 then test:=true; signum:=''; if ((test=true) and (r<0)) then signum:='-'; s:=digitsx;t:=digitsy; exponent:=0; rr:=abs(r); while (rr<=0.1) do begin exponent:=exponent-1; rr:=rr*10; if keypressed then goto 1; end; 1: if abs(r)>=1 then rr:=abs(r); while (rr>=100) do begin exponent:=exponent+1; rr:=rr/10; if keypressed then goto 2; end; 2: konvert; str:=real2str(rr,s,t); if expo='E0' then expo:=''; p_realstr:=signum+str+expo; end; end. ------------------------------------------------------------------------- Main program, must be compilated in a TurboPascal compilator Units CRT and GRAPH EGAVGA graphics must be available. program PLOTTER; uses realstr,Crt,graph,charge; label 1; const offmin=85;offmax=85; const xaxel_min=85;xaxel_max=550;yaxel_min=0;yaxel_max=465;pi=3.141592;var graphdriver,graphmode,grapresult:integer; q,errorcode,frek:integer; digitsx,digitsy,dividex,dividey,n,nn:integer; x,p,y,dxpos,dypos,dxneg,dyneg,dxori,dyori:real; sigx1,sigx2,sigy1,sigy2:real; fmin,fmax:integer; xmaxin,x2,y2,result,dx,dy:real; akx,aky,bkx,bky,a,b,c,d,k:integer; step,nyy,xdelta,ydelta:integer; def:char; str,str1,rubrik,unitx,unity:string; xmax,ymax,xmin,ymin,xori,yori:real; x1corner,y1corner,x2corner,y2corner:integer; xorigo_ax,yorigo_ax:integer; rubrikx,rubriky:integer; xmin_ax,xmax_ax,ymin_ax,ymax_ax:integer; case1x,case2x,case3x,case1y,case2y,case3y:boolean; xplot,yplot:integer; nxorigo,nyorigo:integer; testa:boolean; str11,str22,xstr1,ystr1:string; (***************** Here put in desired function ************) procedure functionxy; var f:real; begin x:=step; y:=p_algo(step); end; (***************** end *************************************) (end part 3/7) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11580 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11581 1996-08-20 20:15 163 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 2 -------------------- (part 2/3) A) =============================================== 7 15 8 15 + O --> N + B + v 8 7 ================================================== + where B is a positron and v is neutrinon. B) ==================================================== 15 mo( O ) = 7.mo(n) + 8.mo(p) + 8.mo(e) + Obind + Oqbind ======================================================= C)===================================================== 15 mo( N ) = 8.mo(n) + 7.mo(p) + 7.mo(e) + Nbind + Nqbind ======================================================= Obind, Nbind is the binding nucleus energy of O and N. Oqbind,Nqbind is the coulomb binding energy fo nuclues O and N. Inserting in 1) gives : D) ========================================================== 7.mo(n) + 8.mo(p) + 8.mo(e) + Obind + Oqbind - ( 8.mo(n) + 7.mo(p) + 7.mo(e) + Nbind + Nqbind +E(B) + v) = 0 mo(p) -mo(n) + mo(e) + (Obind-Nbind) + (Qqbind-Nqbind) -E(B) - v = 0 =============================================================== The electron mass mo(e) =0.511 Mev The difference Obind-Nbind = 0 for this case The neutrino mass v = 0 when the positron energy is maximum The energy of the leaving positron E(B) is 1.66 Mev from experiment E) =============================================== mo(p) - mo(n) + 0.511 + dWqbind + 0 -1.66 -0 = 0 mo(p) - mo(n) +dWqbind - 1.15 = 0 ================================================== Here we suppose another model for the neutron, not consisting by quarks but by a proton and an electron. The electron go in orbit around the proton on near distance, giving the electron a mass 1838.65*me -1836.12*me = 2.53 electron masses, or 1.3 Mev. The kinetic energy of that electron will be : 2 1/2.m.c = 0.65 Mev and the potential energy double of it but negative : F) ============================================== 2 m.v k Fc = ------ Fq = ---2-- D D ( Fc is the centrifugale force and Fq the Coulomb force ) 2 Fc = Fq ; k = m.v .D 2 Ekin = 1/2.m.v 2 Epot = - k/D = -m.v = - 2* Ekin Epot = -2*Ekin = -1.3 Mev ---------------------------------------------------- Then, the total neutron energy is : G) ====================================== mo(n) = mo(p) + Epot + 1.3 Mev = mo(p) ========================================= Inserting in 5) gives : H) =================== dWqbind = 1.15 Mev ====================== This energy is added to the positron energy when repelled out of the core. By aid of the drop model for the nucleus core, then we can calculate the equaivalent "charge radius",which we find to be equal to 60 fermi (see the computed model, which even can be solved analytically if desired). Then, for the drop model the following is valid : I) ================================= 3 3 ( Rcharge + Rp ) = A. Rp ==================================== Inserting Rcharge = 60 and A =30 for this case and solving the equation 9) gives the proton radius = 28.5 fermi. CONCLUSIONS: In the "experiment" as referred to, there are mainly two things which can be subject for critics and analysis 1) the current idea of the neutron as built up of quarks and 2) the way of and the formula used for calcualting the coulomb energy as the difference between the two nuclei coulomb energy states, where the factor (Z.e)squared has been used in an erroneous way. On a single unit charge, as for a positron as here, the total nuclues charge (Z.e) acts on a singular unit charge, e , giving only the factor Z.e(squared). In my model, the neutron as consisting of a proton and an electon has been used, and the positron charge energy when leaving the core has been calculated on the core's total distributed energy as acting on a single unit charge, the positron charge. That is a more fair and correct way to interpret the experiment. The value 25-30 fermi for the proton radius is in agree with my quantum theory, my gravity theory, my particle theory and my electromagnetic theory as published earlier in this meeting. References: 1) K{rnfysik, (Nuclear physics), Ingmar Bergstr|m Lennart Eriksson, Stockholm, Sweden 1964, pages 87-89. ------------------------------------------ _ r = X1.i + Y1.j _ B = 0.i + Y.j - A = X1.i + (Y1-Y).j 2 2 A = SQRT( X1 + (Y1-Y) ) X1 = r.cos(alfa) Y1 = r.sin(alfa) (end part 2/3) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11581 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11582 1996-08-20 20:31 182 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 20 --------------------- (part 4/7) procedure set_nxorigo; begin if case3y=true then begin d; if case3x=true then begin xorigo_ax:=offmin+trunc((nxorigo-fmin)/(fmax-fmin)*(xaxel_max-xaxel_min));end; if case1x=true then xorigo_ax:=xaxel_min; if case2x=true then xorigo_ax:=xaxel_max; if case1y=true then yorigo_ax:=yaxel_max; if case2y=true then yorigo_ax:=yaxel_min; end; procedure write_inparameters; begin if case1x=true then writeln('casex= 1'); if case2x=true then writeln('casex= 2'); if case3x=true then writeln('casex= 3'); if case1y=true then writeln('casey= 1'); if case2y=true then writeln('casey= 2'); if case3y=true then writeln('casey= 3'); writeln('nxorigo= ',nxorigo); writeln('nyorigo= ',nyorigo); writeln('fmin= ',fmin); writeln('fmax= ',fmax); writeln('xmin= ',xmin); writeln('xmax= ',xmax); writeln('ymin= ',ymin); writeln('ymax= ',ymax); writeln('xori= ',xori); writeln('yori= ',yori); writeln('xori= ',xori); writeln('xorigo_ax= ',xorigo_ax); writeln('yorigo_ax= ',yorigo_ax); writeln('xaxel_min= ',xaxel_min); writeln('xaxel_max= ',xaxel_max); writeln('yaxel_min= ',yaxel_min); writeln('yaxel_max= ',yaxel_max); writeln('xdelta= ',xdelta); writeln('ydelta= ',ydelta); writeln('dividex= ',dividex); writeln('dividey= ',dividey); end; procedure wr_maxmin; begin writeln('x= ',x); writeln('x2= ',x2); writeln('xmin= ',xmin); writeln('xmax= ',xmax); writeln('y= ',y); writeln('y2= ',y2); writeln('ymin= ',ymin); writeln('ymax= ',ymax); end; procedure calc_minmax; var pp:integer; xpmin,xpmax,ypmin,ypmax:boolean; xnmin,xnmax,ynmin,ynmax:boolean; xposmin,xposmax,yposmin,yposmax:real; xnegmin,xnegmax,ynegmin,ynegmax:real; begin writeln('Calculates limits, please wait '); xposmin:=0;xposmax:=0;xnegmin:=0;xnegmax:=0; yposmin:=0;yposmax:=0;ynegmin:=0;ynegmax:=0; q:=0;frek:=0; for step:=fmin to fmax do begin q:=q+1; frek:=frek+1; if q=100 then begin write(trunc(frek/(2*fmax)*100)); writeln(' %');q:=0;end; functionxy; if ((x>0) and (x>=xposmax)) then xposmax:=x; if ((y>0) and (y>=yposmax)) then yposmax:=y; if ((x<0) and (x>=xnegmax)) then xnegmax:=x; if ((y<0) and (y>=ynegmax)) then ynegmax:=y; xposmin:=xposmax; yposmin:=yposmax; xnegmin:=xnegmax; ynegmin:=ynegmax; end; q:=0; for step:=fmin to fmax do begin q:=q+1; if q=100 then begin write(trunc(frek/(2*fmax)*100));writeln(' %');q:=0;end; p:=fmax-n+fmin; functionxy; frek:=frek+1; if ((x>0) and (x<=xposmin)) then xposmin:=x; if ((y>0) and (y<=yposmin)) then yposmin:=y; if ((x<0) and (x<=xnegmin)) then xnegmin:=x; if ((y<0) and (y<=ynegmin)) then ynegmin:=y; end; (* only positive axis *) if ((xposmax<>0)) then xmax:=xposmax; if ((xnegmin=0) and (xnegmax=0)) then xmin:=xposmin; if ((yposmax<>0)) then ymax:=yposmax; if ((ynegmin=0) and (ynegmax=0)) then ymin:=yposmin; (* only negative axis *) if ((xnegmax<>0)) then xmax:=xnegmax; if ((xposmin=0) and (xnegmax=0)) then xmin:=xnegmin; if ((ynegmax<>0)) then ymax:=ynegmax; if ((yposmin=0) and (ynegmax=0)) then ymin:=ynegmin; (* both postitive and negative axis *) if ((xposmax<>0)) then xmax:=xposmax; if ((xnegmin<>0)) then xmin:=xnegmin; if ((yposmax<>0)) then ymax:=yposmax; if ((ynegmin<>0)) then ymin:=ynegmin; writeln('xmin= ',xmin); writeln('xmax= ',xmax); writeln('ymin= ',ymin); writeln('ymax= ',ymax); writeln('Press return'); end; procedure calc_casexy; begin case1x:=false;case2x:=false;case3x:=false; case1y:=false;case2y:=false;case3y:=false; if ((xmin>=0) and (xmax>0)) then case1x:=true; if ((xmin<0) and (xmax<=0)) then case2x:=true; if ((ymin>=0) and (ymax>0)) then case1y:=true; if ((ymin<0) and (ymax<=0)) then case2y:=true; if ((xmin<0) and (xmax>0)) then case3x:=true; if ((ymin<0) and (ymax>0)) then case3y:=true; end; procedure origo_xcase3; var dx:real; begin dx:=(xmax-xmin)/(fmax-fmin); x:=xmin; for n:=fmin to fmax do begin x:=x+dx; if ((x<=0) and ((x+dx)>=0)) then begin nxorigo:=n;xori:=0;end;if ((x>=0) and ((x+dx)<=0)) then begin nxorigo:=n;xori:=0;end;end; end; procedure origo_ycase3; var dy:real; begin dy:=(ymax-ymin)/(fmax-fmin); y:=ymin; for n:=fmin to fmax do begin y:=y+dy; if ((y<=0) and ((y+dy)>=0)) then begin nyorigo:=n;yori:=0;end;if ((y>=0) and ((y+dy)<=0)) then begin nyorigo:=n;yori:=0;end;end; end; (end part part 4/8) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11582 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11583 1996-08-20 20:32 179 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 21 --------------------- (part 5/7) procedure calc_origo; var dx:real; begin if case1x=true then xori:=xmin; if case2x=true then xori:=xmin; if case1y=true then yori:=ymin; if case2y=true then yori:=ymin; if case3x=true then begin origo_xcase3;end; if case3y=true then begin origo_ycase3;end; end; (* 3 *****************************************************) (************ procedure init graph ***********************) procedure init_graph; begin graphdriver:=detect; initgraph(graphdriver,graphmode,'c:\tp\BGI'); errorcode:=graphresult; if errorcode <>grok then begin writeln('Graphics error: ',grapherrorMsg(errorCode)); writeln('program aborted..'); halt(1); end; end; procedure plot_curve; var xplot,yplot:integer; testx,testy:boolean; begin setcolor(red); for step:=fmin to fmax do begin p:=n; testx:=false;testy:=false; if abs(xmax-xmin)>1E-25 then testx:=true; if abs(ymax-ymin)>1E-25 then testy:=true; functionxy; if testx=true then xplot:=offmin+trunc((x-xmin)/(xmax-xmin)*(xaxel_max-xaxel_min));if testy=true then ot,yplot,red); end; end; procedure writeut; begin writeln('x= ',x); writeln('x2= ',x2); writeln('xmin= ',xmin); writeln('ymin= ',ymin); writeln('xmax= ',xmax); writeln('ymax= ',ymax); end; procedure write_valuex; var test:boolean; begin str1:=''; setcolor(blue); if abs(result)<=1E-25 then result:=1E-25; str1:=p_realstr(result,digitsx,digitsy); test:=false; if ((str1<>xstr1) and (str1<>'0') and (str1<>'-0')) then begin test:=true;end; if test=true then outtextxy((a+akx),(b+bkx),str1); setcolor(red); xstr1:=str1; end; procedure write_valuey; var test:boolean; begin str1:=''; setcolor(blue); if abs(result)<=1E-25 then result:=1E-25; str1:=p_realstr(result,digitsx,digitsy); test:=false; if ((str1<>ystr1) and (str1<>'0') and (str1<>'-0')) then begin test:=true;end; if test=true then outtextxy((a+aky),(b+bky),str1); setcolor(red); ystr1:=str1; end; procedure calc_delta; begin writeln('calc_delta'); dxpos:=(xmax-xmin)/dividex; dxneg:=(xmin-xmin)/dividex; dypos:=(ymax-ymin)/dividey; dyneg:=(ymax-ymin)/dividey; end; procedure set_axis; begin setcolor(RED); yaxel_min,xorigo_ax,yaxel_max); end; procedure set_posx; var nxx,nn:integer; testa1:boolean; pp:real; begin nn:=0; a:=xorigo_ax+xdelta; b:=yorigo_ax; testa1:=false; pp:=xaxel_max-xorigo_ax; if pp<>0 then testa1:=true; for nxx:=xorigo_ax to xaxel_max do begin nn:=nn+1; if pp<>0 then testa1:=true; if ((nn>=xdelta) and (testa1=true)) then begin nn:=0; result:=(xmax-xori)*(nxx-xorigo_ax)/(xaxel_max-xorigo_ax);akx:=7;bkx:=5; write_valuex; a:=a+xdelta;end; end; end; procedure set_posxneg; var nxx,nn:integer; testa1:boolean; pp:real; begin nn:=0; a:=xorigo_ax-xdelta; b:=yorigo_ax; testa1:=false; if (xorigo_ax-xaxel_min)<>0 then testa1:=true; for nxx:=xaxel_min to xorigo_ax do begin if ((nn>=xdelta) and (testa1=true)) then begin nn:=0; result:=xmin*(1-(nxx-xorigo_ax)/(xaxel_min-xorigo_ax)); akx:=7;bkx:=5; write_valuex; a:=a-xdelta;end; nn:=nn+1; end; end; procedure set_posy; var nyy,nn:integer; begin nn:=0; b:=yorigo_ax-ydelta-10; a:=xorigo_ax; testa:=false; if (yorigo_ax-yaxel_min)<>0 then testa:=true; for nyy:=yaxel_min to yorigo_ax do begin nn:=nn+1; if nn>=ydelta then begin nn:=0; result:=ymax*(1-(yorigo_ax-nyy)/(yorigo_ax-yaxel_min)); aky:=8;bky:=0; write_valuey; b:=b-ydelta; nn:=0;end; end; end; (end part 5/7) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11583 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11584 1996-08-20 20:32 173 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 22 --------------------- (part 6/7) procedure set_posyneg; begin nn:=0; b:=yorigo_ax+ydelta-10; a:=xorigo_ax; testa:=false; if (yaxel_max-yorigo_ax)<>0 then testa:=true; for nyy:=yorigo_ax to yaxel_max do begin nn:=nn+1; if nn>=ydelta then begin nn:=0; result:=(ymin)*(1-(yaxel_max-nyy)/(yaxel_max-yorigo_ax)); aky:=8;bky:=0; write_valuey; b:=b+ydelta;end; end; end; procedure set_marks; begin (********************************* set marks at the positive x-axis *) for n:=0 to (dividex+1) do begin a:=xorigo_ax+n*xdelta; b:=yorigo_ax+4; c:=a; d:=yorigo_ax-4; line(a,b,c,d); setcolor(yellow); if (n<>0) then line(a,yaxel_max,a,yaxel_min); setcolor(blue); testa:=false; if (xaxel_max-xaxel_min)>=0 then testa:=true; if ((case1x=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=xmin+(xmax-xmin)*(n*xdelta)/(xaxel_max-xaxel_min); akx:=5;bkx:=0; write_valuex;end; if ((case2x=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=xmin+(xmax-xmin)*(n*xdelta)/(xaxel_max-xaxel_min); akx:=0;bkx:=0; write_valuex;end; end; if case3x=true then begin set_posx;end; (***************************** set marks at the negative x-axis *) for n:=0 to (dividex+1) do begin a:=xorigo_ax-n*xdelta; b:=yorigo_ax+4; c:=a; d:=yorigo_ax-4; line(a,b,c,d); setcolor(yellow); if (n<>0) then line(a,yaxel_max,a,yaxel_min); setcolor(blue); testa:=false; if (xmax-xmin)<=0 then testa:=true; testa:=false; if (xaxel_max-xaxel_min)<>0 then testa:=true; if ((case1x=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=xmin+(xmax-xmin)*(n*xdelta)/(xaxel_max-xaxel_min); akx:=0;bkx:=0; write_valuex; end; if ((case2x=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=xmin+(xmax-xmin)*(1-(n*xdelta)/(xaxel_max-xaxel_min)); akx:=0;bkx:=0; write_valuex; end; end; if case3x=true then begin set_posxneg;end; if xorigo_ax>=(xaxel_max-50) then akx:=50; (******************************** set marks at the positive y-axis *) for n:=0 to dividey do begin a:=xorigo_ax+4; b:=yorigo_ax-n*ydelta; c:=xorigo_ax-4; d:=b; line(a,b,c,d); setcolor(yellow); if (n<>0) then line((xaxel_min-offmin),b,(xaxel_max+offmax),b);setcolor(blue); testa:=false; if (ymax-ymin)>=0 then testa:=true; if ((case1y=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=ymax-(ymax-ymin)*(yorigo_ax-n*ydelta)/(yaxel_max-yaxel_min); aky:=2;bky:=-10; write_valuey; end; if ((case2y=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=ymax-(ymax-ymin)*(n*ydelta-yorigo_ax)/(yaxel_max-yaxel_min); aky:=0;bky:=0; write_valuey;end; end; if case3y=true then begin set_posy;end; (**************************** set marks at the negative y-axis *) for n:=0 to dividey do begin a:=xorigo_ax+4; b:=yorigo_ax+n*ydelta; c:=xorigo_ax-4; d:=b; line(a,b,c,d); setcolor(yellow); if (n<>0) then line((xaxel_min-offmin),b,(xaxel_max+offmax),b);setcolor(blue); testa:=false; if (ymax_ax-yaxel_min)>=0 then testa:=true; if ((case1y=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=ymax-(ymax-ymin)*(yorigo_ax-n*ydelta)/(yaxel_max-yaxel_min); aky:=0;bky:=0; write_valuey;end; if ((case2y=true) and (n<>0) and (testa=true)) then begin result:=0; result:=ymax-(ymax-ymin)*(n*ydelta-yorigo_ax)/(yaxel_max-yaxel_min); aky:=0;bky:=5; write_valuey;end; end; if case3y=true then begin set_posyneg;end; end; procedure set_text; begin result:=xmin; for n:=0 to dividex do begin result:=r+n*dx; end; end; procedure write_rubrik; begin settextstyle(defaultfont,Horizdir,2); outtextxy(rubrikx,rubriky,rubrik); settextstyle(defaultfont,Horizdir,1); str:='unit x-axis '+unitx; outtextxy(rubrikx,(rubriky+20),str); str:='unit y-axis '+unity; outtextxy(rubrikx,(rubriky+30),str); end; procedure set_palette; begin setpalette(0,white); end; (end part 6/7) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11584 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11585 1996-08-20 20:33 92 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 23 --------------------- (part 7/7) procedure set_linestyle1; begin setlinestyle(solidln,0,thickwidth) end; procedure set_linestyle2; begin setlinestyle(solidln,0,normwidth) end; procedure skrivin; begin write('solution x-axis, parts = ');readln(dividex); write('solution y-axis, parts = ');readln(dividey); write('decimal digits in x = ');readln(digitsx); write('decimal digits in y = ');readln(digitsy); write('plot name = ');readln(rubrik); write('unit on x-axis = ');readln(unitx); write('unit on y-axis = ');readln(unity); end; begin (* write('fmin, Hz= ');readln(fmin); *); (* write('fmax, Hz= ');readln(fmax); *); fmin:=0;fmax:=500; (* write('Default parameters ? y/n ');readln(def); *) def:='y'; y:='Unity'; if def<>'y' then begin skrivin;end; xdelta:=trunc((xaxel_max-xaxel_min)/dividex); ydelta:=trunc((yaxel_max-yaxel_min)/dividey); xmin:=0;xmax:=0;ymin:=0;ymax:=0; calc_minmax; (* readln; *) calc_casexy; calc_origo; set_nxorigo; write_inparameters; rubrikx:=450; if xorigo_ax>trunc(xaxel_max/2) then begin rubrikx:=10;end;rubriky:=10; if yorigo_ax<trunc(yaxel_max/2) then begin rubriky:=400;end; init_graph; set_palette; set_linestyle1; set_axis; set_linestyle2; calc_delta; settextstyle(defaultfont,Horizdir,0); set_marks; plot_curve; write_rubrik; readln; closegraph; end. ------------------------------------------------------------- 1/3 The proton radius is calculated to RP = re*(MP/me) = 12.5*re 2/3 and the electron orbital radius in the neutron R = re*(Mp/me) = 144* re, see special article "Momentum.doc" earlier published into this meeting. A plot performed by this enclosed program will show up the same fundamental structure as for the experimental graph. ------------------ Conclusions: If this model is true, it means that the quark model of particles is false. It also means that the neutron has a similar structure as for the hydrogen atom, but on a much higher energy level. These new insigts can be very usefull in the future develop-men of fundamental physics. (end part 7/7) ************************ end article ************************** --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11585 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11586 1996-08-20 20:16 160 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 4 -------------------- (Part 1/6) A NEW THEORY OF MATTER (Updated 1/8-1994) By O. Tedenstig Idungatan 37 19551 Maersta/Sweden THIS ARTICLE GIVES A NEW INSIGHT OF THE EXISTENCE OF ELEMEN-TARY PARTICLES, BASED ON A NEW HYDROMECHANICAL MODEL OF INTERACTION BETWEEN MATTER AND SPACE. THE EXISTENCE OF THE MUON, THE K, THE PROTON, THE TAU AND SO ON IS MOTIVATED BY A VERY SIMPLE QUANTUM MECHANICAL PROCESS. Today, very great resourses are spent in particle physics. But current theories have many problems and are not able to explain why elementary particles exist or why they behave as they do. Frequent report states that a final solution soon is to wait,but that cannot inhibit the fact that existing theories in many aspects are inconsistent and mainly erroneous. Ever since the early 1970 the idea of quarks as basic builing block of matter has been the leading idea. But free quarks have never been found in experiments or confirmed in other ways. And in addition to that, there exists a lot of very frequent appearing elementary particles which not, according to theory,contain no quarks at all. But problems of particle physics is not only of technical or theoretical art. The enormeous presistige and status of particle physical research give no place for alternative ideas, even if these ideas should offer a better platform for a solution. But this problem is an inherent problem of the scientific society and shall not be discussed here. Our aim is to try finding the truth, unregarding how this truth looks like. THE NEW THEORY It will here be discussed an idea which may offer a new sight on the existence of elementary particles. The idea do not rest on the existence of quarks, but instead of a quantum process between matter and the free space. In this model, the main thought is that particle is a part of the vacuum itself, but having a more local ordered structure than the vacuum in the selected point. This idea produces a set of base particles, being very elementary and simple in shape. To these particles includes the electron and the proton as to give some examples. The other group of "elementary particles" are composed by these base particles, hence being of complex or compound form. The neutron is, to give an example, a compound particle. This grouping of particles in basic, singular particles and complex or compund particle forms give rise to a very simple and fundamental description of matter. MAIN IDEAS: In our model, pointformed particles, like electrons for instance, is regarded as a collection of vacuum field matter,in an analogy with a gas or a raindrop in a cloud of rain. External inertial forces of that gas collection is in a steady equilibrium state by the vaccum field with density 1/Eo and velocity C (see reference 1). All these particles create an electromagnetical field of its own. The particle mass will oscillate into this force field and create resonance conditions which will determine the particle mass. A BRIEF MATHEMATICAL ANALYSIS : Let's regard a particle collection having an limiting area, A ,and volume, V. If oscillations occur into this gas mass (plasma) the volume pressure product is an invariant entity. Applying the Boyle's law on it, gives : 1) ================================ po.Vo = p.V ; p = po.(Vo/V) =================================== The volumes Vo and V at the two states are related by the cube of their particle radii, hence : 2) =============================== 3 Vo/V = (Ro/R) ================================== The total force which actuate on the particle surface from inside or by impact from the outer vacuum field is : 3) ================================== Po = Ao.po ; P = A.p 2 2 where Ao = Ka.Ro ; A = Ka.R ==================================== Hence, in each moment of the oscillating cycle of the particle plasma the following force or tension is actuated : 4) ========================================== Peff= P-Po = A.p - Ao.po = 2 3 2 Ka.R.po.(Ro/R) - Ka.Ro.po = 2 Ka.Ro. (Ro/R-1).po = Ao.po.(Ro/R-1) ============================================= The magnitude of the oscillation in the radius direction will be : 5) ============================================== s= R-Ro = -(Ro/R -1).R ; s/Ro = -(Ro/R -1).Ro (if s/Ro is small) ================================================= Inserting that in 4) gives : 6) ==================================== Peff = - Ao.po.s/Ro ======================================= This force will interact with the inertial mass of the particle plasma, given from the second Newtonian law : 7) ======================= 2 2 Pin = M.d s/dt ========================== Peff and Pin are two forces which in each moment are in balance with each other. That gives the balance equation : 8) ============================== 2 2 d s/dt - (Po/M).s/Ro = 0 ================================= (end part 1/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11586 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11587 1996-08-20 20:17 153 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 5 -------------------- (Part 2/6) For making it able to solve this simple harmonical differential equation, we must known the value of Po and how the particle mass is related to the partilce's radius. We begin by calcualting the value of Po. In each oscillating periode an amount of mass, dm , is exchanged between particle and field (with density 1/Eo, see reference 1). That gives : 9) ===================== dm = q.dV = q.(A.s) ======================== By using the well known formula of relation between mass and total 2 energy, E= m.c , this mass can be converted to energy, giving : 10) ========================== 2 2 dE = dm.c = q.(A.s).c ============================== In accord with Newton the product between force and distance is energy, giving : 11) ====================================== 2 2 P.s = q.(A.s).c or Po = Ao.c /Eo ========================================== Hence, we have got an expression for Po expressed in parameters of space and particle. Mass density of all point particles, as here calculated is the same. That give the following relation : 12) ======================= 3 M = me.(Ro/re) =========================== where me, and re are parameters of electron. From electromagnetic theory (reference 1) we know that Eo is the same as 1/q, where q is the pseudo material density of the vacuum field. q is theregiven by the relation : 13) ========================== me q = ---------------- =1/Eo 3 3 8.Pi .re =============================== Hence, calculating the relation Po/M gives : 14) ============================================== 2 3 3 Po/M = ( Ao.c /Eo)/(me.Ro /re ) 2 2 3 3 3 3 = (Ka.Ro .c /(8.Pi.re/me))/(me.Ro/re ) 3 2 = (Ka/(8.Pi ).(1/Ro).c = 3 2 = (Ka/(8.Pi )).(1/Ro).c =================================================== Inserting in 8) gives : 15) =============================================== 2 2 3 2 d s/dt - (Ka/(8.Pi )).(1/Ro).c .s/Ro = 0 =================================================== If s/Ro<<1, which we here can presume, the solution of that differential equation will be : 16) ======================================= 3 2 2 Tr = 2.Pi. SQRT( (8.Pi/Ka).Ro /c ) =========================================== These vibration of the particle create disturbances in the environment electromagnetic field. Then a resonance effect is created between these vibrations and the vibrations in the radius direction, claculated in 16). The particle's own resonance periode is in the simplest way calculated by the harmonical differential equation, giving the pendulum solution. 17) ============================================ 2 Tc = 2.Pi.SQRT(Mo.Ro/Fe) ; Fe = me.c/re 2/3 Tc = 2.Pi.re/c. (Mo/me) ================================================= The resonance condition is also determined by a quantum number, n ,being a whole integer relation value between the two oscillations modes, giving : 18) ===================== Tc = Tr.n ========================= Together that gives : 19) ===================================================== 2/3 3 2 2 2.Pi.re/c . (Mo/me) = 2.Pi.SQRT( (8.Pi/Ka).Ro /c ).n ========================================================= Using results from 12) then gives : 20) ================================================== 3 M = me.(K.n) 2 where the derived value of K = 2.51 for Ka= 4.Pi (the particle has torus shape), K = 4.44 for Ka= 4.Pi (the particle has spheric form) Because the exact interacting area not is known a qualified quess is that K lies somewhere between these values. ( Corrections done 23/9 -1993) ====================================================== where me is the electron mass, 0.51099906 Mev and n is an integer value with beginning by n=1. A table based on this relation is given below: (end part 2/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11587 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11588 1996-08-20 20:18 167 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 6 -------------------- (Part 3/6) ================================================================ n Particle Name Value of Obser- mass in GeV K vations ---------------------------------------------------------------- 1 0.01584 ? Pi Not observed 2 0.10565839 u 2.957 data 3 0.4936646 k 3.296 available 4 0.93827231 p 3.062 today 5 1.7841 Tau 3.034 6 2.9796 nc 3.000 7 5.2776 B 3.111 8 8.3 zeta* 3.167 ... 17 81.0 W 3.184 18 92.4 Z 3.142 --------------------------------------------------------------- 9 11.6 - Pi future 10 15.8 - Pi observ- 11 21.1 - Pi ations 12 27.4 - Pi 13 34.8 - Pi 14 43.48 obs* 3.141 15 53.5 - Pi 16 64.9 - Pi -------------------------------------------------------------- * See text. The data for established particles were obtained from CERN Particle Data Booklet, April 1988. For n=8 see New Scientist 16 Aug. 1989, reporting a particle named "zeta" at 8300 MeV, which is a better candidate than T(1S). For n=14, see New Scientist 25 May 1984, where a new particle with mass 43.450 was reported. That value agrees exactly with the given formula. For n=9 to 13 see New Scientist 11 Sept. 1980, where obswervation in the area 10 GeV to 35 GeV are indicated. (See reference 2). COMPLEX PARTICLE FORMS If we for instance look at a neutron particle, an uncharged particle with nearly the same mass as for the proton, being the building block of the atomic nuclues, we see that this particle has a slightly larger mass than the proton, its positive charged counterpart. That slightly larger mass is created by a single electron which move around the proton nuclues with a furious velocity, increasing its rest mass by the factor 2.5 approximately. That mass increase correspond with the well known physical law : 2 2 m= mo/L, where L = SQRT(1-v /c ) where L is the Lorentz factor. The mass increase effect was discovered in experiments 1901 by Kaufmann. The physical reason to it we leave outside this context but is presumed to be a pure electromagnetic effect. The neutron system can here be regarded as a hydrogen system, but where the electron move on a much higher energy level and near the limit velocity of light in its own reference system. It's easy to accept the neutron system in this way when we know that the neutron annihilates in a proton and an electron plus extra energy (neutrinos). Hence, the first effect of the orbiting particle in such a system is that the orbiting particle's mass increases with velocity, giving 21) ==================================== 2 2 M = Mo/L ; L = SQRT( 1 - v /c ) ======================================== We solve out the orbiting particle's velocity : 22) =================================== 2 v = c.SQRT ( 1 - A ) ; A = Mo/M ======================================= If we for simplicity define the orbit as a pure circular movement (only is partly true), we from Newton's mass inertial laws get : 23) ====================== 2 Fc = M.v/D1 ========================== where D1 is the orbiting distance related to the center of the particle system. There are 3 kind of forces which actuate the orbiting particle,the strong force, the inertial force and the electromagnetic force. The "strong force" is created by the vacuum pressure which is in accord with the electromagnetic theory (see reference 1). 24) ======================================== 2 2 2 2 Fmax = q.C .A = (me.c /re) . R /re ============================================ The real strong force also is dependent by the distance to the central particle, D , hence giving the effective working force : 25) ======================================================= 2 2 2 3 2 2 2 Fs = Fmax . 4.Pi.Rc /(4.Pi.D ) = (me.c/re).R .Rc/D ============================================================ Using the hypothesis, that all pointformed particles have invariant mass density, this equation can be rewritten to : 26) ====================================== 2 2 2/3 2/3 4/3 Fs = me.c.re.(1/D ).Mc . M / me ========================================== If the central particle, as here for instance in an neutron,is very heavy in relation to the orbiting particle, the common rotation radius, D1 , is the same as the distance between the particles. But in a system where the orbiting particle is more heavy, there will be a discrepance between these entities : 27) ================================================= D1 = z. D where z = 1/(1 + M/Mc) where D=2*D1 when M=Mc. ===================================================== There exists also electromagnetical forces between the particles into the system, but these forces are so small related to Fs and Fc , so they can be neglected here. The electromagnetic field instead has another more important function. The existence of this field will give rise to a quantum mechanical resonance effect between these oscillating conditions present into the system. From our base particles we have the follwoing set of base frequencies (or time periodes) : 28) =============================================== 2/3 1) To1 = 2.Pi.re/c . K1 ; K1 = (M/me) 1/3 2) To2 = 2.Pi.re/c . K2 ; K2 = (M/me) . 2. Pi 2/3 3) Tc3 = 2.Pi.re/c . K3 ; K3 = (Mc/me) 1/3 4) Tc4 = 2.Pi.re/c . K4 ; K4 = (Mc/me). 2.Pi ==================================================== (end part 3/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11588 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11589 1996-08-20 20:19 173 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 7 -------------------- (Part 4/6) Hence in a system of 2 particles, as in a neutron , there will be 4 different possiblilities of the orbiting particle to move in time to the electromagnetic field variations. For instance, for a neutron system in the lowest resoance state, the system will be a neutron, but in the highest state it will be the LAMBDA particle, being a neutral but having a mass 2170 times the electron mass. The corresponding factor for the neutron is 1838.12. These electromagnetic vibration create disturbances on the orbiting particle and forces it to rotate in time to these changes (a resoance or quantum effect). In the same way as in the atomic system ,this relation will be : 29) ============================== 2.Pi.D1/v = Tk.N ================================== where N is the number of orbiting particles of same mass in the same orbit. The solution of the total mass of the particle system will be when the forces Fc and Fs are in balance. 30) ============================================================ a) A = Mo/M Mo orbit particle mass in rest M orbit particle mass when moving 2 b) v = c.SQRT (1 - A ) v is the orbit particle velocity in its own reference system 2 c) Fc = M.v /D1 The centrifugal force of the orbiting particle 2 2 2*k/3 2*k/3 4/3 d) Fs = me.c.re/D . Mc . M / me The strong force acting on the orbiting particle (the k-factor, see definition below) e) D1 = z.D ; z = 1/(1+M/Mc) Discrepancy between the particle distance and the common orbiting distance f) Fc - Fs = 0 The balance condistion for a stabele system. g) D1 = Tk.N.v/(2.Pi) h) Tk = Toc,Tor,Tcc or Tcr see (28) g) Mtot = Mc + N*M (The k-factor has been introduced for accomodating the copling factor between the orbit and center particle, which can vary slightly in different systems, see table below) ============================================================= This set of equations cannot easily be sovled in a convinient way by analogous calculations. However, by a recursive computer process the balance point is easily calculated. In experiments, mass of particles are determined by a distribution function where the top medium value is determined. Hence there are some distributions in the measuring values which at the end will determine the official particle mass. The Gaussian mean mass value is sanctioned as the official mass value. To make it possible identifying and comparing values from this model and experimental founds, we have introduced a correction factor "k" in the listing below. The k-factor has been introduced into the model in formula 30d) above in the exponential factors with the idial value equal to k=1. Some of the most easy identificable compound particles areas calculated in the table below. Mc Mo n State Mass Mev Symbole,name Charge k --------------------------------------------------------------- u e 1 1 0.13497 Pi-zero 0 1.15 2 " Pi-zero 0 1.22 3 not observed 4 nor observed --------------------------------------------------------------- u e 2 1 0.139568 Pi +- +- 1.06 2 " Pi +- +- 1.18 3 not observed 4 not observed --------------------------------------------------------------- K e 1 1 0.5488 eta zero 0 1.05 2 " eta zero 0 1.07 3 0.49767 K zero 0 1.06 4 " K zero 0 1.02 -------------------------------------------------------------- K e 2 1-4 *) see comment below -------------------------------------------------------------- K u 1 1-4 0.6 epsilon ?0 1.0 rare -------------------------------------------------------------- K u 2 1-4 0.770-0.783 rho,ohmega 0+- 1.05 -------------------------------------------------------------- K K 1 1-4 1.020 Phi 0 1.00-1.05 -------------------------------------------------------------- p e 1 1 1.11563 Lambda zero 0 1.135 2 " " 0 1.12 3 0.93956563 neutron 0 1.00 4 " " 0 0.95 ------------------------------------------------------------- p e 2 1-4 *) see comment below ------------------------------------------------------------- p u 1 1-4 1.11563 Lambda zero 0 1.05 ------------------------------------------------------------- p u 2 1-4 1.18937 Sigma +-0 0.98 ------------------------------------------------------------- p u 3 1-4 1.3149 Xsi +-0 0.98 ------------------------------------------------------------- p u+K 1 1-4 1.67243 Ohmega +- medium p+u.p+K ------------------------------------------------------------- T e 1 1 1.8645 D zero 0 1.06 2 " " 0 1.06 3 " " 0 1.05 4 " " 0 1.05 ------------------------------------------------------------- T e 2 1 1.8693 D +- +- 1.04 2 " " +- 1.04 3 " " +- 1.04 4 " " +- 1.04 ------------------------------------------------------------- T+(e)+u 1 1-4 1.971 F +-0 +-0 1.05 ------------------------------------------------------------- T u 2 1-4 2.1127 Ds +- +- 1.04 ------------------------------------------------------------- *) It seems that systems containing 2 orbit electrons are not so probable **) A compound particle where the orbit mass is large related to the center particle will be short lived, and rare. References : 1) A new model of interaction between matter and vaccum, Galilean ElectroDynamics, Vol 4, no 4 by the author. 2) Elementary-Particles masses predicted, Galilean ElectroDynamics Vol 2, no 3, by the author 3) Particle Properties Data Booklet, Technical information Depratmetn, MS 90-2125, Lawrence Berley, CA 94720 USA 4) A new way to physics 1990, Ove Tedenstig (paperback 500 pages). From: ERA6::OTG 23-SEP-1993 13:29:26.33 To: ERA5::ERAOTG CC: Subj: ********* Program for calculating singular particles *********** **************************************************************** (end part 4/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11589 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11590 1996-08-20 20:21 173 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 8 -------------------- (Part 4/6) Hence in a system of 2 particles, as in a neutron , there will be 4 different possiblilities of the orbiting particle to move in time to the electromagnetic field variations. For instance, for a neutron system in the lowest resoance state, the system will be a neutron, but in the highest state it will be the LAMBDA particle, being a neutral but having a mass 2170 times the electron mass. The corresponding factor for the neutron is 1838.12. These electromagnetic vibration create disturbances on the orbiting particle and forces it to rotate in time to these changes (a resoance or quantum effect). In the same way as in the atomic system ,this relation will be : 29) ============================== 2.Pi.D1/v = Tk.N ================================== where N is the number of orbiting particles of same mass in the same orbit. The solution of the total mass of the particle system will be when the forces Fc and Fs are in balance. 30) ============================================================ a) A = Mo/M Mo orbit particle mass in rest M orbit particle mass when moving 2 b) v = c.SQRT (1 - A ) v is the orbit particle velocity in its own reference system 2 c) Fc = M.v /D1 The centrifugal force of the orbiting particle 2 2 2*k/3 2*k/3 4/3 d) Fs = me.c.re/D . Mc . M / me The strong force acting on the orbiting particle (the k-factor, see definition below) e) D1 = z.D ; z = 1/(1+M/Mc) Discrepancy between the particle distance and the common orbiting distance f) Fc - Fs = 0 The balance condistion for a stabele system. g) D1 = Tk.N.v/(2.Pi) h) Tk = Toc,Tor,Tcc or Tcr see (28) g) Mtot = Mc + N*M (The k-factor has been introduced for accomodating the copling factor between the orbit and center particle, which can vary slightly in different systems, see table below) ============================================================= This set of equations cannot easily be sovled in a convinient way by analogous calculations. However, by a recursive computer process the balance point is easily calculated. In experiments, mass of particles are determined by a distribution function where the top medium value is determined. Hence there are some distributions in the measuring values which at the end will determine the official particle mass. The Gaussian mean mass value is sanctioned as the official mass value. To make it possible identifying and comparing values from this model and experimental founds, we have introduced a correction factor "k" in the listing below. The k-factor has been introduced into the model in formula 30d) above in the exponential factors with the idial value equal to k=1. Some of the most easy identificable compound particles areas calculated in the table below. Mc Mo n State Mass Mev Symbole,name Charge k --------------------------------------------------------------- u e 1 1 0.13497 Pi-zero 0 1.15 2 " Pi-zero 0 1.22 3 not observed 4 nor observed --------------------------------------------------------------- u e 2 1 0.139568 Pi +- +- 1.06 2 " Pi +- +- 1.18 3 not observed 4 not observed --------------------------------------------------------------- K e 1 1 0.5488 eta zero 0 1.05 2 " eta zero 0 1.07 3 0.49767 K zero 0 1.06 4 " K zero 0 1.02 -------------------------------------------------------------- K e 2 1-4 *) see comment below -------------------------------------------------------------- K u 1 1-4 0.6 epsilon ?0 1.0 rare -------------------------------------------------------------- K u 2 1-4 0.770-0.783 rho,ohmega 0+- 1.05 -------------------------------------------------------------- K K 1 1-4 1.020 Phi 0 1.00-1.05 -------------------------------------------------------------- p e 1 1 1.11563 Lambda zero 0 1.135 2 " " 0 1.12 3 0.93956563 neutron 0 1.00 4 " " 0 0.95 ------------------------------------------------------------- p e 2 1-4 *) see comment below ------------------------------------------------------------- p u 1 1-4 1.11563 Lambda zero 0 1.05 ------------------------------------------------------------- p u 2 1-4 1.18937 Sigma +-0 0.98 ------------------------------------------------------------- p u 3 1-4 1.3149 Xsi +-0 0.98 ------------------------------------------------------------- p u+K 1 1-4 1.67243 Ohmega +- medium p+u.p+K ------------------------------------------------------------- T e 1 1 1.8645 D zero 0 1.06 2 " " 0 1.06 3 " " 0 1.05 4 " " 0 1.05 ------------------------------------------------------------- T e 2 1 1.8693 D +- +- 1.04 2 " " +- 1.04 3 " " +- 1.04 4 " " +- 1.04 ------------------------------------------------------------- T+(e)+u 1 1-4 1.971 F +-0 +-0 1.05 ------------------------------------------------------------- T u 2 1-4 2.1127 Ds +- +- 1.04 ------------------------------------------------------------- *) It seems that systems containing 2 orbit electrons are not so probable **) A compound particle where the orbit mass is large related to the center particle will be short lived, and rare. References : 1) A new model of interaction between matter and vaccum, Galilean ElectroDynamics, Vol 4, no 4 by the author. 2) Elementary-Particles masses predicted, Galilean ElectroDynamics Vol 2, no 3, by the author 3) Particle Properties Data Booklet, Technical information Depratmetn, MS 90-2125, Lawrence Berley, CA 94720 USA 4) A new way to physics 1990, Ove Tedenstig (paperback 500 pages). From: ERA6::OTG 23-SEP-1993 13:29:26.33 To: ERA5::ERAOTG CC: Subj: ********* Program for calculating singular particles *********** **************************************************************** (end part 4/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11590 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11591 1996-08-20 20:22 164 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Jonas Oberg Ärende : Partiklar 9 -------------------- (Part 5/6) Program p(input,output); uses CRT; var n:integer; k,PI,m,x:real; q:char; procedure part_mass; begin if ((n>1.8) and (n<2.2)) then writeln('Reference mass u-on 105.65839 Mev = 206.77 emu '); if ((n>2.8) and (n<3.2)) then writeln('K-on 493.646 Mev= 966.06 emu '); if ((n>3.8) and (n<4.2)) then writeln('proton 938.27231 Mev = 1836.12 emu '); if ((n>4.8) and (n<5.2)) then writeln('Tau-on 1784.1 Mev = 3491.5 emu '); if ((n>5.8) and (n<6.2)) then writeln(' nc 2979.6 Mev = 5831 emu '); if ((n>6.2) and (n<7.2)) then writeln(' B 5277.6 = 10328.2 emu '); if ((n>7.2) and (n<8.2)) then writeln(' zeta 9400 Mev= 16243 emu '); end; Procedure present; begin for n:=1 to 25 do begin writeln; end; writeln('Written by O.Tedenstig/Märsta Sweden 1991 '); writeln('This program calculates the mass of pointformed and always ');writeln('charged particles like the u-on, the K-on, the proton, the ');writeln('Tau-on, the nc, the B and so on unlimitely '); writeln('Each such particle has a unique quantum number n=1,2.... which ');writeln('is inserted at program start'); writeln('The theoretical formula is not exact, therefore the K-value');writeln('of the formula m=mo.(K.n)**3 has to be slightly adjused ');writeln; writeln('The electron mass is used as reference mass= 1 mass unit ');writeln('The electron has a mass/energy of 0.51099 Mev, Mega electron volts');writeln('The electron reference mass = 1 emu '); writeln('THE PROGRAM IS STOPPED BY PRINTING 0 AS INPUT') end; procedure define; begin pi:=4*arctan(1); write('Present standard masses y/n ');readln(q); end; procedure write_out; begin writeln('Calculated mass= ',m,' emu' ); part_mass; writeln; end; procedure compute; begin M:=exp(3*ln(K*n)); end; begin present; define;k:=1; if q='y' then begin part_mass;end; while K<>0 do begin write('Insert quantumnumber 1,2,3,4,5,6,7.... ');readln(n);write('Insert value near = pi (theoretical value) ');readln(K);writeln; compute; write_out; end; readln; end. From: ERA6::OTG 23-SEP-1993 13:29:02.17 To: ERA5::ERAOTG CC: Subj: ************************ program for complex particles ************ ******************************************************************* program pkomplex; VAR corr,r0d,z1,m0,mc,mo,xo,xc,yo,yc,x,B1,B2,B3:real; mcc,masstabel,y,eo,ec,vc,r,z,k,a,d,fx,fe,fo,fc,korr:real; nc,no,n,n1,n12,s,start,nn:integer; b,c,o:packed array(.1..3.) of char; test:boolean; CONST pi=3.1415926; e=0.511003414E-3; ev=0.511003414; me=9.1066E-31; procedure lines; begin for nn:=1 to 25 do begin writeln; end; end; Procedure explain_terms; begin writeln('The program computes the mass of a complex particle');writeln('according to a new model for elementary particles ');writeln('consisting of a center mass and one or several orbital masses');writeln('Input 0 for electron, 0.51099906 Gev or 1 electron masses');writeln('Input 2 for myon 0.10565839 Gev or 206.77 electron masses');writeln('Input 3 for K-on 0.493646 Gev or 966 electron masses');writeln('Input 4 for proton, 0.93827232 Gev or 1836.12 electron masses');writeln('Input 5 for Tauon, 1.7841 Gev or 3491.4 electron masses');writeln('Input 6 for nc, 2.980 Gev or 5832 electron masses ');writeln('Input 7 for B, 5.2776 Gev or 10327 electron masses ');writeln('Input 8 for z, 8.3 Gev or 16243 electron masses'); writeln; writeln('These base particles approximately follows the ');writeln('mathematical relation M=electron_mass*(Pi*n)**3 ');writeln; end; PROCEDURE calc(s,n:integer;var r,z1,mo,vc,r0d:real); begin if a=0 then mo:=m0; if r=0 then r:=0.00000001; mo:=mo*(1+z1);a:=m0/mo; vc:=exp(0.5*ln(1-a*a)); z:=1; if n=1 then z:=1/(1+mo/mc); xo:=exp(eo*ln(mo)); xc:=exp(ec*ln(mc)); yo:=exp(y*ln(mo)); yc:=exp(x*ln(mc)); case s of 1:k:=exp(2*ln(xo)); 2:k:=2*pi*(xo); 3:k:=exp(2*ln(xc)); 4:k:=2*pi*xc; end; (end part 5/6) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11591 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11596 1996-09-03 17:37 3 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Internet ----------------- En del av mina arbeten är inlagda på WEB : http://www.bahnhof.se/~david --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11596 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11597 1996-10-06 15:32 3 rader av Fabian Norlin Mottagare : Forumfysik Ärende : Detta möte ------------------- Är detta R20_FORUMFYSIK helt dött eller? Jag har inte fått en text här sedan jag knäppte på mötet för 5 dygn sedan. --- NiKom v1.60beta2 * Origin: Fabbes BBS (013-175065 | 013-175066) (2:204/255.0) Slut på text 11597 av Fabian Norlin Kommentar i text 11599 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11599 1996-10-07 22:53 6 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11597 av Fabian Norlin Ärende : Detta möte ------------------- Inte riktigt dött, men nästan. Intresset att diskutera alternativa ide'er inom fysik och naturvetenskap är litet. Det är dogmerna som gäller. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11599 av Ove Tedenstig Kommentar i text 11601 av Michael Cronsten <1>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11601 1996-10-20 15:46 9 rader av Michael Cronsten <1> Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11599 av Ove Tedenstig Ärende : Detta möte ------------------- OT> Intresset att diskutera alternativa ide'er inom fysik och OT> naturvetenskap är litet. Jag har personligen aldrig förstått mig på obestämdhetsrelationen, hur uppfattar du den & varför finns där en osäkerhet var i rummet/tiden partiklarna befinner sig? (Text 11601 (958371) av Michael Cronsten)
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11598 1996-10-06 23:59 2 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : WWW ------------ För nya ide'er i fysiken: http://www.bahnhof.se/~david --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11598 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11600 1996-10-12 11:03 11 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Håll i en sten ----------------------- Håll i en sten och förundras över med vilken enorm kraft den dras till jorden. Något drar eller trycket stenen mot jorden, uppenbarligen. Stick in handen mellan stenen och markytan. Man känner ingenting, ingenting tycks vara där som påverkar stenen. Handens närvaro påverkar ej heller kraften på sten. Alltså finns det ett osynligt fält mellan stenen och marken. Detta fält har den enorma tätheten 1/Eo = 1E11 kg/ m(3) vilket kan framräknas ur den elektromagnetiska teorin. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11600 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11602 1996-10-21 18:01 89 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Michael Cronsten Ärende : Detta möte ------------------- MC> OT> Intresset att diskutera alternativa ide'er inom fysik och MC> OT> naturvetenskap är litet. MC> Jag har personligen aldrig förstått mig på MC> obestämdhetsrelationen, hur uppfattar du den & varför MC> finns där en osäkerhet var i rummet/tiden partiklarna MC> befinner sig? Roligt med en spontant inlägg i Forum_Fysik. Det gläder mig. Först ett exempel från ett annat område : Varje system har en högsta upplösning. Förstorar man ett fotografi så början man så småningom se de ensklida färgkornen i bilden . Detta gäller även tidningsbilder, bilder på dataskärmar osv osv. Högsta lämpliga upplösning är där bestämt av vad ögat uppfattar som en god och sammanhängande bild. I en skrivare, som ofta jobbar med ett minsta element, ett "pixel" stöter man på problemet att välja mellan 1) snabb utskrift och dålig upplösning i bildkvalitet (grovt raster) eller 2) hög upplösning (tät rasterkvalitet) men långsam utskrift. Ett sådant system är bestämt av en högsta produktionskapacitet av "pixel/sekund". Dessa två systemparametrar, snabb utskrift och hög upplösning( = hög kvalitet), står emot varandra. Du kan inte få dem samtidigt, utan måste offra någon av dem för att vinna den andra. Vill Du uppnå båda samtidigt måste Du förändra hela systemet. Produkten (bilder/sekund) * (pixel/bild) = konstant Osäkerhetsprincipen för atomen, framlagd av Heisenberg, grundade denna lag på De Broglie's påstående att varje kropp i rörelse är associerad till en våglängd, w , sålunda: h= (m.v). w = p.w = konstant där h= konstant och p, w är variabler. Om våglängden är stor, blir då värdet på p motsvarande mindre och därmed svårare att bestämma. Om Våglängden är kort, blir motsvarande värde på p större och därmed lättare att bestämma. Som jag uppfattar gäller detta för en given mätapparatur, som dock också består av atomer och som därför också har sin inbyggda begränsning i mätnoggrannhet på denna nivå. Jag har inte studerat teorin bakom hur man kommer fram till detta och kan inte yttra mig om lagen generellt är riktigt eller ej. Som jag uppfattar det gäller detta möjligtvis endast på atomär kvanmekanisk nivå och nödvändigtvis inte i atomkärnan eller för ensklida elementarpartiklar. Tyvärr har man generaliserat denna lag att gälla även på dessa nivåer av materien, vilket jag anser vara grovt felaktigt. Formodligen är detta anledningen till diverse misstolkningar man gjort vid experiment för elementarpartiklar och atomkärnor. För givetvis finns mycket mindre entiteter i universum är vad som svarar mot minsta värdet på våglängden från en atom. Om denna lag generellt skulle gälla skulle man då i så fall inte kunna registrera sådana storheter, vilket man uppenbarligen kan (elektroner exempelvis). ... OFFLINE 1.50 "" --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11602 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11603 1996-10-21 21:28 141 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (1) ----------------------- (Del 1 av 4) Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! --------------------------------------------- Ljuset som fenomen har sedan århundranden varit ett kärt ämne för natur-filosoferna att spekulera över. På basis av diverse mer eller mindre påhittade egenskaper hos detta naturliga fenomen, har teorier utvecklats att gälla för hela den fysikaliska verkligheten,dock utan att egentligen kunna påvisa några sakliga argument för ett sådant synsätt. Slutsatser om hur naturen fungerar, baserat på inbillade och hypotetiska egenskaper hos ljuset bör därför betraktas som synnerligen grundlösa och av litet värde för vetenskapen. Relativitetsteorin är ett exempel på en sådan teori som på ett minst sagt fräckt sätt uttnyttjat och övertolkat diverse mer eller mindre påhittade egenskaper hos ljuset som en utgångspunkt för en beskrivning av andra delar av fysiken. Det borde varit uppenbart för varje klart tänkande vetenskapsman att detta inte är möjligt. Dock, dessa övertolkningar har fallit en mängd skojare och lycksökare inom fysiken väl i smaken och som genom sina framträdande maktpositioner i det vetenskapliga samhället, aldrig försummat att framföra dessa teser på bekostnad av den verkliga sanningen. Frågan om ljusets natur är emellertid en så betydelsefull teknisk och vetenskaplig fråga att den bör utforskas och uttolkas helt fristående, objektivt från varje tillstymmelse av subjektivt tyckande. Denna för modern teknik och vetenskap så viktiga fråga bör därför tas ifrån filosoferna och överlämnas till praktiskt och vaket sinnade tekniker och vetenskapsmän att nogsamt utreda. Man bör koncentrera sig på att klargöra ljusets sanna natur på basis av nya experiment, utförda med moderna tekniska hjälpmedel. Bedömning och utvärdering måste ske efter sunda,objektiva principer, frikopplade från allt personligt tyckande eller bindningar till populära teorier som baserar sig på påhittade egenskaper hos ljuset som grund. Även kunskaper från tidigare experiment bör kunna granskas och eventuellt omvärderas enligt samma grundläggande principer. Vad är ljus ? ------------- Som ljus räknas i huvudsak den del av det strålningsspektrat,från materia och som uppfattas som synligt ljus för det mänskliga ögat. Ljuset som fysikalisk företeelse är livsviktigt för allt liv för jorden. I fotosyntesen bygger växterna upp vedämnen från koldioxid i luften och återlämnar syre till luften.. Genom solen förses jorden med detta ständiga ljusflöde, detta tillsammans med den värme som livet på jorden också behöver. Men ljuset har också fått allehanda teknisk betydelse som har bidragit till vårt fysiska välbefinnande. I TV- röret omvandlas energin från elektronstrålar till synligt ljus på bildskärmem, i glödlampan omvandlas en del av den tillförda energin till en glödtråd, till ljus, som gör att vi kan leva ett behagligt och bekrämt liv även under den mörka delen av dygnet. Den mest sofistikerade tillämningen av fenomenet ljus har dock funnit sina tillämpningar i laser-ljuset. Laserljus är en ljusform som sannolikt inte förekommer som naturligt fenomen i naturen utan är en uppfinning, eller upptäckt, gjord av människan. Genom att på ett fiffigt sätt stimulera materia att utsända ljus i jämn takt har man lyckats åstadkomma ljus med mycket hög grad av renhet, konstant våglängd, färg, samt med mycket hög intensitet. Laserljuset har därför idag fått användning i många tekniska tillämpningar, i laser-skrivaren, i CD-spelaren, i olika mätapparater för avståndsmätning, som operationsknivar, som svetsaggregat eller som skärande bearbetning inom industrin, osv osv. Och i mera spektakulära sammanhang, i stjärnornas krig, där man skjuter ner fientliga missiler med riktat laser-ljus. Ljusets betydelse för människan, både för sitt vardagliga välbefinnande, likväl som för utformningar av olika tekniska hjälpmedel, kan sålunda inte nog accentueras. Ändock är det märkligt att ljusets verkliga natur inte ordentligt har utretts, utan att detta naturliga fenomen fortfarande kvarstår som en helt obegriplig gåta. Tekniker och ingenjörer har sålunda inte varit sena att tillämpa ljusets alla märkliga och fantastiska egenskaper, men vetenskapen har inte lyckats reda ut begreppen i någon större omfattning, utan fastnat i en del föreställningar som de har svårt att ta sig ur. En av huvudorsakerna till detta var tillkomsten av Einsteins relativitetsteori, där ljuset tilldelades mystiska och övernaturliga egenskaper som det var svårt att rent förnufts-mässigt greppa. Denna teoris framgångar har sedan cementerat vissa föreställningar om ljusets som varit svåra att diskutera eller komma förbi. En fruktbar vetenskaplig debatt om ljusets verkliga natur har på detta sätt blockerats, vilket måste anses vara rent skadligt för den tekniska utveckligen. I syfte att något reda ut dessa motsägelser skall här tas upp några synpunkter som kan bidra till att klargöra de låsningar som under årens lopp har uppkommit. Vad som önskas är en rent objektiv betraktelse av ljuset som fenomen i olika sammanhang och om det finns andra tolkningar av vissa experiment. Ljuset egenskaper har hittills i huvudsak varit förbehållet filosoferna, nu är det tid att återföra ljuset som fenomen, till fysiken och fysikerna. Ljuset, en våg eller partikel ? ------------------------------- Ljus uppvisar dubblelnatur, i de flesta experiment uppträder ljuset med vågkaraktär, i vissa andra experiment som partiklar. Redan Isac Newton (1642-1727) var vacklande i sin uppfattning,han införde begreppet korpuskeler för de partiklar han föreställde sig att ljuset var uppbyggt av, samtidigt kunde han upservera att ljuset uppförde sig som hur vågor beter sig då det passerar skarpa hörn på en skärm osv. En samtida veten-skapsman. C. Huygens (1629-1695) hävdade dock att ljuset var en vågrörelse i ett eter-hav, en uppfattning som gick segrande ut striden, en uppfattning som bestod fast ända fram till början av 1900-talet. Maxwells teorier ----------------- Clerk Maxwell var en engelsk fysiker som utformade en ny elektromagnetisk teori som kunde visa att elektriska och magnetiska fenomen hade ett fysikaliskt samband. I denna teori inlemmades också ljuset som en elektromagnetisk vågrörelse. Denna teori var så framgångsrik, att man därmed ansåg att uppfattningen om ljusets som en vågrörelse i ett eter-hav mer eller mindre var bekräftat. (slut del 1/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11603 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11604 1996-10-21 21:28 137 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (2) ----------------------- (del 2 av 4) Michelson Morley's experiment. ------------------------------ Den amerikanske fysikern A. Michelson (1852-1931) var också helt övertygad om att Hyugens och Maxwell hade rätt vad beträffande ljusets natur som en vågröelse i enter. Han tänke använda denna kunskap för att uppmäta den hastighet varmed jorden rör sig i denna eter, runt solen. Med hjälp av en känslig interferrometer-utrustning skulle det vara möjligt att med tillräcklig noggrannhet utföras en sådan mätning, vilket preliminära beräkningar också visade. Resultatet av detta experiment blev dock chockartat ! Instrumentet uppvisade ingen som helst utslag, det gick inte att få bekräftelse på Maxwells eterteori och att ljuset var en vågrörelse i ett eterhav ! Stor panik och frustration hos fysikerna ----------------------------------------- Fysikerna blev minst sagt chockade av detta resultat. Man började söka olika förklaringar. En tänkbar förklaring var att etern på något sätt drogs med i jorden rörelse. En annan ide' var att mätutrustningen på något sätt drog ihop sig i rörelseriktningen genom "etervindens" påverkan. Denna sistnämnda förklaring satte fantasin i rörelse men uppfattades ändock inte som rimlig. Man ville dock inte ifrågasätta att Maxwells teorier på något sätt var felaktig och gåtan fick inget ordentligt svar. I turbulensen av all denna filosofiska diskussion om ljusets natur,som pågått alltsedan Newtons dagar och som inte lett till några bestämda resultat, kom så Einstein år 1905 och framlade sin speciella relativitetsteori, där han förklarade all denna frustration som konstruerade problem. Frågan var helt enkelt fel ställd, ljusets hastighet var alltid konstant, en univer-sell referens vartill alla andra rörelser i universum kunde relateras ! Ljusetern, även om den existerade, hade den ingen inverkan på ljusets rörelse. Likt strutsen sticker huvudet i sanden förklarade Einstein de diskuterade problemen som icke existenta,dvs var konstruerade problem utan förankring i verkligheten. Visst var det skönt att bli av med denna evigt, kontroversiella fråga i fysiken och att istället kunna ägna sig åt något mera väsentligt ! Så, det vetenskapliga etablissimanget med många av den tidens företrädare för vetenskapen, svalde Einsteins teser med hull och hår utan att egentligen ställa några kritiska frågor. Ljuset kunde nu användas som en generella referens till allt skeende i universum och från denna föreställning växte sedan fram en ny, mycket märklig världsåskådning, en filosofi om världen, som i sin beskrivning trotsar allt vad som kan anses som sunt och normalt, uppbackat av stora delar av det vetenskapliga etablissimanget som absolut lag. Dessa teser kan fortfarande idag inte ifrågasättas utan att misstanke väcks att frågeställaren inte besitter sitt fulla förnuft. Vilka fel var det som begicks ? ------------------------------- För det första måste vi klart inse att det inte går att bygga en ny världsuppfattning på några enstaka, helt inbillade egne-skapeer hos ett specifikt fysikaliskt fenomen, i detta fall hur ljuset utbreder sig i tomrummet och använda detta som en generell referens för andra rörelser. Einstein själv insåg så småningom denna svaghet i teorin, då han sade att "varje liten noterad avvikelse i ljusets konstanta hastighet gör att både den speciella och den generella teorin måste förklarar ogiltig". (I ett brev till Erwin Finley-Freundlich 1913) I sitt inledande postulat framgår tydligt att Einstein inte ens begrep vad han egentligen försökte säga. Hans första posultat säger att ljusets hastighet är konstant i relation till alla ljuskällor även om de rör sig, men han glömmde bort att även observatören har möjlighet att röra sig relativt ljuskällan. Uttolkare av teorin fick med nödvändighet lägga till detta för att posulatet skulle bli fullständigt. Det är helt uppenbart att Einstein tänkte sig en eter där ljuset fortplantar sig, och då skulle eventuellt den konstanta hastigheten vara riktig. Problemet var emellertid att han samtidigt förklarade denna eter som icke-existent. Och även om en sådan eter existerade, skulle inte mätningar från en ljuskälla vara symmetriskt av rörelser relaterade till ljuskällan, eller till observatören. Detta faktum är känt för ljud i luft, där inte samma fysikaliskt/mate-matiska formler gäller för för källa och observatör. En eterteoiri skulle således omedelbart förkasta det bärande budskapet i relativitetsteorin, nämligen att det är enbart den relativa rörelsen mellan ljuskälla och observatör som är avgörande för hur olika fysikaliska effekter hos ljuset uppfattas. Återstår alltså att ingen ljuseter existerar, eller att ljusetern,om den existerar, inte har någon påverkan av ljusets rörelse. Vad gäller överföring av energi från en punkt till en annan finns inom fysiken två allmänt kända principer 1) genom vågrörelser i ett medium som bärare och 2) genom partiklar som transporterar energin genom sin egenrörelse mellan punkterna. Eftersom vi sålunda måste utesluta en eterrrörelse, kvastår sålunda endast partikelmodellen. Låt oss ta en titt på dess konsekvenser och hur den stämmer med erfarenhet och experiment. Vad Einstein och hans supportrar missade ---------------------------------------- Sann vetenskap som inte bygger på dogmer, jobbar med ett öppet sinne, där alla tänkbara alternativa lösningar prövas och övervägs. Detta har man hittills inte gjort vad ljusets natur beträffar. Ritz's teori om en reflektor som en ny ljuskälla ------------------------------------------------- Vetenskapsmannen Walter Ritz framlade 1917 en teori för ljuset,framställt som en alternativ tolkning till Einsteins teori, men som tyvärr aldrig fick någon egentlig uppmärksamhet. Denna teori säger i korthet, att varje föremål som träffas av ljus normaliserar ljusets hastighet i relation till föremålet så att hastigheten alltid blir, c , relativt föremålet ifråga. Motivationen till detta synsätt är, att ljus om träffar materia,egentligen inte reflekteras (studsar tillbaka) utan re-emitteras (återutsändes) av materien. Vid återutsändningen normaliseras ljusets hastighet av materien, till c. (slut del 2/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11604 av Ove Tedenstig Kommentar i text 11611 av Magnus Karlsson <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11611 1996-10-22 18:25 15 rader av Magnus Karlsson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11604 av Ove Tedenstig Ärende : Varde ljus (2) ----------------------- OT> I sitt inledande postulat framgår tydligt att Einstein inte ens begrep OT> vad han OT> egentligen försökte säga. Hans första OT> posultat säger att ljusets hastighet är konstant i relation till alla OT> ljuskällor även om de rör sig, men han glömmde bort att OT> även observatören har möjlighet att röra sig relativt ljuskällan. Det är när du skriver dylikt som man har svårt att ta dig på allvar i din kritik mot relativitetsteorin. Einstein beskrev detta i relativitetsteorin. Det kan varje läskunnig person själv försäkra sig om. Vill man kritisera, gör man bäst i att först veta vad man kritiserar. --- Terminate 4.00/Pro * Origin: Typiskt! Nu kollapsade vågfunktionen IGEN! (2:204/527.23) Slut på text 11611 av Magnus Karlsson Kommentar i text 11612 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11612 1996-10-23 21:36 35 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11611 av Magnus Karlsson Ärende : Varde ljus (2) ----------------------- Jag avser de 2 postulat som ligger till grund för den speciella teorin från 1905. De lyder: 1) "Light is always propagated in empty space with a definite speed c, which is independent of the state of motion of the emitting body" Källans rörelse är således angiven, men inte observatörens, dvs precis som jag skriver i min text. Observatörens roll var man tvungen att lägga till senare. Einstein borde tänkt på det från början, uppenbarligen begrep han inte vad han skrev eller också var postulatet mycket illa genomtänkt. 2) "The same laws of electrodynamics will be valid for all frames of reference, for which the equations of mechanics hold goo." Vad han menar med "holds good" är ju också mycket luddigt och osäkert. Hur vet man om systemet är tillräckligt bra för att hans teori skall hålla. Det vet man således inte. Han omformulerar detta senare genom att säga: " The laws by which the states of physics systems undergo change are not affected, wteher these changes of state be referred to one or other of the two systems of co-ordinates in uniform translatory motion." Luddigt så det förslår. Tyder inte på någon tankens klarhet, precis. Vad tycker Du ? --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11612 av Ove Tedenstig Kommentar i text 11613 av Magnus Karlsson <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11613 1996-10-24 16:10 34 rader av Magnus Karlsson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11612 av Ove Tedenstig Ärende : Varde ljus (2) ----------------------- OT> Jag avser de 2 postulat som ligger till grund för OT> den speciella teorin från 1905. De lyder: OT> 1) "Light is always propagated in empty space with a OT> definite speed c, which is independent of the OT> state of motion of the emitting body" OT> Källans rörelse är således angiven, men inte observatörens, OT> dvs precis som jag skriver i min text. Observatörens OT> roll var man tvungen att lägga till senare. Einstein OT> borde tänkt på det från början, uppenbarligen begrep han OT> inte vad han skrev eller också var postulatet mycket OT> illa genomtänkt. Eller så antog Einstein att folk kunde dra slutsatsen själv. Vem vet? Jag ska väl erkänna att jag inte vet riktigt hur speciella relativitetsteorin lades fram när detta gjordes första gången. Det jag har läst av Einstein härstammar från tidigast 1915, vad han presenterat innan dess vet jag inte. Men säg den teori som är komplett från början. Relativitetsteorin är inte heller idag en konstant utan möjlighet till förändring. Mycket tyder idag på att det behövs göras vissa justeringar. Det blir nog mycket gnuggande med ettans sandpapper innan det blir bra. :) Men man kan inte heller enbart gå på postulat. Ett sådant är ju onekligen ganska kortfattat. OT> Luddigt så det förslår. Tyder inte på någon tankens klarhet, OT> precis. Vad tycker Du ? Kanske, kanske inte. --- Terminate 4.00/Pro * Origin: Typiskt! Nu kollapsade vågfunktionen IGEN! (2:204/527.23) Slut på text 11613 av Magnus Karlsson Kommentar i text 11616 av Ove Tedenstig <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11616 1996-10-25 18:53 33 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11613 av Magnus Karlsson Ärende : Varde ljus (2) ----------------------- Alla teorier vilar på postulat, man antar att någonting är giltigt och prövar sedan detta mot verkligheten. Detta kallar man en teori, paradigm, concept osv. Alla dessa tankebyggnader antas gälla så länge som grunderna som man bygger på, antas vara giltiga. Detta sätt att arbete är ett godkänt, strukturerat vetenskapligt arbetssätt, ett metodiskt sätt att skilja rätt från fel. Ingen har något att andraga mot detta, metoden går under namnet den vetenskapliga metoden, och har visat dig mycket framgångsrik. Problemet är emellertid när man inte strikt följer dessa regler. Exempelvis, om man arbetar med en teori och finner att den inte ger riktigt konsekventa svar, är det vanligt att man justerar lite granna i förutsättningarna (grund- koncepten, postulaten) och hoppas därmed att teorin skall klara sig ett tag till. OM teorin är dålig, blir dock detta så småningom ett lappverk och ett virrvarr av olika nya antaganden, påståenden, nya teser och nya tillägg och ingen vet varken ut eller in. Och de ursprungliga förutsättningarna för teorin är sedan länge bortglömda. I detta läge bör man klart gå ut och tala om vad som egentligen gäller och om det inte är en ny teori som det egentligen är fråga om. Denna ärlighet finns inte i vetenskapen idag, man behåller teorin av prestigeskäl och förhindrar därmed att nya tankar och ide'er får chansen att komma in. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11616 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11605 1996-10-21 21:29 144 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (3) ----------------------- (del 3 av 4) Därav följer, att det återutsända ljuset har den hastighet som bestämmes av materien, ej beroende av den hastighet ljusvågen hade då den träffade målytan ! Därav följer, att varje spegel eller annat materiellt föremål som träffas av ljus blir en ny ljuskälla, innebärande att ljus-hastigheten av det återsända ljuset har hastigheten, c , relativt den re-emitterande källan. Fotonen en skur av partiklar, en materievåg Ljuset en materie-våg, en våg av partiklar ------------------------------------------- Om någon sitter på en gunga och en annan person kastar bollar till denne person i en takt som överenstämmer med gungans egen naturliga svängningsfrekvens, då kommer gungan att mottaga energi och dess svängningar kommer att öka i amplitud. Om bollarna kastas i otakt, kommer gungan inte att upptaga någon energi,den stannar. På samma sätt förhåller det sig med fotonen och atomen, där sålunda fotonen motsvarar tåget av bollar och atomen den gunga som tar emot rörelseenergin. Om fotonens frekvens stämmer med atomens frekvens (dess färg i spektrat), tar atomen upp energin, i annat fall stöts fotonen bort. (Observera, denna analogi gäller för den enskilda fotonen som sålunda skulle bestå av myriader små partiklar). Fotonen genererar oftast av ett atomiskt system, som avlänkar ljusenergi under speciella betingelser. Normalt ses fotonen som en singulär partikel, men sannolikt är då att fotonen istället är en samling av många mindre partiklar som kastas ut vid samma tillfälla. Detta kan jämföras med hur man kastar ut en näve sand samtidigt som personen ifråga snurrar runt sin egen axel. Detta i ett perspektiv utanför den sand-kastande personen, ser man då sandkornen utspridda i ett och samma rotations- plan och där sandkornen avlägsnar sig centrum i en spiral- formad bana i tangentens riktning. Denna modell ger goda möjligheter att förklara och beskriva både ljusets vågegenskaper samt polariserande egenskaper. Comptons experiment ------------------- Ett av de förnämligaste experiment som gjort och som bekräftar att ljus uppför sig som ballistiska partiklar då de träffar elektroner i materien, var det exepriment som Arthur H. Compton (1892-1962) utförde med röntgenstrålar. Den våglängsförskjutning av de reflekterade strålarna som erhölls stämde exakt med de beräknar som gjorts med utgångspunkt från Newtons vanliga masströghetslagar och med kännedom av Plancks energilag E=h.f. Dessutom räknare Compton inte med sambandet E=m.c(kvadrat) utan med Newtons vanliga energilag,E=1/2.m.c(kvadrat), vilket således även gäller för fotoner efterson de uppenbarligen har massa ! Michelson Morleys experiment ---------------------------- Det anses att detta experiment som Michelson utförde i slutet at 1800-talet, var upprinnelsen till relativitetsteorin. Det är dock inte helt klarlagt om Einstein till en början kände till detta experiment, påståendet är förmodligen en efter- rekonstruktion av det historiska händelseförloppet. Hur som helst innebär inte relativitetsteorin någon speciell fördel som förklaringsmodell för detta experiment, tvärtom är det helt omöjligt att förklara experimentet med utgångspunkt från Einsteins ljuspostulat ! där det antagaes att ljusets hastighet i mätapparatens alla delar alltid är konstant, lika med, c. Ritz teori tillsammans med ljusets partikelmodell förklarar emellertid detta experiment på ett perfekt sätt, mätresultatet blir som sig bör, ett nollresultat. De Sagnac's experiment ---------------------- Ett annat klassiskt experiment som inte kan förklaras av relativitetsteorin, är det s.k. "De Sagnacs experiment" samt därutöver en hel del likartade sådana experiment som utförts med varierande grad av upplösning och noggrannhet. Det går ut på att man sänder två ljusstrålar splittade från samma ljuskälla runt en roterande ring av speglar. Ljuset från de båda rotationsriktningarna samlas upp i en interferroemter-apparat där fasvridningen mätes. Resultatet stämmer helt med Rits ljusteroi, men kan inte förklarar av Einsteins teori eftersom den krävar att ljuset rör sig med konstant hastighet i båda riktningar i ringen, dvs vilket inte skulle ge någon interferrenseffekt så som uppmätes. Det slutna rummets mysterie --------------------------- Det absolut enklast tänkbara av alla experiment är det vad jag kallar "det slutna rummets mysterie ". En lampa hänger i taget av ett fyrkantigt rum. En tekniker går runt i rummet och mäter färgen på ljuset från den upphängda lampan. All erfarenhet visar, att spektrat är detsamma i alla delar av rummet. Om nu rummet rör sig, rummet kan exempelvis vara en tågkupe', förändrar inte detta saken. Om det fanns en aktiv ljuseter eller om ljuset inte följde med rummets rörelser skulle dock en skillnad kunna uppmätas. Det första vi kan konstatera är sålunda 1) att alla teorier som hävdar existensen av en aktiv, universell ljuseter inte kan vara riktiga om ljusspektrar som mätes är konstant (vilket det är). 2) att ljuset från lampan följer med rummets rörelse, dvs är konstat i relation till lampan. Att alla tidmätningar av ljusets utbrednings-hastighet mot och från väggarna i alla riktningar är konstant och demsamma. Allt detta tillfredställes perfekt och utan motsättning av den ballistiska ljusteorin samt teorin enligt Ritz modell. Einstein teori får dock genast problem eftersom en person i en vagn i ett tåg som passerar ser ett röd/blåskift av ljuset från lampan, dvs observerar en hastighetsdifferens. Givetsvis blir det en hastighetsdifferens mätt från ett utom-stående system, men problemet i Einsteins teori är att detta iute kan erkännas eftersom c = konstant. Maxwells dillemma ------------------ Maxwells elektromagnetiska teori var mycket framgångsrik i de flesta avseende. Eftersom ljuset ochså inlemmades i denna teori som ett elektromagnetisk fenomen, utgick Maxwell från att ljuset var en eter-våg rörelse. Alla experiment har emellertid motvisat att det så förhåller sig. Ljuset som en materievåg innebär dock ingen motsägelse av Maxwells matematiska beskrivning av ljusets utbredning. Hans matemetiska teori går nämligen lika bra att tillämpa på ljusets om en materievåg och en partikelkälla. En skenbar motsägelse visar sig plötsligt inte vara något problem ! (slut 3 av 4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11605 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11606 1996-10-21 21:30 114 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (4) ----------------------- (del 4 av 4) Gravitationell rörförskjutning ------------------------------- Om man sänder en ljusstråle rakt upp från jorden, erhålles en rödförskjutning. Om man gör en teoretisk beräkning grundad helt på Newtons gravitationsteori, kontra Einsteins teori, erhålles samma formel. Dvs Newtons och Einsteins respektive teorier ges samma resultat ! Ljusets avböjning vid solytan. ------------------------------ En av relativitetsteorins största framgångar anses vara förut-sägelsen av hur mycket en ljusstråle från en bakom solen belägen stjärna avböjer vid passage nära solytan. Det värde som erhålles av Newtons teori är hälften av det experimentella värdet, Einsteins teori ger ett bättre resultat. Det som är märkligt här, är emellertid att fenomenet gravitationell påverkan av ljus, är detsamma som vid rödförskjutning av ljus nära en graviterande himlakropp. Och i det fallet var den effekt som predikterades densamma för båda teorierna ! "En hund synes här vara begraven". En tanke som framkastats är att solkoronan (en tunn och het gas) eventuellt kan bidraga med en extra effekt på samma sätt som hägringar uppstår över het ökensand. I så fall är Einsteins värde för högt och därmed felaktigt. Ljusets dopplereffekt som funktion av rörelse ---------------------------------------------- Ljuset sägs uppvisa dopplereffekt som funktion av rörelse. De fysiker som hävdar att detta är en dopplereffekt, har inte ens förstått fundamenta av naturlagarna. Dopplereffekter uppstår bara om energi transporteras i medier, och eftersom relativitetsteorin förnekar ett medie för ljusets energitransport,eller om det finns ett sådant, detta inte har någon fysikalisk effekt på ljusets rörelse, så står det helt uppenbart för var och en att begreppet dopplereffekt är felaktigt valt i samman-hanget. Och värre blir det för relativitetsteorin, efterosm, c ,allti är konstant kan en röd/eller blåförskjutning inte ens hänvisas till en hastighetsdifferens i ljuset relativt observatören. Tillämpar vid ide'n att ljuset är en ström av partiklar, uppnår vi dock snabbt en klar förståele. Den hastighets- differens som uppstår av rörelse ger upphov till ett flekvensskift och denna effekt är sannt relativistisk, dvs är enbart beroende av den relativa rörelsen mellan källa och observatör (så ej i en eter-teri som ovan påpekats). Ljusabberrationen från avlägsna stjärnor ----------------------------------------- Tesen om ljushastighetens konstans har bl.a hävdats av vissa experiment som sägs bestyrka detta. År 1680 pekade James Picard på det faktum att om en stjärna betraktas vid olika tidpunkter under året, måste teleskopet omställas, maximalt 41'' (bågsekunder) för att stjärnas fortfarande skall ligga i teleskopets centrum. 1725 presenterade James Bradley en sannolik förklaring till detta fenomen. Han gjorde en liknelse mellan ljuset och regndroppar som faller ner i ett rör. Om man rör sig relativt regnet måste röret lutas något för att regndropparna fortfarande skall falla rakt ner genom röret. Mätning av ljusets hastighet ---------------------------- Relativister talar ofta om "ljusets hastighet", att uppnå ljusets hastighet osv, men utan att först definiera i relation till vad. All hastighet måste för att ur fysiskt mening vara relevant, definieras i relation till någon eller något. Man anser väl detta var onödigt after som ljusets hastighet är detsamma till allt och alla, dvs all definition är överflödig. Det enda sätt att genomföra en relevant hastighetsmätning för ljuset är att ställa upp två mätpunkter (optiska givare) på ett fördefinierat avstånd. Sedan sända en ljusvåg från en och samma ljuskälla och med hjälp av ett noggrannt atomur uppmäta tidsdifferensen. Genom att låta mätapparaturen vara uppställt på en rörlig vagn i relation till ljuskällan kan man verifiera huruvida mätresultatet varierar eller är konstant. Detta kan med dagens teknik utföras med satelliter. Ett sådant experiment har jag föreslagit i en notis i Electronics Wireless World bl.a (Challenging viewpoint, EWW nov 1991 samt i mina egna publikationer från 1981 och frammåt). Den kosmiska rödförskjutningen ------------------------------ Om ljus är partiklar, materia, måste man räkna med att dessa partiklar växelverkar med den omgivande rymden under den väg de färdas. Därmed kommer dess hastighet att minska med tiden varmed dess frekvens sjunker. Detta kan vi se i att ljuset dras mot den röda delen av spektrat. Då detta "långsamma ljus" träffar teleskopet i ett observatorium (en lins eller en spegel),normaliseras ljusets hastighet (enligt Rits teori) och det når observatörens öga med den normaliserade hastigheten, c. Den låga frekvensen konverteras i linsens materia till längre våglängd och en högre frekvens. Vi ser sålunda att det finns goda möjligheter att tolka ljusets natur på alternativa sätt där kända naturlagar kan tillämpas. Låt oss på allvar göra denna prövning fritt från mentala låsningar. Som sagt, ljusets natur och användbarhet för teknik och vetenskap är alltför viktigt för att låta naturfilo-soferna få fortsätta att leka med denna viktiga fråga. (slut artikel) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11606 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11607 1996-10-22 19:32 142 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (1/4) ------------------------- (del 1 av 4) Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! --------------------------------------------- Ljuset som fenomen har sedan århundranden varit ett kärt ämne för natur-filosofer att spekulera över. På basis av diverse mer eller mindre påhittade egenskaper hos detta naturliga fenomen, har teorier utvecklats att gälla för hela den fysikaliska verkligheten,dock utan att egentligen kunna påvisa några sakliga argument för ett sådant synsätt. Slutsatser om hur naturen fungerar, baserat på inbillade och hypotetiska egenskaper hos ljuset bör därför betraktas som synnerligen grundlösa och av litet värde för vetenskapen. Relativitetsteorin är ett exempel på en sådan teori som på ett minst sagt fräckt sätt uttnyttjat och övertolkat diverse mer eller mindre påhittade egenskaper hos ljuset som en utgångspunkt för en beskrivning av andra delar av fysiken. Det borde varit uppenbart för varje klart tänkande vetenskapsman att detta inte är möjligt. Dock, dessa övertolkningar har fallit en mängd skojare och lycksökare inom fysiken väl i smaken och som genom sina framträdande maktpositioner inom det vetenskapliga samhället,aldrig försummat att framföra dessa teser på bekostnad av den verkliga sanningen. Frågan om ljusets natur är emellertid en så betydelsefull teknisk och vetenskaplig fråga att den bör utforskas och uttolkas helt fristående, objektivt från varje tillstymmelse av subjektivt tyckande. Denna för modern teknik och vetenskap så viktiga fråga bör därför tas ifrån filosoferna och överlämnas till praktiskt och vaket sinnade tekniker och vetenskapsmän att nogsamt utreda. Man bör koncentrera sig på att klargöra ljusets sanna natur på basis av nya experiment, utförda med moderna tekniska hjälpmedel. Bedömning och utvärdering måste ske efter sunda,objektiva principer, frikopplade från allt personligt tyckande eller bindningar till populära teorier som baserar sig på påhittade egenskaper hos ljuset som grund. Även kunskaper från tidigare experiment bör kunna granskas och eventuellt omvärderas enligt samma grundläggande principer. Vad är ljus ? ------------- Som ljus räknas i huvudsak den del av det strålningsspektrat från materia och som uppfattas som synligt ljus för det mänskliga ögat. Ljuset som fysikalisk företeelse är livsviktigt för allt liv för jorden. I fotosyntesen bygger växterna upp vedämnen från koldioxid i luften och återlämnar syre till luften.. Genom solen förses jorden med ett ständigt ljusflöde, detta tillsammans med den värme som livet på jorden också behöver. Men ljuset har också fått allehanda teknisk betydelse som har bidragit till vårt fysiska välbefinnande. I TV- röret omvandlas energin från elektronstrålar till synligt ljus på bildskärmem, i glödlampan omvandlas en del av den tillförda energin till en glödtråd, till ljus, som gör att vi kan leva ett behagligt och bekrämt liv även under den mörka delen av dygnet. Den mest sofistikerade tillämningen av fenomenet ljus har dock funnit sina tillämpningar i laser-ljuset. Laserljus är en ljusform som sannolikt inte förekommer som naturligt fenomen i naturen utan är en uppfinning, eller upptäckt, gjord av människan. Genom att på ett fiffigt sätt stimulera materia att utsända ljus i jämn takt har man lyckats åstadkomma ljus med mycket hög grad av renhet, konstant våglängd, färg, samt med mycket hög intensitet. Laserljuset har därför idag fått användning i många tekniska tillämpningar, i laser-skrivaren, i CD-spelaren, i olika mätapparater för avståndsmätning, som operationsknivar, som svetsaggregat eller som skärande bearbetning inom industrin, osv osv. Och i mera spektakulära sammanhang, i stjärnornas krig, där man skjuter ner fientliga missiler med riktat laser-ljus. Ljusets betydelse för människan, både för sitt vardagliga välbefinnande, likväl som för utformningar av olika tekniska hjälpmedel, kan sålunda inte nog accentueras. Ändock är det märkligt att ljusets verkliga natur inte ordentligt har utretts, utan att detta naturliga fenomen fortfarande kvarstår som en helt obegriplig och outress gåta. Tekniker och ingenjörer har sålunda inte varit sena att tillämpa ljusets alla märkliga och fantastiska egenskaper, men vetenskapen har inte lyckats reda ut begreppen i någon större omfattning, utan fastnat i en del föreställningar som de har svårt att ta sig ur. En av huvudorsakerna till detta var tillkomsten av Einsteins relativitetsteori, där ljuset tilldelades mystiska och övernaturliga egenskaper som det var svårt att rent förnufts-mässigt greppa. Denna teoris framgångar har sedan cementerat vissa föreställningar om ljusets som varit svåra att diskutera eller komma förbi. En fruktbar vetenskaplig debatt om ljusets verkliga natur har på detta sätt blockerats, vilket måste anses vara rent skadligt för den tekniska utveckligen. I syfte att något reda ut dessa motsägelser skall här tas upp några synpunkter som kan bidra till att klargöra de låsningar som under årens lopp har uppkommit. Vad som önskas är en rent objektiv betraktelse av ljuset som fenomen i olika sammanhang och om det finns andra tolkningar av vissa experiment. Ljuset egenskaper har hittills i huvudsak varit förbehållet filosoferna,nu är det tid att återföra ljuset som fenomen, till fysiken och fysikerna. Ljuset, en våg eller partikel ? ------------------------------- Ljus uppvisar dubblelnatur, i de flesta experiment uppträder ljuset med vågkaraktär, i vissa andra experiment som partiklar. Redan Isac Newton (1642-1727) var vacklande i sin uppfattning,han införde begreppet korpuskeler för de partiklar han föreställde sig att ljuset var uppbyggt av, samtidigt kunde han observera att ljuset uppförde sig som hur vågor beter sig då det passerar skarpa hörn på en skärm osv. En samtida veten-skapsman. C. Huygens (1629-1695) hävdade dock att ljuset var en vågrörelse i ett eter-hav, en uppfattning som gick segrande ut striden, en uppfattning som bestod fast ända fram till början av 1900-talet. Maxwells teorier ----------------- Clerk Maxwell var en engelsk fysiker som utformade en ny elektromagnetisk teori som kunde visa att elektriska och magnetiska fenomen hade ett fysikaliskt samband. I denna teori inlemmades också ljuset som en elektromagnetisk vågrörelse. Denna teori var så framgångsrik, att man därmed ansåg att uppfattningen om ljusets som en vågrörelse i ett eter-hav mer eller mindre var bekräftat. (slut, del 1/4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11607 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11608 1996-10-22 19:33 137 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (2/4) ------------------------- (del 2 av 4) Michelson Morley's experiment. ------------------------------ Den amerikanske fysikern A. Michelson (1852-1931) var också helt övertygad om att Hyugens och Maxwell hade rätt vad beträffande ljusets natur som en vågröelse i eter. Han tänke använda denna kunskap för att uppmäta den hastighet varmed jorden rör sig i denna eter, runt solen. Med hjälp av en känslig interferrometer-utrustning skulle det vara möjligt att med tillräcklig noggrannhet utföras en sådan mätning, vilket preliminära beräkningar också visade. Resultatet av detta experiment blev oväntat och chockartat ! Instrumentet uppvisade ingen som helst utslag, det gick inte att få bekräftelse på Maxwells eterteori och att sålunda ljuset var en vågrörelse i ett eterhav ! Stor panik och frustration hos fysikerna ----------------------------------------- Fysikerna blev minst sagt chockade av detta resultat. Man började söka olika förklaringar. En tänkbar förklaring var att etern på något sätt drogs med i jorden rörelse. En annan ide' var att mätutrustningen på något sätt drog ihop sig i rörelseriktningen genom "etervindens" påverkan. Denna sistnämnda förklaring satte fantasin i rörelse men uppfattades ändock inte som rimlig. Man ville dock inte ifrågasätta att Maxwells teorier på något sätt var felaktig och gåtan fick inget ordentligt svar. I turbulensen av all denna filosofiska diskussion om ljusets natur,som pågått alltsedan Newtons dagar och som inte lett till några bestämda resultat, kom så Einstein år 1905 och framlade sin speciella relativitetsteori, där han förklarade all denna frustration som konstruerade problem. Frågan var helt enkelt fel ställd, ljusets hastighet var alltid konstant, en univer-sell referens vartill alla andra rörelser i universum kunde relateras ! Ljusetern, även om den existerade, hade den ingen inverkan på ljusets rörelse. Likt strutsen sticker huvudet i sanden förklarade Einstein de diskuterade problemen som icke existenta,dvs var konstruerade problem utan förankring i verkligheten. Visst var det skönt att bli av med denna evigt, kontroversiella fråga i fysiken och att istället kunna ägna sig åt något mera väsentligt ! Så, det vetenskapliga etablissimanget med många av den tidens främsta företrädare för vetenskapen, svalde Einsteins teser med hull och hår och utan att egentligen ställa de kritiska frågorna. Ljuset kunde nu användas som en generell referens till allt skeende i universum och från denna föreställning växte sedan fram en ny, mycket märklig världsåskådning, en filosofi om världen, som i sin beskrivning trotsar allt vad som kan anses som sunt och normalt, uppbackat av stora delar av det vetenskapliga etablissimanget som absolut lag. Dessa teser kan fortfarande idag inte ifrågasättas utan att misstanke väcks att frågeställaren inte besitter sitt fulla förnuft. Vilka fel var det som begicks ? ------------------------------- För det första måste vi klart inse att det inte går att bygga en ny världsuppfattning på några enstaka, helt inbillade egne-skaper hos ett specifikt fysikaliskt fenomen, i detta fall hur ljuset utbreder sig i tomrummet, och använda detta som en generell referens för andra rörelser. Einstein själv insåg så småningom denna svaghet i teorin, då han sade att "varje liten noterad avvikelse i ljusets konstanta hastighet gör att både den speciella och den generella teorin måste förklaras ogiltig". (I ett brev till Erwin Finley-Freundlich 1913) I sitt inledande postulat framgår tydligt att Einstein inte ens begrep vad han egentligen försökte säga. Hans första posultat säger att ljusets hastighet är konstant i relation till alla ljuskällor även om de rör sig, men han glömmde bort att även observatören har möjlighet att röra sig relativt ljuskällan. Uttolkare av teorin fick med nödvändighet senare lägga till detta för att posulatet skulle bli fullständigt. Det är helt uppenbart att Einstein tänkte sig en eter där ljuset fortplantar sig, och då skulle eventuellt den konstanta hastigheten vara riktig. Problemet var emellertid att han samtidigt förklarade denna eter som icke-existent. Och även om en sådan eter existerade, skulle inte mätningar från en ljuskälla vara symmetriskt av rörelser relaterade till ljuskällan, eller till observatören. Detta faktum är känt för ljud i luft, där inte samma fysikaliskt/mate-matiska formler gäller för för källa och observatör. En eterteoiri skulle således omedelbart förkasta det bärande budskapet i relativitetsteorin, nämligen att det är enbart den relativa rörelsen mellan ljuskälla och observatör som är avgörande för hur olika fysikaliska effekter hos ljuset uppfattas. Återstår alltså att ingen ljuseter existerar, eller att ljusetern,om den existerar, inte har någon påverkan av ljusets rörelse. Vad gäller överföring av energi från en punkt till en annan finns inom fysiken två allmänt kända principer 1) genom vågrörelser i ett medium som bärare och 2) genom partiklar som transporterar energin genom sin egenrörelse mellan punkterna. Eftersom vi sålunda måste utesluta en eterrrörelse, kvastår sålunda endast partikelmodellen. Låt oss ta en titt på dess konsekvenser och hur den stämmer med erfarenhet och experiment. Vad Einstein och hans supportrar missade ---------------------------------------- Sann vetenskap som inte bygger på dogmer, jobbar med ett öppet sinne, där alla tänkbara alternativa lösningar prövas och övervägs. Detta har man hittills inte gjort vad ljusets natur beträffar. Ritz's teori om en reflektor som en ny ljuskälla ------------------------------------------------- Vetenskapsmannen Walter Ritz framlade 1917 en teori för ljuset,framställt som en alternativ tolkning till Einsteins teori, men som tyvärr aldrig fick någon egentlig uppmärksamhet. Denna teori säger i korthet, att varje föremål som träffas av ljus normaliserar ljusets hastighet i relation till föremålet så att hastigheten alltid blir, c , relativt föremålet ifråga. Motivationen till detta synsätt är, att ljus om träffar materia,egentligen inte reflekteras (studsar tillbaka) utan re-emitteras (återutsändes) av materien. Vid återutsändningen normaliseras ljusets hastighet av materien, till c. (slut del 2 av 4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11608 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11609 1996-10-22 19:34 147 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (3/4) ------------------------- (del 3 av 4) Därav följer, att det återutsända ljuset har den hastighet som bestämmes av materien, ej beroende av den hastighet ljusvågen hade då den träffade målytan ! Därav följer, att varje spegel eller annat materiellt föremål som träffas av ljus blir en ny ljuskälla, innebärande att ljus-hastigheten av det återsända ljuset har hastigheten, c , relativt den re-emitterande källan. Fotonen en skur av partiklar, en materievåg Ljuset en materie-våg, en våg av partiklar ------------------------------------------- Om någon sitter på en gunga och en annan person kastar bollar till denne person i en takt som överenstämmer med gungans egen naturliga svängningsfrekvens, då kommer gungan att mottaga energi och dess svängningar kommer att öka i amplitud. Om bollarna kastas i otakt, kommer gungan inte att upptaga någon energi,den stannar. På samma sätt förhåller det sig med fotonen och atomen, där sålunda fotonen motsvarar tåget av bollar och atomen den gunga som tar emot rörelseenergin. Om fotonens frekvens stämmer med atomens frekvens (dess färg i spektrat), tar atomen upp energin, i annat fall stöts fotonen bort. (Observera, denna analogi gäller för den enskilda fotonen som sålunda skulle bestå av myriader små partiklar). Fotonen genereras oftast av ett atomiskt system, som avlänkar ljusenergi under speciella betingelser. Normalt ses fotonen som en singulär partikel, men sannolikt är då att fotonen istället är en samling av många mindre partiklar som kastas ut vid samma tillfälla. Detta kan jämföras med hur man kastar ut en näve med sand samtidigt som personen ifråga snurrar runt sin egen axel. Detta i ett perspektiv utanför den sand-kastande personen, ser man då sandkornen utspridda i ett och samma rotations- plan och där sandkornen avlägsnar sig centrum i en spiral- formad bana i tangentens riktning. Denna modell ger goda möjligheter att förklara och beskriva både ljusets våg- egenskaper samt dess polariserande egenskaper. Comptons experiment ------------------- Ett av de förnämligaste experiment som gjorts och som bekräftar att ljus uppför sig som ballistiska partiklar då de träffar elektroner i materien, var det exepriment som Arthur H. Compton (1892-1962) utförde med röntgenstrålar. Den våglängsförskjutning av de reflekterade strålarna som erhölls stämde exakt med de beräk-ningar som gjorts med utgångspunkt från Newtons vanliga masströghetslagar och med kännedom av Plancks energilag E=h.f. Dessutom räknade Compton inte med sambandet E=m.c(kvadrat) utan med Newtons vanliga energilag,E=1/2.m.c(kvadrat), vilket således även gäller för fotoner efterson de uppenbarligen har massa ! Michelson Morleys experiment ---------------------------- Det anses att det experiment som Michelson utförde i slutet at 1800-talet, var upprinnelsen till relativitetsteorin. Det är dock inte helt klarlagt om Einstein till en början kände till detta experiment, påståendet är förmodligen en efter- rekonstruktion av det historiska händelseförloppet. Hur som helst innebär inte relativitetsteorin någon speciell fördel som förklaringsmodell för detta experiment, tvärtom är det helt omöjligt att förklara experimentet med utgångspunkt från Einsteins ljuspostulat ! där det antagaes att ljusets hastighet i mätapparatens alla delar alltid är konstant, lika med, c. Ritz teori tillsammans med ljusets partikelmodell förklarar emellertid detta experiment på ett perfekt sätt, mätresultatet blir som sig bör, ett nollresultat. De Sagnac's experiment ---------------------- Ett annat klassiskt experiment som inte kan förklaras av relativitetsteorin, är det s.k. "De Sagnacs experiment" samt därutöver en hel del likartade sådana experiment som utförts med varierande grad av upplösning och noggrannhet. Det går ut på att man sänder två ljusstrålar splittade från samma ljuskälla runt en roterande ring av speglar. Ljuset från de båda rotationsriktningarna samlas upp i en interferrometer-apparat där fasvridningen mätes. Resultatet stämmer helt med Rits ljusteori, men kan inte förklaras av Einsteins teori eftersom den krävar att ljuset rör sig med konstant hastighet i båda riktningar i ringen, vilket inte skulle ge någon interferrenseffekt så som uppmätes. Det slutna rummets mysterium ---------------------------- Det absolut enklast tänkbara av alla experiment är det vad jag kallar "det slutna rummets mysterium ". En lampa hänger i taget av ett fyrkantigt rum. En tekniker går runt i rummet och mäter färgen på ljuset från den upphängda lampan. All erfarenhet visar, att spektrat (färgen på ljuset) är detsamma i alla delar av rummet. Om nu rummet rör sig, rummet kan exempelvis vara en tågkupe', förändrar inte detta saken. Om det fanns en aktiv ljuseter eller om ljuset inte följde med rummets rörelser skulle dock en skillnad kunna uppmätas. Det första vi kan konstatera är sålunda 1) att alla teorier som hävdar existensen av en aktiv, universell ljuseter inte kan vara riktiga om ljusspektrar som mätes är konstant (vilket det är). 2) att ljuset från lampan följer med rummets rörelse, dvs är konstat i relation till lampan. Att alla tidmätningar av ljusets utbrednings-hastighet mot och från väggarna i alla riktningar är konstant och demsamma. Allt detta tillfredställes perfekt och utan motsättning av den ballistiska ljusteorin samt teorin enligt Ritz modell. Einstein teori får dock genast problem eftersom en person i en vagn i ett tåg som passerar ser ett röd/blåskift av ljuset från lampan, dvs observerar en hastighetsdifferens. Givetsvis blir det en hastighetsdifferens mätt från ett utom-stående system, men problemet i Einsteins teori är att detta iute kan erkännas eftersom c = konstant. Maxwells dillemma ------------------ Maxwells elektromagnetiska teori var mycket framgångsrik i de flesta avseende. Eftersom ljuset ochså inlemmades i denna teori som ett elektromagnetisk fenomen, utgick Maxwell från att ljuset var en eter-våg rörelse. Alla experiment har emellertid motvisat att det så förhåller sig. Ljuset som en materievåg innebär dock ingen motsägelse av Maxwells matematiska beskrivning av ljusets utbredning. Hans matemetiska teori går nämligen lika bra att tillämpa på ljusets som en materievåg eller en partikelkälla. En skenbar motsägelse visar sig plötsligt inte vara något problem ! (slut del 3 av 4) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11609 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11610 1996-10-22 19:35 116 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Varde ljus (4/4) ------------------------- (del 4 av 4) Gravitationell rördförskjutning ------------------------------- Om man sänder en ljusstråle rakt upp från jorden, erhålles en rödförskjutning. Om man gör en teoretisk beräkning grundad helt på Newtons gravitationsteori, kontra Einsteins teori, erhålles samma formel. Dvs Newtons och Einsteins respektive teorier ges samma resultat ! Ljusets avböjning vid solytan. ------------------------------ En av relativitetsteorins största framgångar anses vara förut-sägelsen av hur mycket en ljusstråle från en bakom solen belägen stjärna avböjes vid passage nära solytan. Det värde som erhålles av Newtons teori är hälften av det experimentella värdet, Einsteins teori ger ett bättre resultat. Det som är märkligt här är emellertid att fenomenet gravitationell påverkan av ljus, är detsamma som vid rödförskjutning av ljus nära en graviterande himlakropp. Och i det fallet var den effekt som predikterades densamma för båda teorierna ! "En hund synes här vara begraven". En tanke som framkastats är att solkoronan (en tunn och het gas) eventuellt kan bidraga med en extra effekt på samma sätt som hägringar uppstår över het ökensand. I så fall är Einsteins värde för högt och därmed felaktigt. Ljusets dopplereffekt som funktion av rörelse ---------------------------------------------- Ljuset sägs uppvisa dopplereffekt som funktion av rörelse. De fysiker som hävdar att detta är en dopplereffekt, har inte förstått de fundamenta av naturlagarna. Dopplereffekter uppstår bara om energi transporteras i medier, och eftersom relativitetsteorin förnekar ett medie för ljusets energitransport,eller om det finns ett sådant, detta inte har någon fysikalisk effekt på ljusets rörelse, så står det helt uppenbart för var och en att begreppet dopplereffekt är felaktigt valt i samman-hanget. Och värre blir det för relativitetsteorin, efterosm, c ,alltid är konstant kan en röd/eller blåförskjutning inte ens hänvisas till en hastighetsdifferens i ljuset relativt observatören. Tillämpar vid ide'n att ljuset är en ström av partiklar, uppnår vi dock snabbt en klar förståele. Den hastighets- differens som uppstår av rörelse ger upphov till ett frekvensskift och denna effekt är sannt relativistisk, dvs är enbart beroende av den relativa rörelsen mellan källa och observatör (så ej i en eter-teri som ovan påpekats). Ljusabberrationen från avlägsna stjärnor ----------------------------------------- Tesen om ljushastighetens konstans har bl.a hävdats av vissa experiment som sägs bestyrka detta. År 1680 pekade James Picard på det faktum att om en stjärna betraktas vid olika tidpunkter under året, måste teleskopet omställas, maximalt 41'' (bågsekunder) för att stjärnas fortfarande skall ligga i teleskopets centrum. 1725 presenterade James Bradley en sannolik förklaring till detta fenomen. Han gjorde en liknelse mellan ljuset och regndroppar som faller ner i ett rör. Om man rör sig relativt regnet måste röret lutas något för att regndropparna fortfarande skall falla rakt ner genom röret. Dropparna kan här associeras till partiklarna i ljuset. Mätning av ljusets hastighet ---------------------------- Relativister talar ofta om "ljusets hastighet", "att uppnå ljusets hastighet osv", men utan att först definiera i relation till vad. All hastighet måste för att ur fysiskt mening vara relevant, definieras i relation till någon eller något. Man anser väl detta var onödigt after som ljusets hastighet är detsamma till allt och alla, dvs all definition är överflödig. Det enda sätt att genomföra en relevant hastighetsmätning för ljuset är att ställa upp två mätpunkter (optiska givare) på ett fördefinierat avstånd. Sedan sända en ljusvåg från en och samma ljuskälla och med hjälp av ett noggrannt atomur uppmäta tidsdifferensen. Genom att låta mätapparaturen vara uppställt på en rörlig vagn i relation till ljuskällan kan man verifiera huruvida mätresultatet varierar eller är konstant. Detta kan med dagens teknik utföras med satelliter. Ett sådant experiment har jag föreslagit i en notis i Electronics Wireless World bl.a (Challenging viewpoint, EWW nov 1991 samt i mina egna publikationer från 1981 och frammåt). Den kosmiska rödförskjutningen ------------------------------ Om ljus är partiklar, materia, måste man räkna med att dessa partiklar växelverkar med den omgivande rymden under den väg de färdas. Därmed kommer dess hastighet att minska med tiden varmed dess frekvens sjunker. Detta kan vi se i att ljuset dras mot den röda delen av spektrat. Då detta "långsamma ljus" träffar teleskopet i ett observatorium (en lins eller en spegel),normaliseras ljusets hastighet (enligt Rits teori) och det når observatörens öga med den normaliserade hastigheten, c. Den låga frekvensen konverteras i linsens materia till längre våglängd och en högre frekvens. Vi ser sålunda att det finns goda möjligheter att tolka ljusets natur på alternativa sätt där kända naturlagar kan tillämpas. Låt oss på allvar göra denna prövning fritt från mentala låsningar. Som sagt, ljusets natur och användbarhet för teknik och vetenskap är alltför viktigt för att låta naturfilo-soferna få fortsätta att leka med denna viktiga fråga. (slut artikel) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11610 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11614 1996-10-25 18:49 136 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Kraft 1/2 ------------------ (del 1/1) KRAFT De grundläggande begreppen inom fysiken är i sig primitiva men ändock svåra att förnuftsmässigt greppa. Ett begrepp som är speciellt besvärligt är begreppet "kraft". Kraft är den storhet som man inom fysiken mäter men även någonting som man ofta starkt upplever som något verkligt, påtagligt i många sammanhang. Den kraft som man kanske mest märker men som man ändock inte funderar över så mycket är gravitationskraften, denna kosmiska kraft som drar allt och alla föremål mot jordens yta och för-hindrar att alla lösa föremål slungas ut i världsrymden. En annan välbekant kraft är masströghetskraften. Det är den kraft som uppstår då ett föremål eller vi själva försöker ändra hastighet. Speciellt märker vi denna kraft om vi åker med ett fordon som hastigt ökar farten (accelererar) eller bromsar in (retarderar). Då vi slår hammeren på en spik är det samma typ av kraft som verkar. Tröghetskraften i hammarens massa förhindrar hammaren att omedelbart stanna och resultatet blir att spiken drives in träplankan. Mellan elektriskt laddade partiklar eller mellan magnetiska poler finns också verkande krafter, liksom även starka krafter i atomkärnan eller mellan elementära partiklar. Dessa fyra krafter, gravitation (tung kraft), trög kraft, elektromagnetiska krafter samt stark kraft är de fyra olika krafttyper som vanligtvis brukar klassificeras i fysiken. James Clerk Maxwell (Skotsk fysiker som bl.a skapade en stor elektromagnetisk teori samt gjorde franstående arbeten inom gasteori), kunde påvisa, att de elektriska krqafterna och de magnetiska krafterna hade en gemensam källa. Einstein gjorde försök att samordna trög och tung massa (interial massa) med gravitaterande massa genom den s.k. ekvivalensprincipen. Dock, i denna teori är gravitationen inte någon egentlig kraft utan bara en yttring i "rumtiden". I s.k. GUT teorierna (Grand Unified Theories) söker man inordna samtliga kända krafter i en gemensam teori med hjälp av partikelteori. Dock är man idag långt ifrån att lyckas med detta och speciellt är det gravitationskraften som är svår att inordna. Det konstanta trycket i ett bildäck eller i en spänd fjäder brukar vi vanligtvis benämna som en "statisk kraft". En stöt som skjuter iväg en kanonkula, en hammare som driver in en spik i en planka osv brukar gå under benämningen dynamiska krafter. Ur praktisk synpunkt kan en sådan indelning av krafter vara befogad, dock är detta enbart en ytlig betraktelse av kraftbegreppet. =========================================== I grunden är alla krafter av dynamisk natur =========================================== Därvid kommer vi att finna, att alla krafter i naturen kan hänföras till en enda universell princip. Det är Newtons andra kraftlag som utgör denna grund som in princip beskriver hur dynamiska krafter uppstår genom att materia tvingas att förändra sitt rörelsetillstånd som funktion av tid. Vi måste därför föreställa oss fenomenet kraft som materiens begränsade förmåga att på obegränsat kort tid överföra ett rörelsetillstånd till en annan del av materien. De mikroskopiska enheter varav materien i grunden består, rör sig med begränsad hastighet och en överföring av en störning (läge eller hastighet) kan därför inte ske momentant. Vi har en överföringsfunktion i tiden. Under denna överföringsfas varunder omstrukturering sker på mikro-kosmisk nivå av materien, manifesteras fenomen som vi uppfattar och definierar under begreppet "kraft". Ibland (vid våldsam kollition mellan massor) sker en omstruktu-rering av materia, en deformation uppstår, utgörande en bestå-ende verkan av kraften. Denna effekt fås då den yttre påtvingade verkan är större än den inre verkan i materien (deformations-gränsen överskrides). Om vi vill söka en förenad princip för begreppet kraft måste vi söka förstå grunden för detta begrepp. ========================================================= Vår utgångspunkt är att kraft enbart är av dynamisk natur som uppstår då massa försöker ändra sitt rörelsetillstånd Emedan överföring av information konsumerar tid är kraft det dynaiska tillstånd som kan definieras i övergångsfasen mellan två stabila tillstånd. ========================================================= Sålunda är alla kända kraftverkningar i naturen att hänföra till samma grundläggande princip. De är enbart olika makroskopiska yttringar av samma fenomen. EN MATEMATISK STUDIE AV KRAFT-BEGREPPET Kraftbegreppet är svårt att förstå om man inte betraktar det som en kollektiv manifestation mellan materiens funda- mentala delar. Kraft skall också ses som ett dynamiskt fenomen av växelverkan mellan delar i materien som befinner sig i olika rörelsetillstånd och som ett övergångsfenomen fram till ett stabilare tilstånd. Med detta synsätt skulle det sålunda finnas en nedre nivå i materien där kraftbegreppet upphör att gälla. Dock, för att möjliggöra en analys av kraftbegreppet utgår vi ifrån denna föreställning om den kollektiva manifestationen. Som utgångs-punkt väljer vi två partikelsamlingar med n respektive N antal fria entiteter i varje samling. För enkelhets skull utgår vi ifrån att N är mycket större än n och att N befinner sig i vila i förhållande till ett valt referenssystem. --------> v n N oo oooo oooo oooooooo oo oooooooooo oooooooo oooo Utgångspunkten är sålunda att vi har n respektive N entiteter i respektive samling. Den minsta samlingen rör sig med hastig-heten v mot N och entiteternas rörelser överförs i sin helhet till den större samlingen. Vi vill beskriva övergångsförloppet. Processen blir som följer: Alla n partiklarna i den mindre samlingen kommer successivt att stöta samman med någon partikel i N samlingen. För varje samman-stötning kommer successivt fler och fler partiklar att deltaga i rörelsen, dock till priset av en reducerad hastighet för varje deltagande partikel. (slut del 1/2) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11614 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11615 1996-10-25 18:51 134 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Kraft 2/2 ------------------ Kraftbegreppet (del 2/2) Man kan förmoda, att hastigheten halveras för varje gång antalet deltagande partiklar fördubblas. Efter ytterligare en period är antalet deltagande partiklar faktor 4 gånger som från början men med endast 1/4 av den ursprungliga hastigheten. Denna process fortgår fram till dess att alla partiklarna n+N antagit em gemen-sam hastighet. Vi skall här något förenklat matematiskt söka beskriva förloppet ifråga. Vi tänker oss en fri medelvägsdistans mellan enskilda entiteter i samlingarna och benämner denna fria medelvägslängd med symbolen, s. Varje entitet måste således förflytta sig denna distans innan den kan påverka en annan partikel i sin närhet genom direkt påverkan (stöt). För varje ny stöt mellan n entiteter med n nya entiteter halveras hastigheten hos de involverade partiklarna i samlingarna. Om antalat stötar som är inblandade fram till stabilt tillstånd är ,nx, kan den totala tiden för övergångsfasen beräknas till en summa, lika med : T= SUM(s/vn)= s/v+s/(v/2)+s/(v/4)+s/(v/8)+....+s/(v/nx) Om det totala antalet gruppkollitioner fram till det stabila vilotillståndet är nx, får vi en serie av termer vars summa vi kan beräkna med hjälp av en matematisk summeringsregel : antal termer Första termen *(kvot - 1 ) S = ------------------------------------- kvot - 1 ger : nx nx T= (s/v).1.(2 -1)/(2-1) = (s/v).(2 -1) eller : nx 1) (2 -1)= T.v/s Vid den första gruppkollitionen är n entiteter involverade. I den andra gruppkollitionen är 2.n antal entiteter i rörelse, dvs antalet entiteter fördubblas för varje gruppkollition. Vid varje sådan händelse sjunker hastigheten hos de involverade partiklarna till hälften av sitt föregående värde (statistiskt). Då alla entiteter (n+N) är i rörelse har jämviktstillstånd uppnåtts. Ur detta resonemang erhåller vi följande : N= n + 2.n + 4.n + 8.n + .... nx.n = n.(1+2+4+8+...+ nx) = nx nx nx n.(2 -1)/(2-1) = n.(2 -1) vilket ger : nx 2) (2 -1) = N/n Sammanställning av 1) och 2) ger : T.v/s = N/n eller n.T.(v/s) = N Vi multiplicerar båda sidor av denna ekvation med hastigheten V,som är den hastighet N har efter fullbordad stöt, vilket ger: V.n.T.(v/s) = n.V 3) T.(v.V.n/s) = N.V Rörelsemängden n.v är konstant oförändrad under reaktionen vilket innebär, att om hela rörelsemängden n.v överförs till N gäller att n.v= N.V under den förenklade förutsättning som här gäller n<<N. Ekvationen 3) beskriver en transformationsprocess där tiden T är inblandad tillsammans med en annan funktion (v.V.n/s), en funktion som Newton gav namnet "kraft". I relation till 3) benämner vi nu därför det som står inom parentesen med symbolen F (force) och in-eller utgående rörelsemängden multi-plicerad med en dimensions-transformerande konstant, med symbolen I. 3) kan då omskrivas till formen : 4) I = F.T ; F= v.V.n.k/s ; I= n.k.v där k omvandlar mängden entiteter, ett digitalt värde, till dimensionen "massa" (kg). Det antas sålunda att det existerar en direkt proportionalitet mellan antalet entiteter och massamängden enligt konventionella definitioner. Med utgångspunkt från det nu sagda kan vi härleda Newtons andra kraftlag, den lag som ligger till grund för hela fysiken. För detta ändamål tänker vi oss två tidpunkter i en stöt och med hjälp av ekvationen 4) ovan erhåller vi då: I1= T1.F1 ; I2= T2.F2 Vi gör nu några små matematiska manipulationer med dessa uttryck,sålunda : I1-I2= dI = T1.F1 - T2.F2 där F2= (F1+dF), där dF är en liten kraftdifferens i den pågående stöten vid tidpunkt T2 respektive T1. Vi definierar vidare att T2= T1+dT, där dT är den motsvarande tidsdifferensen. Vi definierar också på motsvarande sätt I2= I1+dI, där dI är en liten differens i rörelsemängden vid respektive tillfällena. Med hjälp av dessa definitioner erhåller vi då följande : I1-(I1+dI) = T1.F1 - (T1+dT).(F1+dF) -dI = T1.F1 - T1.F1 -T1.dF-dT.F1-dT.dF -dI= -T1.dF -dT.(F1+dF) Vi låter nu dF gå mot gränsvärdet noll, varvid vi erhåller : dI/dT = F eller i allmän form: ================================= F = d/dt(I) = d/dt(m.v) ================================= vilket är Newtons andra kraftlag, den lag som ligger till grund alla kända fenomen inom den fysikaliska världen. (slut kraftbegreppet del 2/2) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11615 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11617 1996-10-27 19:21 16 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : C60 ------------ Årets nobelpris, upptäckten av s.k. bucky-balls, kolmolekyler som ser ut som fotbollar, har fått sin första praktiska tillampning. Om detta går att läsa i NEW SCIENTIST 12 oct 1996. Det gäller mätning med spets-teknologi, en annan uppfinnning som fick nobel-priset för några år sedan. Det går ut på att man för en mycket tunn spets över det material som skall undersökas och man kan därvid faktiskt studera mycket små strukturer i materien, ända nere på molekyl och atomnivå. Ett av problemen är emellertid att tillverka en spets som är tillräckligt bra, och detta har man nu gjort med dessa nya kol-atomer. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11617 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11618 1996-11-03 19:20 149 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : c, ingen filosofi 1/5 ------------------------------ Ove Tedenstig, Idungatan 37, 19551 Märsta/Sweden 3/11-1996 (del 1/5) Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! ------------------------------------------ Ljuset som fenomen har sedan århundranden varit ett kärt ämne för naturfilosofer att spekulera över. På basis av diverse mer eller mindre påhittade egenska- per hos detta naturliga fenomen, har teorier utvecklats att gälla för hela den fysikaliska verkligheten, detta utan att egentligen kunna påvisa några sakliga argument för ett sådant synsätt. Slutsatser om hur naturen fungerar, baserat på inbillade och hypotetiska egenskaper hos ljuset bör därför betrak- tas som synnerligen grundlösa och av litet värde för vetenskapen. Relativitetsteorin är ett exempel på en sådan teori som på ett minst sagt fräckt sätt uttnyttjat och övertolkat påhittade egenskaper hos ljuset som en utgångspunkt för en enhetlig beskrivning av andra delar av fysiken. Det borde dock varit uppenbart för varje klart tänkande vetenskapsman att detta inte är möjligt. Dessa övertolkningar av nära ockult karaktär har fallit en mängd skojare och lycksökare inom fysiken väl i smaken och som genom sina framträdande maktpositioner inom det vetenskapliga samhället, aldrig försummat att framställa som verkliga sanningar. Frågan om ljusets natur är emellertid en så betydelse- full teknisk och vetenskaplig fråga att den bör utfor- skas och uttolkas helt fristående, objektivt från varje tillstymmelse av subjektivt tyckande. Denna för modern teknik och vetenskap så viktiga fråga bör därför tas ifrån filosoferna och överlämnas till praktiskt och vaket sinnade tekniker, forskare och vetenskapsmän att nogsamt utreda. Man bör koncentrera sig på att klargöra ljusets sanna natur på basis av nya experiment, utförda med moderna tekniska hjälpmedel. Bedömning och utvärdering måste ske efter sunda, objektiva principer, frikopplade från allt personligt tyckande eller bindningar till populära teorier som baserar sig på påhittade egenskaper hos ljuset som grund. Även kunskaper från tidigare experi- ment bör kunna granskas och eventuellt omvärderas enligt samma grundläggande principer. Vad är ljus ? ------------- Som ljus räknas i huvudsak den del av det strålnings- spektra från materia som uppfattas som synligt ljus för det mänskliga ögat. Ljuset som fysikalisk företeelse är livsviktigt för allt liv för jorden. I fotosyntesen bygger växterna upp ved- ämnen från koldioxid i luften och återlämnar syre till luften. Genom solen förses jorden med ett ständigt flöde av ljus, detta tillsammans med den värmestrålning som livet på jorden också behöver. Men ljuset har också fått stor teknisk betydelse och har bidragit till vårt fysiska välbefinnande. I TV-röret om- vandlas energin från elektronstrålar till synligt ljus på en bildskärm, i glödlampan omvandlas en del av den tillförda energin till en glödtråd till ljus, vilket gör att vi kan leva ett behagligt och bekvämt liv även under den mörka delen av dygnet. Dock, den mest sofistikerade tillämpningen av fenomenet ljus syns vara i tillämpningar av laserljuset. Laserljus är en ljusform som sannolikt inte förekommer som natur- ligt fenomen i naturen, utan är en uppfinnning, eller upptäckt, gjord av människan. Genom att på ett fiffigt sätt stimulera materia att utsända ljus i jämn takt har man lyckats åstadkomma ljus med mycket hög grad av ren- het, dvs med konstant våglängd och färg, samt med mycket hög intensitet. Laserljuset har därför idag fått användning i många tek- niska tillämpningar, i laser-skrivare, i CD-spelare, i olika mätapparater för avståndsmätning, som operations- knivar, som svetsaggregat eller som skärande bearbetning inom industrin, osv osv. Och i mera spektakulära samman- hang, i "stjärnornas krig", där man skjuter ner fientli- ga missiler med riktat laser-ljus. Sålunda, ljusets betydelse för människan, både för sitt vardagliga välbefinnande, likväl som för utformningar av olika tekniska hjälpmedel i människans tjänst, kan så- lunnda inte nog accentueras. Ändock är det märkligt att ljusets verkliga natur inte ordentligt har utretts och att därför detta naturliga fenomen fortfarande kvar- står som en helt obegriplig och outredd gåta. Tekniker och ingenjörer har inte varit sena att tillämpa ljusets alla märkliga och fantastiska egenskaper, men vetenskapen har inte lyckats att reda ut begreppen i någon större omfattning, utan har fastnat i en del före- ställningar som man har svårt att ta sig ur. En av huvudorsakerna till detta var tillkomsten av Einsteins relativitetsteori, där ljuset tilldelades mys- tiska och övernaturliga egenskaper som det var svårt att rent förnuftsmässigt greppa. Denna teoris framgångar har sedan cementerat vissa föreställningar om ljuset som varit svåra att diskutera eller komma förbi. En fruktbar vetenskaplig debatt om ljusets verkliga natur har på detta sätt blockerats, vilket måste anses som varande rent skadligt för den tekniska utveckligen. I syfte att något reda ut dessa motsägelser skall här tas upp några synpunkter som kan bidra till att klargöra de låsningar som under årens lopp har uppkommit. Vad som önskas är en rent objektiv betraktelse av ljuset som fenomen i olika sammanhang och om det finns andra tolk- ningar av vissa experiment. Ljusets egenskaper har hit- tills i huvudsak varit förbehållet filosoferna, nu är det hög tid att återföra ljuset som fenomen, till fysi- ken och fysikerna. Ljuset, en våg eller partikel ? ------------------------------- Ljus uppvisar dubblelnatur, i de flesta experiment upp- träder ljuset med vågkaraktär, i vissa andra experiment som partiklar.Det verkar vid första påseendet som mycket förbryllande, en paradox. Redan Isac Newton (1642-1727) var vacklande i sin uppfattning, han införde begreppet korpuskeler för de partiklar han föreställde sig att ljuset var uppbyggt av, samtidigt som han kunde observe- ra att ljuset faktiskt också uppförde sig som hur vågor beter sig då det passerar skarpa hörn på en skärm osv. En samtida vetenskapsman. C. Huygens (1629-1695) hävdade dock att ljuset var en vågrörelse i ett eter-hav, en uppfattning som gick segrande ur striden, en uppfattning som bestod fast ända fram till början av 1900-talet. (slut del 1/5) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11618 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11619 1996-11-03 19:21 146 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : c, ingen filosofi 2/5 ------------------------------ Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! ------------------------------------------ (del 2/5) Maxwells teorier ----------------- Clerk Maxwell var en engelsk fysiker som utformade en ny elektromagnetisk teori som kunde visa att elektriska och magnetiska fenomen hade ett fysikaliskt samband. I denna teori inlemmades också ljuset som en elektromagne- tisk vågrörelse. Denna teori var så framgångsrik att man därmed ansåg att uppfattningen om ljuset som en vågrö- relse i ett eter-hav mer eller mindre var slutgiltigt bekräftat. Michelson Morley's experiment. ------------------------------ Den amerikanske fysikern A. Michelson (1852-1931) var också helt övertygad om att Hyugens och Maxwell hade rätt vad beträffande ljusets natur som en vågröelse i en eter. Han tänke använda denna kunskap för att uppmäta den hastighet varmed jorden rör sig i denna eter runt solen. Med hjälp av en känslig interferrometer (ett optiskt instrument) skulle det vara möjligt att med tillräcklig noggrannhet utföra en sådan mätning, vilket preliminära beräkningar också visade. Resultatet av detta experiment blev oväntat och chock- artat ! Instrumentet uppvisade ingen som helst utslag, det gick inte att få bekräftelse på Maxwells eterteori och att sålunda ljuset skulle vara en vågrörelse i ett eterhav ! Stor panik och frustration hos fysikerna ----------------------------------------- Fysikerna blev minst sagt chockade av detta resultat. Man började söka olika förklaringar. En tänkbar förkla- ring var att etern på något sätt drogs med i jorden rö- relse. En annan ide' var att mätutrustningen på något sätt drog ihop sig i rörelseriktningen genom "etervin- dens" påverkan. Denna sistnämnda förklaring satte fanta- sin i rörelse men uppfattades ändock inte som rimlig. Man ville dock inte ifrågasätta att Maxwells teorier på något sätt var felaktig och gåtan fick inget ordentligt svar. I turbulensen av all denna filosofiska diskussion om ljusets natur som pågått alltsedan Newtons dagar och som inte hade lett till några bestämda resultat, kom så Einstein år 1905 och framlade sin speciella relativi- tetsteori, där han förklarade all denna frustration som enbart konstruerade problem. Frågan var helt enkelt fel ställd,ljusets hastighet var alltid konstant, en univer- sell referens vartill alla andra rörelser i universum kunde relateras ! Ljusetern, även om den existerade, hade ingen inverkan på ljusets rörelse. Likt strutsen sticker huvudet i sanden förklarade Einstein de diskuterade problemen som icke existenta, dvs var enbart konstruerade problem utan förankring i verkligheten. Visst var det skönt att bli av med denna evigt, kontro- versiella fråga och att istället kunna ägna sig åt något mera väsentligt ! Så, det vetenskapliga etablissemanget med många av den tidens främsta företrädare för veten- skapen i spetsen, svalde Einsteins påhitt med hull och hår och utan att egentligen ställa de kritiska frågorna som all sann vetenskap kräver. Ljuset kunde nu användas som en generell referens till allt skeende i universum och från denna föreställning växte sedan fram en ny och mycket märklig världsåskåd- ning, en filosofi om världen, som i sina konsekvenser trotsar allt vad som kan anses som sunt och normalt, uppbackat av stora delar av det vetenskapliga makt- etablissemanget som absolut, oantastlig naturlag. Dessa teser kan än idag inte ifrågasättas utan att misstanke väcks att kritikens/frågeställaren inte helt besitter sitt fulla förstånd. Vilka fel var det som begicks ? ------------------------------- För det första måste vi klart inse att det inte går att bygga en ny världsuppfattning på några enstaka, mer eller mindre inbillade egenskaper hos ett specifikt fysikaliskt fenomen, i detta fall hur ljuset utbreder sig i tomrummet, och använda detta som en generell refe- rens för allt annat skeende. Einstein själv insåg så småningom denna svaghet i sin teorin, då han sade att "varje liten noterad avvikelse i ljusets konstanta has- tighet gör att både den speciella och den generella teo- rin måste förklaras ogiltig". (I ett brev till Erwin Finley-Freundlich 1913). I sitt inledande postulat framgår tydligt att Einstein inte själv begrep vad han egentligen försökte säga. Hans första posultat säger att ljusets hastighet är konstant i relation till alla ljuskällor även om de rör sig, men han glömde bort att även observatören har möjlighet att röra sig relativt ljuskällan. Uttolkare av teorin fick med nödvändighet senare lägga till detta för att posula- tet skulle bli fullständigt. Det är helt uppenbart att Einstein tänkte sig en eter där ljuset fortplantar sig, och då skulle eventuellt den konstanta hastigheten vara riktig.Problemet var emeller- tid att han samtidigt förklarade denna eter som icke- existent. Och även om en sådan eter existerade, skulle inte mätningar från en ljuskälla vara symmetriskt av rörelser relaterade till ljuskällan, eller till observa- tören. Detta faktum är känt för ljud i luft, där inte samma fysikaliskt/matematiska formler gäller för källa och observatör vid rörelse. En eterteoiri skulle således omedelbart förkasta det bä- rande budskapet i relativitetsteorin, nämligen att det enbart är den relativa rörelsen mellan ljuskälla och observatör som är avgörande för hur olika fysikaliska effekter hos ljuset uppfattas. Återstår alltså att ingen ljuseter existerar, eller att om någon slags eter existerar, den inte har någon påver- kan av ljusets rörelse. Vad gäller överföring av energi från en punkt till en annan finns inom fysiken två allmänt kända principer 1) genom rippel/eller vågrörelser i ett medium som bärare och 2) genom partiklar som transporterar energin genom sin egenrörelse mellan platser i rummet.. Eftersom vi sålunda måste utesluta en eterrrörelse,kvar- står sålunda endast partikelmodellen. Låt oss ta en titt på dess konsekvenser och hur den stämmer med erfarenhet och experiment. (slut del 2/5) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11619 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11620 1996-11-03 19:22 142 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : c, ingen filosofi 3/5 ------------------------------ Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! ------------------------------------------ (del 3/5) Vad Einstein och hans supportrar missade ---------------------------------------- Sann vetenskap som inte bygger på dogmer, jobbar med ett öppet sinne, beredd att pröva, överväga och under- söka alla tänkbara alternativa förslag och lösningar. Detta har man hittills inte gjort vad ljusets natur be- träffar. Ritz's teori om en reflektor som en ny ljuskälla ------------------------------------------------- Vetenskapsmannen Walter Ritz framlade 1917 en teori för ljuset, framställt som en alternativ tolkning till Einsteins ljuspostulat, men som tyvärr aldrig fick någon egentlig uppmärksamhet. Denna teori säger i korthet, att varje föremål som träffas av ljus normaliserar ljusets hastighet i relation till föremålet så att has- tigheten alltid blir, c , relativt föremålet ifråga. Motivationen till detta synsätt är, att ljus som träffar materia, egentligen inte reflekteras (studsar tillbaka) utan re-emitteras (återutsändes) av materien. Vid åter- utsändningen normaliseras ljusets hastighet av materien, till hastigheten c. Därav följer, att det återutsända ljuset har den hastig- het som bestämmes av inre egenskaper hos materien och ej av den hastighet som ljusvågen har då den träffar målytan ! Därav följer, att varje spegel eller annat materiellt föremål som träffas av ljus blir en ny ljuskälla, inne- bärande att ljushastigheten av det återsända ljuset har hastigheten c , relativt den emitterande källan. Fotonen en skur av partiklar, en materievåg Ljuset en materie-våg, en våg av partiklar ------------------------------------------- Om någon sitter på en gunga och en annan person kastar bollar till denne person i en takt som överenstämmer med gungans egen naturliga svängningsfrekvens, då kommer gungan att mottaga energi och dess svängningar kommer att öka i amplitud. Om bollarna kastas i otakt med gungans rörelse, kommer gungan inte att upptaga någon energi, den stannar. På samma sätt kan det förhålla sig med fotonen och atomen,där sålunda fotonen motsvarar tåget av bollar och atomen den gunga som tar emot rörelseenergin. Om foto- nens frekvens stämmer med atomens frekvens (dess färg i spektrat), tar atomen upp energin, i annat fall stöts fotonen bort. (Observera, denna analogi gäller för den enskilda fotonen som då skulle bestå av myriader små partiklar). Fotonen genereras oftast av ett atomiskt system, som av- länkar ljusenergi under speciella betingelser. Normalt ses fotonen som en singulär partikel,men sannolikt är då att fotonen istället är en samling av många mindre par- tiklar som kastas ut vid samma tillfälla. En enkel analogi är hur en person kastar ut en näve sand och som samtidigt snurrar runt sin egen axel. Detta sett i ett perspektiv utanför den sand-kastande personen,ser man då sandkornen utspridda i ett och samma rotationsplan och där sandkornen avlägsnar från centrum i en spiralformad bana i tangentens riktning.Denna mo- dell ger goda möjligheter att förklara och beskriva både ljusets våg/och partikelegenskaper samt dess polarise- rande egenskaper. Comptons experiment ------------------- Ett av de förnämligaste experiment som gjorts och som bekräftar att ljus uppför sig som ballistiska partiklar då de träffar elektroner i materien, var det exepriment som Arthur H. Compton (1892-1962) utförde med röntgen- strålar (nobelprisbelönat). Den våglängsförskjutning av de reflekterade strålarna som erhölls stämde exakt med de beräkningar som gjorts med utgångspunkt från Newtons vanliga masströghetslagar och med kännedom av Plancks energilag E=h.f. Dessutom räknade Compton inte med sam- bandet E=m.c(kvadrat) utan med Newtons vanliga energilag, E=1/2.m.c(kvadrat), vilket således även gäller för fotoner trots att de rör sig med ljusets hastighet ! Michelson Morleys experiment ---------------------------- Det anses att det experiment som Michelson utförde i slutet av 1800-talet,var upprinnelsen till relativitets- teorin. Det är dock inte helt klarlagt om Einstein till en början kände till detta experiment, påståendet är förmodligen en efterrekonstruktion av det historiska händelseförloppet. Hur det nu än är med detta så erbju- der inte relativitetsteorin några speciella fördelar som förklaringsmodell för detta experiment, tvärtom verkar det stört omöjligt att förklara experimentet med utgångspunkt från Einsteins ljuspostulat ! där det anta- ges att ljusets hastighet i mätapparatens alla delar alltid är konstant, lika med c, obeorende av apparatens rörelser. Ritz teori tillsammans med ljusets partikelmodell för- klarar emellertid detta experiment på ett galant sätt, mätresultatet blir som sig bör, ett nollresultat. De Sagnac's experiment ---------------------- Ett annat klassiskt experiment som inte kan förklaras av relativitetsteorin, är det s.k. "De Sagnacs experiment" samt därutöver en hel del likartade sådana experiment som utförts med varierande grad av upplösning och nog- grannhet. Det går ut på att man sänder två ljusstrålar splittade från samma ljuskälla runt en roterande ring av speglar. Ljuset från de båda rotationsriktningarna samlas upp i en interferrometerapparat där fasvridningen mätes. Resultatet stämmer helt med Ritz ljusteori,men kan svår- förklaras av Einsteins teori eftersom den kräver att ljuset rör sig med konstant hastighet i båda riktningar i ringen, vilket i så fall inte skulle ge någon interfe- effekt så som uppmätes. (slut del 3/5) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11620 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11621 1996-11-03 19:23 149 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : c, ingen filosofi 4/5 ------------------------------ Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! ------------------------------------------ (del 4/5) Det slutna rummets mysterium ---------------------------- Det absolut enklast tänkbara av alla experiment är det vad jag kallar "det slutna rummets mysterium ". En lampa hänger i taget av ett fyrkantigt rum. En tekni- ker går runt i rummet och mäter färgen på ljuset från den upphängda lampan. All erfarenhet visar, att spektrat - färgen på ljuset - är detsamma i alla delar av rummet. Om nu rummet rör sig, rummet kan exempelvis vara en tåg- kupe', förändrar inte detta saken. Om det fanns en aktiv ljuseter eller om ljuset inte följde med rummets rörelser, skulle dock en skillnad kunna uppmätas, ljusets färg skulle vaiera i olika delar av rummet. Det första vi kan konstatera är sålunda 1) att alla teo- rier som hävdar existensen av en aktiv, universell ljus- eter inte kan vara riktiga om ljusspektra som mätes är konstant (vilket det är). 2) att ljuset från lampan föl- jer med rummets rörelse, dvs är konstant i relation till lampan. Att alla tidmätningar av ljusets utbrednings- hastighet mot och från väggarna i alla riktningar är konstant och densamma. Allt detta tillfredställes perfekt och utan motsättning av den ballistiska ljusteorin samt teorin enligt Ritz modell. Einstein teori får dock genast problem eftersom en per- son i en vagn i ett tåg som passerar ser ett röd/blå- skift av ljuset från lampan, dvs observerar en hastig- hetsdifferens. Givetsvis blir det en hastighetsdifferens mätt från ett utomstående system, men problemet i Ein- steins teori är att detta inte kan erkännas eftersom c= konstant. Maxwells dillemma ------------------ Maxwells elektromagnetiska teori var mycket framgångsrik i de flesta avseende. Eftersom ljuset ochså inlemmades i denna teori som ett elektromagnetisk fenomen, utgick Maxwell från att ljuset var en eter-våg rörelse. Alla experiment har emellertid motvisat att det så förhåller sig. Ljuset som en materievåg innebär dock ingen motsägelse av Maxwells matematiska beskrivning av ljusets utbred- ning. Hans matemetiska teori går nämligen lika bra att tillämpa på ljuset som en materievåg eller en partikel- källa. En skenbar motsägelse visar sig plötsligt inte vara något problem ! Gravitationell rördförskjutning ------------------------------- Om man sänder en ljusstråle rakt upp från jorden, erhål- les en rödförskjutning.Om man gör en teoretisk beräkning grundad helt på Newtons gravitationsteori, detta kontra Einsteins teori, erhålles samma formel. Dvs Newtons och Einsteins respektive teorier ges samma resultat ! Ljusets avböjning vid solytan. ------------------------------ En av relativitetsteorins största framgångar anses vara förutsägelsen av hur mycket en ljusstråle från en bakom solen belägen stjärna avböjes vid passage nära solytan. Det värde som erhålles av Newtons teori är hälften av det experimentella värdet,Einsteins teori ger ett bättre resultat.Det som är märkligt här är emellertid att feno- menet gravitationell påverkan av ljus, är detsamma som vid rödförskjutning av ljus nära en graviterande himla- kropp. Och i det fallet var den effekt som predikterades densamma för båda teorierna ! "En hund synes här vara begraven". En tanke som framkastats är att solkoronan (som är en tunn och het gas) eventuellt kan bidraga med en extra effekt på samma sätt som ägringar uppstår över het ökensand. I så fall är Einsteins värde för högt och därmed felaktigt. Ljusets dopplereffekt som funktion av rörelse ---------------------------------------------- Ljuset sägs uppvisa dopplereffekt som funktion av rörel- se. De fysiker som hävdar att detta är en dopplereffekt har inte förstått fundamenta av naturlagarna. Doppler- effekter uppstår bara om energi transporteras i medier, och eftersom relativitetsteorin förnekar existensen av ett sådant aktivt medium för ljusets energitransport, så står det helt uppenbart för var och en att begreppet dopplereffekt är felaktigt valt i sammanhanget. Och värre blir det för relativitetsteorins del, eftersom c alltid är konstant och att en röd/eller blåförskjutning inte ens kan hänvisas till en hastighetsdifferens hos ljuset relativt observatören. Tillämpar vid ide'n att ljuset är en ström av partiklar, uppnår vi dock snabbt en klar förstålse. Den hastighets- differens som uppstår av rörelsen ger upphov till ett frekvensskift och denna effekt är sannt relativistisk, dvs är enbart beroende av den relativa rörelsen mellan källa och observatör (så ej i en eter-teri som ovan på- pekats). Ljusabberrationen från avlägsna stjärnor ----------------------------------------- Tesen om ljushastighetens konstans har bl.a hävdats ge- nom vissa experiment som sägs bestyrka detta. År 1680 pekade James Pickard på det faktum att om en stjärna be- traktas vid olika tidpunkter under året,måste teleskopet ställas om, maximalt 41''(bågsekunder), för att stjärnan fortfarande skall ligga i teleskopets centrum. 1725 pre- senterade James Bradley en sannolik förklaring till detta fenomen. Han gjorde en liknelse mellan ljuset och regndroppar som faller ner i ett rör. Om man rör sig re- lativt regnet måste röret lutas något för att regndropp- arna fortfarande skall falla rakt ner genom röret. Dropparna kan här associeras till partiklarna i ljuset. Mätning av ljusets hastighet ---------------------------- Relativister talar ofta om "ljusets hastighet", "att "uppnå ljusets hastighet osv", men utan att först defi- niera i relation till vad man mäter. All hastighet måste för att ur fysiskt mening vara relevant, definieras i relation till någon eller något. Man anser väl detta var onödigt eftersom ljusets hastig- het per definition anses vara detsamma till allt och alla, dvs definition till en given referenspunkt anses överflödig. (slut del 4/5) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11621 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11622 1996-11-03 19:24 47 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : c, ingen filosofi 5/5 ------------------------------ Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! ------------------------------------------ (del 5/5) Det enda sätt att genomföra en relevant hastighetsmät- ning för ljuset är att ställa upp två mätpunkter (optis- ka givare) på ett på förhand definierat avstånd. Sedan sända en ljuspuls från en och samma ljuskälla och med hjälp av ett noggrannt atomur uppmäta tidsdifferensen. Genom att låta mätapparaturen vara uppställd på en rör- lig vagn i relation till ljuskällan kan man verifiera huruvida mätresultatet varierar eller är konstant. Detta kan med dagens teknik utföras med satelliter. Ett sådant experiment har jag föreslagit i en notis i Elec- tronic Wireless World bl.a (Challenging viewpoint, EWW nov 1991 samt i mina egna publikationer från 1981 och frammåt). Den kosmiska rödförskjutningen ------------------------------ Om ljus är partiklar, materia, måste man räkna med att dessa partiklar växelverkar med den omgivande rymden un- der den väg de färdas. Därmed kommer dess hastighet att minska med tiden och dess frekvens sjunker. Detta kan vi se i att ljuset dras mot den röda delen av spektrat. Då detta "långsamma ljus" träffar teleskopet i ett observa- torium (en lins eller en spegel), normaliseras ljusets hastighet (enligt Rits teori) och det når observatörens öga med den normaliserade hastigheten, c. Den låga fre- kvensen konverteras i linsens materia till längre våg- längd och en högre frekvens. Vi ser sålunda att det finns goda möjligheter att tolka ljusets skenbart underliga beteende på alternativa sätt men ända med hjälp av kända naturlagar. Låt oss därför skaka av oss alla mentala låsningar och i fri vetenskap- lig anda ompröva de dogmer som idag omger denna för tek- nik och vetenskap så viktiga fråga. (slut artikel) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11622 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11623 1996-11-03 19:50 52 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Maxwell ---------------- Ove Tedenstig, Idungatan 37, 19551 Märsta/Sweden 3/11-1996 LJUSET-EN VÅG AV PARTIKLAR Maxwells teori utvecklades från början utifrån en föreställ-ning om att en eter- ett medium som ljuset fortplantar sig i-existerade i vakuum. Med denna utgångspunkt började Maxwell använda sig av den generella vågekvationen, som också gäller för vågrörelser i luft (ljud) och vågrörelser i värskor och andra medier. Genom att jämföra resultaten från den elektro-magnetiska teorin med denna ekvation, som alltså är giltig under förutsättning att det verkligen finns ett medium, drog Maxwell den felaktiga slutsatsen, att ljuset består av eter-vågor. Denna hypotes låg till grund för Michelsons och Morleys ljus-eter experiment. Innan de utförde experimentet, beräknade de hur stor avvikelsen skulle bli i interrerensen mellan två ljusstrålar, som hade gått olika vägar genom denna ljuseter. Som bekant uteblev hela effekten och senare har man gjort flera liknande experiment, som har bekräftat att det inte uppstår någon ljusetereffekt. Därmed faller hypotesen om ljuset som en vågrörelse i enlig-het med konventionella begrepp. Experimentet fungerar däre- mot, om man antar att ljuset består av partiklar med en viss hastighet, som uppför sig i överensstämmelse med Newtons tröghetslagar. Till och med den generella vågekvationen kan tolkas och skrivas om, så att den gäller för en partikel- källa istället för en vågkälla. Under dessa förutsättningarn försvinner motsättningarnas mellan Maxwells elektromagnetiska teori och de genomförda experimenten. Ljuset består av partiklar med en hastighet som är beroende både av källan och observatören. Einstein ansåg att ljuset var partiklar, och hade rätt i så motto. Han misstog sig emellertid tyvärr vad beträffar ljushastighetens universella konstans. Ljushastigheten utan-för ljuskällan i vakuum varierar, vilket var tråkigt för Einstein, men helt i sin ordning för Maxwell. Vi kan med andra ord konstatera, att både Maxwell och Einstein misstog sig på väsentliga punkter i sina respektive teorier. Man får hoppas att den allmänna vetenskapen snart inser detta. ==================== --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11623 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11624 1996-11-06 22:46 159 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : c, ingen filosofi 1/5 ------------------------------ Ove Tedenstig, Idungatan 37, 199951 Märsta/Sweden 3/11-1996 Ljusets natur, ingen fråga för filosofer ! ------------------------------------------ Ljuset som fenomen har sedan århundranden varit ett kärt ämne för naturfilosofer att spekulera över. På basis av diverse mer eller mindre påhittade egenska- per hos detta naturliga fenomen, har teorier utvecklats att gälla för hela den fysikaliska verkligheten, detta utan att egentligen kunna påvisa några sakliga argument för ett sådant synsätt. Slutsatser om hur naturen fungerar, baserat på inbillade och hypotetiska egenskaper hos ljuset bör därför betrak- tas som synnerligen grundlösa och av litet värde för vetenskapen. Relativitetsteorin är ett exempel på en sådan teori som på ett minst sagt fräckt sätt uttnyttjat och övertolkat påhittade egenskaper hos ljuset som en utgångspunkt för en enhetlig beskrivning av andra delar av fysiken. Det borde dock varit uppenbart för varje klart tänkande vetenskapsman att detta inte är möjligt. Dessa övertolkningar av nära ockult karaktär har fallit en mängd skojare och lycksökare inom fysiken väl i smaken och som genom sina framträdande maktpositioner inom det vetenskapliga samhället, aldrig försummat att framställa som verkliga sanningar. Frågan om ljusets natur är emellertid en så betydelse- full teknisk och vetenskaplig fråga att den bör utfor- skas och uttolkas helt fristående, objektivt från varje tillstymmelse av subjektivt tyckande. Denna för modern teknik och vetenskap så viktiga fråga bör därför tas ifrån filosoferna och överlämnas till praktiskt och vaket sinnade tekniker, forskare och vetenskapsmän att nogsamt utreda. Man bör koncentrera sig på att klargöra ljusets sanna natur på basis av nya experiment, utförda med moderna tekniska hjälpmedel. Bedömning och utvärdering måste ske efter sunda, objektiva principer, frikopplade från allt personligt tyckande eller bindningar till populära teorier som baserar sig på påhittade egenskaper hos ljuset som grund. Även kunskaper från tidigare experi- ment bör kunna granskas och eventuellt omvärderas enligt samma grundläggande principer. Vad är ljus ? ------------- Som ljus räknas i huvudsak den del av det strålnings- spektra från materia som uppfattas som synligt ljus för det mänskliga ögat. Ljuset som fysikalisk företeelse är livsviktigt för allt liv för jorden. I fotosyntesen bygger växterna upp ved- ämnen från koldioxid i luften och återlämnar syre till luften. Genom solen förses jorden med ett ständigt flöde av ljus, detta tillsammans med den värmestrålning som livet på jorden också behöver. Men ljuset har också fått stor teknisk betydelse och har bidragit till vårt fysiska välbefinnande. I TV-röret om- vandlas energin från elektronstrålar till synligt ljus på en bildskärm, i glödlampan omvandlas en del av den tillförda energin till en glödtråd till ljus, vilket gör att vi kan leva ett behagligt och bekvämt liv även under den mörka delen av dygnet. Dock, den mest sofistikerade tillämpningen av fenomenet ljus syns vara i tillämpningar av laserljuset. Laserljus är en ljusform som sannolikt inte förekommer som natur- ligt fenomen i naturen, utan är en uppfinnning, eller upptäckt, gjord av människan. Genom att på ett fiffigt sätt stimulera materia att utsända ljus i jämn takt har man lyckats åstadkomma ljus med mycket hög grad av ren- het, dvs med konstant våglängd och färg, samt med mycket hög intensitet. Laserljuset har därför idag fått användning i många tek- niska tillämpningar, i laser-skrivare, i CD-spelare, i olika mätapparater för avståndsmätning, som operations- knivar, som svetsaggregat eller som skärande bearbetning inom industrin, osv osv. Och i mera spektakulära samman- hang, i "stjärnornas krig", där man skjuter ner fientli- ga missiler med riktat laser-ljus. Sålunda, ljusets betydelse för människan, både för sitt vardagliga välbefinnande, likväl som för utformningar av olika tekniska hjälpmedel i människans tjänst, kan så- lunnda inte nog accentueras. Ändock är det märkligt att ljusets verkliga natur inte ordentligt har utretts och att därför detta naturliga fenomen fortfarande kvar- står som en helt obegriplig och outredd gåta. Tekniker och ingenjörer har inte varit sena att tillämpa ljusets alla märkliga och fantastiska egenskaper, men vetenskapen har inte lyckats att reda ut begreppen i någon större omfattning, utan har fastnat i en del före- ställningar som man har svårt att ta sig ur. En av huvudorsakerna till detta var tillkomsten av Einsteins relativitetsteori, där ljuset tilldelades mys- tiska och övernaturliga egenskaper som det var svårt att rent förnuftsmässigt greppa. Denna teoris framgångar har sedan cementerat vissa föreställningar om ljuset som varit svåra att diskutera eller komma förbi. En fruktbar vetenskaplig debatt om ljusets verkliga natur har på detta sätt blockerats, vilket måste anses som varande rent skadligt för den tekniska utveckligen. I syfte att något reda ut dessa motsägelser skall här tas upp några synpunkter som kan bidra till att klargöra de låsningar som under årens lopp har uppkommit. Vad som önskas är en rent objektiv betraktelse av ljuset som fenomen i olika sammanhang och om det finns andra tolk- ningar av vissa experiment. Ljusets egenskaper har hit- tills i huvudsak varit förbehållet filosoferna, nu är det hög tid att återföra ljuset som fenomen, till fysi- ken och fysikerna. Ljuset, en våg eller partikel ? ------------------------------- Ljus uppvisar dubblelnatur, i de flesta experiment upp- träder ljuset med vågkaraktär, i vissa andra experiment som partiklar.Det verkar vid första påseendet som mycket förbryllande, en paradox. Redan Isac Newton (1642-1727) var vacklande i sin uppfattning, han införde begreppet korpuskeler för de partiklar han föreställde sig att ljuset var uppbyggt av, samtidigt som han kunde observe- ra att ljuset faktiskt också uppförde sig som hur vågor beter sig då det passerar skarpa hörn på en skärm osv. En samtida vetenskapsman. C. Huygens (1629-1695) hävdade dock att ljuset var en vågrörelse i ett eter-hav, en uppfattning som gick segrande ur striden, en uppfattning som bestod fast ända fram till början av 1900-talet. Maxwells teorier ----------------- Clerk Maxwell var en engelsk fysiker som utformade en ny elektromagnetisk teori som kunde visa att elektriska och magnetiska fenomen hade ett fysikaliskt samband. I denna teori inlemmades också ljuset som en elektromagne- tisk vågrörelse. Denna teori var så framgångsrik att man därmed ansåg att uppfattningen om ljuset som en vågrö- relse i ett eter-hav mer eller mindre var slutgiltigt bekräftat. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11624 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11625 1996-11-09 17:50 19 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Kvarksalveri --------------------- Hej alla kvark-älskare ! Antimateria har tillverkats, i laboratorie , 9 stycken anti-väte-atomer närmare bestämt. Anti-väte består av en negativt laddad proton plus en positivt laddad elektron (positron). Det sägs att kvarkar inte kan frigöras ,undras då hur en anti-proton bildas av materia från vanliga protoner ? Mysko eller hur ? Det sägs också att man kan tillverka W-bosoner från en ström av elektroner (vilket man gör). Elektronen innehåller inga kvarkar, men sönderfallsprodukterna gör det. Detta måste innebära att kvarkar de fakto kan tillverkas i laboratoriet ! Om någon trodde att kvarkar är någon slags ur-materia som bildades i universums barndom vid de enorma energier som då rådde, kan glömma den tanken. Undrar om partikelfysikerna har funderat på denna paradox ? --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11625 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11626 1996-11-10 20:07 138 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Elementarpartiklar --------------------------- Enligt min partikelteori uppkommer de "elementära partiklarna" som ligger längst ned i olika partikelspektra på följande sätt (enkelt beskrivet) : Exempelvis en mu-on, en proton består av ett elementärt vakuum-plasma i form av en torus-ring. Materian i detta plasma roterar dels kring sin egen axel, dels internt som i en virvel. Detta skapar två frihetsgrader som utgör skillnaden mellan positiv och elektrisk laddning. De expansiva krafter som finns i plasmat balanserar mot externa krafter från vakuum-fältet med massatätheten 1/Eo. Plasmat vibrerar och dess svängningsfrekvens är bestämt av plasmats massa samt de obalanskrafter som uppstår då plasmats volym avviker från ett noll-balanstillstånd. Denna svängningsfrekvens går att beräkna, vilket man först gör. Plasmat roterar dessutom vilket ger ett elektromagnetiskt växelfält kring partikeln. Variationer i massrörelser och variationer i det elektromagnetiska växelfältet kommer i resonans. Olika sådana resonanstillstånd är möjliga där relationen mellan dessa båda svängningar alltid utgör ett heltals- vaärde n, (ett huvudkvanttal). Detta genererar formeln : 3 m= me.(Pi.n) ( me= 0.511 Mev = 0.000511 Gev) där m är partikelns massa, me= elektronens massa, Pi= 3.141592... samt n= 1,2,3,4,5....... Om vi jämför värden från denna formel med faktiskt uppmätta värden för mu-onen. K-onen, protonen, Tau-onen osv partiklar som ligger längst ned i mass-spektrat for olika partikel-spektran,erhålles följande tabell: ================================================================ n Particle Name Corrected Obser- mass in GeV exponent vations ---------------------------------------------------------------- 1 0.016 ? 3.0000 not observed 2 0.10565839 u 2.9010 registered 3 0.4936646 k 3.0640 " 4 0.93827231 p 2.9693 " 5 1.7841 Tau 2.9621 " 6 2.9796 nc 2.9528 " 7 5.2776 B 2.9905 " 8 8.3 zeta* 3.0071 " ... 14 43.48 obs* 3.0000 " 17 81.0 W 3.0099 " 18 92.4 Z 2.9999 " --------------------------------------------------------------- 9 11.6 - 3.0000 future 10 15.8 - 3.0000 observ- 11 21.1 - 3.0000 ations 12 27.4 - 3.0000 13 34.8 - 3.0000 14 43.48 obs* 3.0000 15 53.5 - 3.0000 16 64.9 - 3.0000 -------------------------------------------------------------- * See text. The data for established particles were obtained from CERN Particle Data Booklet, April 1988. For n=4 see New Scientist 16 Aug. 1989, reporting a particle named "zeta" at 8300 MeV, which is a better candidate than T(1S). For n=14 , see New Scientist 25 May 1984, where a new particle with mass 43.450 was reported. That value agrees exactly with the given formula. For n=9 to 13 see New Scientist 11 Sept. 1980, where obswervation in the area 10 GeV to 35 GeV are indicated. The formula is based on an idea tha the particle classified in the table are built up of matter plasma vibrating in two separate modes, creating a quantum resonanse condition in a way similar to the one in atomic quantum theory, where n is the main quantum number. References: CERN Particle Data Booklet, April 1988 A NEW WAY TO PHYSICSS 1990, ISBN 91 97077534 (By the author). Vi finner sålunda en god överensstämmelse med experimentella data. Neutrala partiklar uppstår genom att någon av de partiklar ovan fångar upp en annan laddad partikel och bildar ett par. Då denna uppfångning sker accelereras i allmänhet den uppfångade partikeln till en mycket hög hastighet så att dess massa ökar. Summan av de båda partiklarnas vilomassor och den neutrala partikelns massa är nämligen inte lika, den neutrala partikeln är alltid tyngre än summan av de båda enskilda partiklarnas vilomassor. Uppfångningen sker genom att den uppfångade partikeln kommer i resonans med den tyngre centralpartikelns 2 båda resonanser,eller 2 av sina egna resonanser. Detta skapar neutrala partiklar med olika massor beroende på vilken resonans som den infångade partikeln lyder. Man kan se det tydligt bl.a för neutronen,där en elektron är infångad i protonens relativt låga resonans (p.g.a dess stora massa) eller sin egenresonans där lambda-0 bildas som är betydligt tyngre). Samma mönster ser man för K-0 som är den lägre resonansen och eta-o som är den högre resonansen. För mu-onen är PI-0 den neutrala partikeln. Det bör även för denna modell finnas en neutral partikel endast obetydligt tyngre än mu-onen, dock finns den inte ännu officiellt registrerad. De massor som uppstår vid denna parbildning kan också någorlunda uppskattas och beräknas. Existerande partikelmodeller (standardmodellen) kan inte alls beräkna massvärdet på registrerade elemntarpartiklar. Vanliga partiklar som mu-onen och tau-onen bör dessutom egentligen inte kunna existera. Ingen begriper varför dessa partiklar finns överhuvud taget. (En mera detaljerad beskrivning och beräkning finns att läsa på Internet http://www.bahnhof.se/~david (Ni som är intresserade, håll ögonen öppna för en partikel med en massa som ligger mellan elektronens massa (1) och mu-onens massa (207 elektronmassor). Vissa indikationer vid experiment med neutrinos tyder på att det skulle finnas en partikel runt det område som jag har predikterat i tebellen ovan.) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11626 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11627 1996-11-11 19:46 4 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Elektromagnum ---------------------- Ny adress till elektromagnum: http://www.newphys.se/elektromagnum/ --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11627 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11628 1996-11-12 21:10 126 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Relativistic mass -------------------------- program kula; uses graph; label 1; const c=3E8; (* light velocity m/s *) k=1E16; (* steel ball spring constant *) m0=1; (* steel ball rest mass rel. to the wall *) m_start=1.2; (* steel ball relativistic mass *) dt=1E-11; (* incremental time interval *) k1=1.8E-8; (* calculus plot constant *) k2=1.5E16; (* calculus plot constant *) var v:real; (* the momentan velocity of wall or ball *) graphdriver,graphmode,grapresult:integer; q,errorcode,frek:integer; dv:real; (* the differential change in velocity v *) s:real; (* the spring momentan movement *) ds:real; (* the spring differential movement *) t:real; (* the total elapsed time *) fmax:real; (* maximum force in steel ball impact *) f:real; (* momentan force in steel ball *) m:real; (* momentan relativistic mass *) v_start:real; (* start velocity of steel ball or wall *) v_max:real; (* maximum velocity of steel ball *) n:integer; (* calculus parameter *) v_block:real; (* *) x,y:real; (************ procedure init graph ***********************) procedure init_graph; begin graphdriver:=detect; initgraph(graphdriver,graphmode,'c:\tp\BGI'); errorcode:=graphresult; if errorcode <>grok then begin writeln('Graphics error: ',grapherrorMsg(errorCode)); writeln('program aborted..'); halt(1); end; end; procedure present; begin Writeln('This program shows that Einsteins theory of relativity');writeln('is wrong. It present a falsifying test of the mass increase');writeln('dogma in accord with the relativity basic concept');writeln('The problem is as follow: a steel ball collide with a massive ');writeln('wall with a heavy mass. The ball and the wall are supposed');writeln('having an elasticity equivalent with a steel spring with');writeln('a spring constant of, k. In the first case the steel ball');writeln('collide with the wall with a relativistic velocity so high that');writeln('the balls mass is 1.2 times greater than in the rest state');writeln('The time/force plot is calculated. In the second case the ');writeln('collision happen when the ball is in rest and the wall is ');writeln('coming with the same velocity as in the first caswe. The ');writeln('time force plot is calculated as in the first place'); writeln('The force/time plot must be the same in both the cases');writeln('There shall not has any matter wether the ball or the wall');writeln('moves, the plot must be symmetrical'); writeln('But it will not be symmetrical, the result depends on which');writeln('side is regarded as moving at start'); writeln('Hence, we can draw the conclusion that the mass increase concept');writeln('as described by the relativistic concept is erroneous');writeln('and may be inhibited from science'); end; begin present; readln; init_graph; setpalette(0,yellow); setcolor(blue); (* The steel mass collide with the wall in rest *) s:=0; (* start steel spring compression *) t:=0; (* start time *) m:=m_start; (* start mass of steel ball *) v_start:=c*sqrt((1-(m0/m_start)*(m0/m_start))); (* steel ball velocity *) v:=v_start; (* stell ball start velocity *) f:=0.1; v_block:=0; (* start velocity of wall *) while f>0 do begin (* f is the steel spring force *) ds:=-(v_block-v)*dt; (* the mom. compression of the steel spring *) s:=s+ds; (* the total compression of the steel spring *) dv:=-k*s*dt/m; (* change in velocity of steel ball *) v:=v+dv; (* total velocity of steel spring *) t:=t+dt; (* the total elapsed time *) f:=k*s; (* the momentan force pressure in the steel spring *) m:=m0/SQRT(1-(v/c)*(v/c)); (* relativistic mass of steel ball *) x:=300*t/k1; (* x plotter parameter for total elapsed time *) y:=300*f/k2; (* y plotter parameter for force in spring *) putpixel(trunc(x),trunc(y),red); (* plot time and force *) end; (****************************************) (* In this case the steel ball is in rest and the wall is *) (* colliding the steel ball with the start velocity as the *) (* same as in case above *) s:=0; (* start steel spring compression *) t:=0; (* start time *) m:=m0; (* start mass of steel ball at rest *) v:=0; (* start velocity of steel ball at rest *) f:=0.1; while f>0 do begin (* force developed in the steel spring *) ds:=(v_start-v)*dt; (* compression of the steel spring *) s:=s+ds; (* the total compression of the steel spring *) dv:=k*s*dt/m; (* intermittent change in velocity of steel ball *) v:=v+dv; (* the total velocity of the steel ball *) t:=t+dt; (* the total elapsed time *) f:=k*s; (* the total force in the steel spring *) m:=m0/SQRT(1-(v/c)*(v/c)); (* the mass of the ball when accelerated *) x:=300*t/k1; (* the time graphic plot parameter *) y:=300*f/k2; (* the force developed in the steel spring *) putpixel(trunc(x),trunc(y),blue); (* the graph plot function *) end; readln; closegraph; end. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11628 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11629 1996-11-14 17:21 178 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Falsifiering av RT --------------------------- By Ove Tedenstig Idungatan 37, 19 551 Maersta/Sweden 13/12-1996 Einstein's theory of relativity falsified ----------------------------------------- Collision between two bodies must be a fully symmetrical process, unregarding wether which of the two bodies we regard as moving, or in rest. In a collision between a steel ball and a very heavy steel wall, the force/time plot calculated must be fully symmetrical. That may be true for pure newtonian physics as well as for einsteinian physics. In newtonial physics that is fully true of reason that no mass change is taking place of the bodies involved. In the einsteinian physics we have to take consideration of the mass increase of the mass bodies which takes place for different velocities of the collision process. In case 1) we suppose the wall being in rest and the steel ball having a velocity which corresponds with a mass increase of 28% (as in the given example). When the ball collide with the wall, it will retard. The steel spring will be compressed and the mass of the ball will go to the rest mass. Then, when the ball has stopped, it will begin accelerate in the opposite direction by force from the compressed steel spring. It will accelerate to the incoming velocity and the mass will increase to its initial value. In case 2) the ball is in rest, hence having the start mass of 1. The wall is coming with the maximum velocity and begin to accelerate the ball. The steel spring is compressed and the ball's mass will increase to its maximum value as in case 1 above. The time/force curve is plotted in both these cases. The two plots must be the same in both cases, otherwise the theory behind the process must be wrong. The computer program given below contain the necessary calculus parameters and it is shown that the einsteinian physics gives assymetrical result. Hence being a wrong physics. (* the program is written in TurboPascal and need a graph *) (* driver of EGAVGA type *) program wallball; uses graph; label 1; const c=3E8; (* light velocity m/s *) k=1E16; (* steel ball spring constant *) m0=1; (* steel ball rest mass rel. to the wall *) m_start=1.28; (* steel ball relativistic mass *) dt=1E-11; (* incremental time interval *) k1=1.8E-8; (* calculus plot constant *) k2=1.5E16; (* calculus plot constant *) var v:real; (* the momentan velocity of wall or ball *) graphdriver,graphmode,grapresult:integer; q,errorcode,frek:integer; colour:integer; (* color of plot *) dv:real; (* the differential change in velocity v *) s:real; (* the spring momentan movement *) ds:real; (* the spring differential movement *) t:real; (* the total elapsed time *) fmax:real; (* maximum force in steel ball impact *) f:real; (* momentan force in steel ball *) m:real; (* momentan relativistic mass *) v_start:real; (* start velocity of steel ball or wall *) v_max:real; (* maximum velocity of steel ball *) n:integer; (* calculus parameter *) v_block:real; (* *) x,y:real; signum:integer; (* calculus parameter *) (************ procedure init graph ***********************) procedure init_graph; begin graphdriver:=detect; initgraph(graphdriver,graphmode,'c:\tp\BGI'); errorcode:=graphresult; if errorcode <>grok then begin writeln('Graphics error: ',grapherrorMsg(errorCode)); writeln('program aborted..'); halt(1); end; end; procedure present; begin Writeln('This program shows that Einsteins theory of relativity');writeln('is wrong. It present a falsifying test of the mass increase');writeln('dogma in accord with the relativity basic concept');writeln('The problem is as follow: a steel ball collide with a massive ');writeln('wall with a heavy mass. The ball and the wall are supposed');writeln('having an elasticity equivalent with a steel spring with');writeln('a spring constant of, k. In the first case the steel ball');writeln('collide with the wall with a relativistic velocity so high that');writeln('the balls mass is 1.28 times greater than in the rest state');writeln('The time/force plot is calculated. In the second case the ');writeln('collision happen when the ball is in rest and the wall is ');writeln('coming with the same velocity as in the first case. The ');writeln('time force plot is calculated as in the first place'); writeln('The force/time plot must be the same in both the cases');writeln('There shall not has any matter wether the ball or the wall');writeln('moves, the plot must be symmetrical'); writeln('But it will not be symmetrical, the result depends on which');writeln('side is regarded as moving at start'); writeln('Hence, we can draw the conclusion that the mass increase concept');writeln('as described by the relativistic concept is erroneous');writeln('and may be inhibited from science'); end; procedure calculus; begin while f>0 do begin (* f is the steel spring force *) ds:=signum*(v_block-v)*dt; (* the mom. compression of the steel spring *) s:=s+ds; (* the total compression of the steel spring *) dv:=signum*k*s*dt/m; (* change in velocity of steel ball *) v:=v+dv; (* total velocity of steel spring *) t:=t+dt; (* the total elapsed time *) f:=k*s; (* the momentan force pressure in the steel spring *) m:=m0/SQRT(1-(v/c)*(v/c)); (* relativistic mass of steel ball *) x:=300*t/k1; (* x plotter parameter for total elapsed time *) y:=300*f/k2; (* y plotter parameter for force in spring *) putpixel(trunc(x),trunc(y),colour); (* plot time and force *) end; end; begin present; readln; init_graph; setpalette(0,yellow); setcolor(blue); (* The steel mass collide with the wall in rest *) s:=0; (* start steel spring compression *) t:=0; (* start time *) m:=m_start; (* start mass of steel ball *) v_start:=c*sqrt((1-(m0/m_start)*(m0/m_start))); (* steel ball velocity *) v:=v_start; (* stell ball start velocity *) f:=0.1; v_block:=0; (* start velocity of wall *) signum:=-1; colour:=6; (* calculus of case 1 *) (* observe that the same calculus procedure is used in both cases *) calculus; (***********) (****************************************) (* In this case the steel ball is in rest and the wall is *) (* colliding the steel ball with the start velocity as the *) (* same as in case above *) s:=0; (* start steel spring compression *) t:=0; (* start time *) m:=m0; (* start mass of steel ball at rest *) v:=0; (* start velocity of steel ball at rest *) f:=0.1; signum:=1; v_block:=v_start; colour:=8; (* calculus of case 2) (* observe that the same calculus procedure is used in both cases *) calculus; (***************) readln; closegraph; end. (* end of program wallball *) --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11629 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11630 1996-11-27 20:55 4 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Internet/Fysik ----------------------- http://www.bahnhof.se/~david under Elektromagnum --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11630 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11631 1996-11-29 19:01 38 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Aktivitet ------------------ Aktiviteten i fysikmötena är låg för tillfället. Har luften gått ur relativisterna ? Det är lite synd att relativitetsteorin tar så stort utrymme i alla debatter om fysiken, men det kanske beror på att den är spännande, mystisk och mera appellerar till sinne än förnuft ? Ja, det måste nog vara så, fysiken anses för övrigt vara lite torr och tråkig, och det kan nog i allmänhet vara så. Samtidigt finns det naturligtvis en frustration över att inte någonting av väsentlig betydele händer eller upptäckes som förändrar och ger klarhet inom den etablerade fysiken. Och det har naturligtvis den enkla förklaringen, att det mesta man idag sysslar med inte leder fram till nagot mål utan är ett hopplöst famlande i mörker. Om vetenskapen istället förde en öppen och kreativ debatt och verkligen hade viljan att ifrågasätta saker och ting skulle nog saker hända. Men den viljan finns inte och man tror inte heller att det finns ide'er som skulle kunna medföra ett genombrott. En slags hopplös övergivenhet med andra ord. En frisk fläkt i debatten är David Jonssons databas i Uppsala över internet. Där har jag lagt in en del av mina tankar och ide'er, dock långt ifrån alla. Där finns även en del andra fria forskare med alternativa tankar. Nya tankar behöver nödvändigtvis inte i sin helhet vara riktiga, men det är viktigt att de beaktas och tas upp till debatt och inte direkt tillbakavisas. Gå gärna in i denna bas är läs artiklarna där. Addressen är http://www.bahnhof.se/~david (vågtecknet fås genom att trycka ner ALT-tangenten samtidigt med våg-tangenten, därefter trycka space). Observera att denna bas uppdateras ständigt så att nya artiklar och inlägg kommer in. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11631 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11632 1996-12-07 10:08 4 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Internet ----------------- För dig som har tillgång till internet: http://www.bahnhof.se/~david för spekulationer inom fysiken. --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11632 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11633 1996-12-18 21:47 47 rader av Ove Tedenstig Mottagare : Forumfysik Ärende : Elektromagnetismen --------------------------- Det sägs att alla elektriska fenomen kan förklaras bra med existerande elektromagnetisk teori. Jag säger att man ännu inte förstått något av väsentligt värde av vad elektromagnetism är. Man kan exempelvis inte förklara den elektriska laddningen, vad den är och varför den har det värde den har, vad elektriska och magnetiska fält är osv. Maxwells teorier för elektromangetismen framhävs ofta som en modell som förklarar elektromangetismen. Men denna teori förklarar heller ingenting. Det var för några år sedan en rolig artikel i EWW där en forskare härledde Maxwells ekvationer med hjälp av träplankor som yxats till på ett lämpligt sätt. Det han ville visa var att Maxwells ekvationen inte egentligen innehåller någonting som kan förklara elektromagnetismen mer än att konna beskriva dess verkningar med ett matematiskt regelverk. I min elektromagnetiska teori som jag publicerat här i mötet tidigare och som även finns på internet http://www.bahnhof.se/ ~david (under elektromangum) eller http://www.newphys.se/elektromangum/ finns även Maxwells ekvationen härledda. Jag har härlett dem där för att själv kunna dra slutsatsen om vad som egentligen ligger bakom dessa ekvationer, och finner att de egentligen inte innehåller mer än en matematisk formalism. Det som är värdefullt är de ingående konstanterna, sambandet mellan Eo, uo och c samt att det magnetiska fältet är en kross-vektor kontra den elektriska fältvektorn. Att det förhåller sig så behöver man dock inte använda Maxwells ekvationer till, det kan man göra på enklare sätt, vilket jag också har gjort i denna artikel. Jag visar där att den elektriska laddningen är ett volymflöde per tidsenhet av vakuum-massan med densiteten q=1/Eo, dvs en förmåga hos en laddad partikel att omsätta och rotera vakuummassa. Allt detta har jag i artikel i detalj redogjort för och allt stämmer förbluffande väl. Läs och begrunda och försök gärna själv följa beräkningarna, så klarnar det säkert. Ta vara på tillfället att söka förstå elektromagnetismens ! --- Maximus 3.01 * Origin: Tankbaren, 9 lines - 16 Gigabytes (2:201/209) Slut på text 11633 av Ove Tedenstig
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11634 1997-01-31 08:39 21 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Reglerna ----------------- Möte : Alternativ fysik EchoID : R20_FORUMFYSIK Tag : R20_FORUMFYSIK Beskrivning : Om fysik mm Moderator : Peter Mortsell Nod : 2:204/464 Mötet Alternativ fysik (R20_FORUMFYSIK) Ett forum för att fritt diskutera fysik. I detta möte kan man till exempel framföra egna teorier, och diskutera teorier. Synpunkter på regler eller moderering, eller frågor angående mötet skickas med nätbrev till moderatorn. Moderator: Peter Mörtsell, 2:204/460.0 I övrigt gäller standardregler enligt R20_EPOL. <FORUMFYS.RUL 1996-06-25> --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11634 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11635 1997-03-15 11:18 12 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Mötet -------------- Välkommnen till mötet R20_FORUMFYSIK. Detta är ett alternativmöte till R20_FYSIK, och om ni har kommit fram till någon ny slutsats eller gjort egna upptäckter är ni välkomna att skriva om dessa här. Naturligtvis gäller även detta nya terorier, även om dessa skulle bryta mot 'vedertagen' fysik som kvant- och relativitetsteori. Jag, som moderator, sköter enbart det administrativa arbetet för detta möte och jag kommer inte att kontrollera det ni skriver för att leta efter felstavningar och misstag i beräkningar; däremot kommer jag att ingripa mot texter som uppenbart går utanför mötets gränser. I mötet gäller standardregler enligt R20_EPOL. --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11635 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11636 1997-05-04 11:30 21 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Reglerna ----------------- Möte : Alternativ fysik EchoID : R20_FORUMFYSIK Tag : R20_FORUMFYSIK Beskrivning : Om fysik mm Moderator : Peter Mortsell Nod : 2:204/464 Mötet Alternativ fysik (R20_FORUMFYSIK) Ett forum för att fritt diskutera fysik. I detta möte kan man till exempel framföra egna teorier, och diskutera teorier. Synpunkter på regler eller moderering, eller frågor angående mötet skickas med nätbrev till moderatorn. Moderator: Peter Mörtsell, 2:204/460.0 I övrigt gäller standardregler enligt R20_EPOL. <FORUMFYS.RUL 1996-06-25> --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11636 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11637 1997-06-22 10:47 21 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Regler R20_FORUMFYSIK ------------------------------ Möte : Alternativ fysik EchoID : R20_FORUMFYSIK Tag : R20_FORUMFYSIK Beskrivning : Om fysik mm Moderator : Peter Mortsell Nod : 2:204/464 Mötet Alternativ fysik (R20_FORUMFYSIK) Ett forum för att fritt diskutera fysik. I detta möte kan man till exempel framföra egna teorier, och diskutera teorier. Synpunkter på regler eller moderering, eller frågor angående mötet skickas med nätbrev till moderatorn. Moderator: Peter Mörtsell, 2:204/460.0 I övrigt gäller standardregler enligt R20_EPOL. <FORUMFYS.RUL 1996-06-25> --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11637 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11638 1997-06-22 23:35 31 rader av Michael Cronsten <1> Mottagare : Forumfysik Ärende : Hur ser Vintergatan ut? -------------------------------- Jag tror jag tog upp denna fråga för nåt år sen i fysikmötet, kommer dock inte ihåg om jag fick nåt uttömmande svar. Min fråga är, hur ser egentligen vår egen galax ut? Den kallas för spiralgalax, har den verkligen formen av en spiral? Jag misstänker starkt att dom bilder man sett av Vintergatan är fyrdimensionella, är det så? Det korrekta sättet att beskriva galaxens utseende är väl så som den ser ut vid ett givet tillfälle i tiden, och inte hur den sett ut vid olika tidpunkter på olika ställen. Men, eftersom man inte kan veta hur den ser ut just nu så måste det näst bästa vara att beskriva hur den såg ut för en miljard år sen (om man kan räkna ut det). Likadant är det på bilder man ser av makrokosmos för övrigt, de ger en tidsförskjuten representation av verkligheten, istället för att visa hur det ser ut i ett givet ögonblick. Skulle man använda samma kriteria inom annan vetenskap så innebar det att längden på fotonen kunde uppmätas till ett ljusår (man tar ett måttband och mäter från ena sidan till andra, när man hunnit till andra sidan är den sidan exempelvis ett ljusår bort). Ett annat exempel: Man vill vetenskapligt mäta solens storlek. För ändamålet sätts en kamera upp på ett stativ, och man tar en bild (slutartiden sätts till 20 månader). Det visar sig att solen inte är en himlakropp, utan snarare en sfär som omger jorden på en höjd av 15 miljoner mil. Observera, helt vetenskapligt... Mvh Mi Cro (Text 11638 (1056172) av Michael Cronsten)
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11639 1997-07-04 19:50 6 rader av Kevin Uxbridge Mottagare : Forumfysik Ärende : Acceleration --------------------- Hello allihopa.. Jag har en liten fråga som jag hoppas att ni kan svara på.. Vad är formeln för accelleration om en människa av tyng W faller från höjd H i gravitation G ? // Vargabroder (wolffriend@hts2.org) --- FMail 1.02 * Origin: From The Midkemian Capital (2:201/322) Slut på text 11639 av Kevin Uxbridge
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11640 1997-07-16 02:20 13 rader av Johan Kahrstrom Mottagare : Forumfysik Kommentar till text av Michael Cronsten Ärende : Hur ser Vintergatan ut? -------------------------------- Re: Hur ser Vintergatan ut? > Min fråga är, hur ser egentligen vår egen galax ut? Den kallas för spiralgal > har den verkligen formen av en spiral? Jag misstänker starkt att dom bilder > sett av Vintergatan är fyrdimensionella, är det så? Jag har mycket svårt att tro att du har sett bilder av vintergatan.Hur skulle det möjligen ha gått till? Och vad menar du med 4-dimensionella? Att, efter- som galaxen är så ofantligt stor, stjärnorna har förskjutits som en följd av att det tar sån tid för ljuset från stjärnorna att komma till 'kameran'? Mvh/Johan Kåhrström --- Virtual Advanced Ver 2 for DOS * Origin: Hill Street VaBBS +46-611-20862 24h (2:205/433) Slut på text 11640 av Johan Kahrstrom Kommentar i text 11641 av Michael Cronsten <1>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11641 1997-07-17 00:45 22 rader av Michael Cronsten <1> Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11640 av Johan Kahrstrom Ärende : Hur ser Vintergatan ut? -------------------------------- JK>> Min fråga är, hur ser egentligen vår egen galax ut? Den kallas för JK>> spiralgal har den verkligen formen av en spiral? Jag misstänker JK>> starkt att dom bilder sett av Vintergatan är fyrdimensionella, är det JK>> så? JK> JK> Jag har mycket svårt att tro att du har sett bilder av JK> vintergatan.Hur skulle det möjligen ha gått till? Och vad menar JK> du med 4-dimensionella? Att, efter- som galaxen är så ofantligt JK> stor, stjärnorna har förskjutits som en följd av att det tar JK> sån tid för ljuset från stjärnorna att komma till 'kameran'? Jag menar inte fotografier, utan bilder/avbildningar. Jag undrar bara om Vintergatan och andra galaxer verkligen ser ut så som dom avbildas, det normala är väl att en bild på något rörligt objekt tas vid en viss tidpunkt, och inte beskriver hur objektet ser ut över en tidsperiod av hundratals miljoner år. Mvh Mi Cro (Text 11641 (1064435) av Michael Cronsten) (Kommentar i 11642 av Per.Erik Peterson <0>)
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11642 1997-07-19 01:38 35 rader av Per.Erik Peterson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11641 av Michael Cronsten Ärende : Re: Hur ser Vintergatan ut? ------------------------------------ In The Spring 17.07.97 Wrote Michael Cronsten following stuff... [you wrote in Area 'TRASHAREA'] MC> Jag menar inte fotografier, utan bilder/avbildningar. Jag undrar bara MC> om Vintergatan och andra galaxer verkligen ser ut så som dom avbildas, MC> det normala är väl att en bild på något rörligt objekt tas vid en viss MC> tidpunkt, och inte beskriver hur objektet ser ut över en tidsperiod av MC> hundratals miljoner år. Egentligen är väl detta en fråga som bör diskutteras i R20_ASTRONOMI men jag besvarar det här ändå. Vintergatan är väl den svåraste galaxen för oss att studera i sin helhet iom att vi befinner oss 25000 ljusår ifrån centrum och 5000 ljusår ifrån den sk kanten om jag inte missminner sifrorna helt där. Man kan inte avbilda vintergatan helt överhuvudtaget eftersom vi inte ens kan se centrum visuelt pga tätheten av materia åt den riktningen. Man får använda andra sätt att försöka _se_ centrum på. Det är ännu mer omöjligt (precis lika omöjligt snarare) att försöka se hur det ser ut bakom centrum. Det går däremot att konstatera att Vintergatan är en spiralgalax efter att mätt avstånden till olika stjärnor i våran närhet och det går att konstatera vilken hastighet och riktning som respektive stjärna (och galax för den delen) genom en spektrumanalys av dess ljus som avtecknar sig med synlig förskjutning. Jag tycker ändå att dom teoretiska modeller av Vintergatan som finns är intressanta och då tänker jag specielt på en artikel som publicerades i Illustrerad Vetenskap för några år sen där man gjorde ett försök att skapa en någorlunda visuell bild av Vintergatan i olika förstoringar där resan började med att man såg oss ur ett sidoperspektiv på bild ihop med våra närmaste grannar. Denna bild skall stämma mycket bra med verkligheten förrutom att om vi verkligen skulle befunnit oss på den platsen så skulle vi inte kunna uppfatta ljuset alls ifrån våran lilla stjärna solen. Detta går bara att göra rent teoretiskt sas. -=> Mvh.!! Per-Erik "Pekka" Peterson.!! <=- --- MARSmail v1.21 * Origin: Pekka's Point Ring till SAK på 031-7097643 CB-) (2:203/221.10) Slut på text 11642 av Per.Erik Peterson
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11643 1997-09-13 08:57 9 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Detta möte ------------------- Detta möte (R20_FORUMFYSIK) kommer att läggas ned, eftersom det inte används. Om ni inte har mötet R20_FYSIK rekommenderar jag att ni slår på det. Om det är någon som INTE tycker att detta möte ska läggas ned, tag kontakt med mig snarast! /Peter Mörtsell, Moderator R20_FORUMFYSIK, (204/464) --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11643 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11644 1997-09-04 18:55 27 rader av Hakan Franzen Mottagare : Forumfysik Ärende : Ljusets hastighet?!¨ ------------------------------ Hej/Hi ALLA ! Lite funderingar om ljusetshastighet.. Läste i senaste nummret av IllustreradVetenskap att De har lyckats att skicka 4.7ggr ljusets hastighet (eller någe liknande) De partiklar som skulle accelereras använde någe som kallades TunnelEffekten... Fråga.. Hur katten funkar tunnel effekten och finns det några fysiker som har försökt på ett realistiskt sätt att beskriva maskhålen/tunneleffekten som partiklarna använder sig av, när deras raka väg är blockerad? Forskarna delade en partikel stråle på mitten och förde enda strålen(1) genom luften och tillbaka till en motagare. Den andra strålen(2) förde de igenom ett rör med fasta hinder som skulle blockera ljuset. Detta resulterade i att ljuset ökade sin hastighet och kom fram 4.7Gånger snabbare än stråle(1). Ganska läckert..... MVH Håkan. Email: fableman@hem.passagen.se IRC: FableMan / irc.swipnet.se Home=http://hem.passagen.se/fableman Elite=http://www.noxidus.home.ml.org --- FIPS/32 v0.98 W95/NT [R] * Origin: Astronauts are out to launch. (2:204/460.25) Slut på text 11644 av Hakan Franzen
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11645 1997-12-28 12:35 1 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Detta möte ------------------- Är det någon som använder det? --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11645 av Peter Mortsell Kommentar i text 11646 av Michael Cronsten <1> Kommentar i text 11647 av Magnus Karlsson <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11646 1997-12-28 19:45 13 rader av Michael Cronsten <1> Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11645 av Peter Mortsell Ärende : Detta möte ------------------- PM> Är det någon som använder det? Det verkar väldigt dött, Ove Tedenstig vet jag inte vart han tagit vägen. Jag hoppas han skriver här igen, det var in3ssanta teorier. PM> 0rigin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) (Synd att .ct.se inte finns längre...) Mvh Mi Cro (Text 11646 (1102735) av Michael Cronsten)
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11647 1997-12-29 15:34 6 rader av Magnus Karlsson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11645 av Peter Mortsell Ärende : Detta möte ------------------- PM> Är det någon som använder det? Det har blivit ganska tyst här sedan Ove Tedenstig försvann. I R20_FYSIK händer det inte heller speciellt mycket längre. Har fidonettarnas fysikintresse svalnat? --- FEddi 0.9pl7 via ifcico * Origin: We create the new clear future. - ABB Atom (2:204/536.23) Slut på text 11647 av Magnus Karlsson Kommentar i text 11648 av Jonas Bofjall <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11648 1997-12-31 11:50 14 rader av Jonas Bofjall Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11647 av Magnus Karlsson Ärende : Detta möte ------------------- 29 Dec 97 15:34, Magnus Karlsson wrote to Peter Mortsell: MK> I R20_FYSIK händer det inte heller speciellt mycket längre. Har MK> fidonettarnas fysikintresse svalnat? Äsch, det tror jag inte. Många är nog som jag och rätt tysta. Om något bra frö till prat sås så kastar vi oss in. Det går ju alltid i vågor, liksom. I just FORUMFYSIK's fall så beror det väl på att detta just var Ove Tedenstigs fysikmöte. När inte han skriver så händer det inte så mycket. Var en del prat om att lägga ner mötet, men jag vet inte hur det blev. Det är väl ganska bra att mötet finns, antar jag, som komplement till R20_FYSIK då någon exempelvis vill diskutera relativitetsteorin. Det händer säkert ibland. --- FMail/386 1.02 * Origin: Spacecow Systems Unlimited running MUH 0.1.8 (2:201/262.37) Slut på text 11648 av Jonas Bofjall Kommentar i text 11649 av Magnus Karlsson <0> Kommentar i text 11650 av Peter Mortsell <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11649 1998-01-01 17:21 10 rader av Magnus Karlsson Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11648 av Jonas Bofjall Ärende : Detta möte ------------------- JB> vet inte hur det blev. Det är väl ganska bra att mötet finns, JB> antar jag, som komplement till R20_FYSIK då någon exempelvis JB> vill diskutera relativitetsteorin. Det händer säkert ibland. Relativitetsteorins giltighet går utmärkt att diskutera i R20_FYSIK. Fast det är klart att det förutsätter iofs att man lyssnar och betänker de svar man får samt att man, om man inte håller med, diskuterar istället för att anta ställningen att alla andra har fel. Då skulle det räcka med ett fysikmöte. --- FEddi 0.9pl7 via ifcico * Origin: We create the new clear future. - ABB Atom (2:204/536.23) Slut på text 11649 av Magnus Karlsson
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11650 1998-01-03 21:31 7 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11648 av Jonas Bofjall Ärende : Detta möte ------------------- Det är jag (som i egenskap av moderator) har haft djupa funderingar på att lägga ned det. En anledning _för_ att lägga ned det är att det kanske kan göra att det blir bättre fart i fysikmötet. Syftet som mötet skapades för är ju för tillfället inte så aktuellt. Risken med att lägga ned det är att det när som helst kan behövas igen. --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11650 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11651 1998-04-11 11:49 21 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Regler för detta möte (R20_FORUMFYSIK) ----------------------------------------------- Möte : Alternativ fysik EchoID : R20_FORUMFYSIK Tag : R20_FORUMFYSIK Beskrivning : Om fysik mm Moderator : Peter Mortsell Nod : 2:204/464 Mötet Alternativ fysik (R20_FORUMFYSIK) Ett forum för att fritt diskutera fysik. I detta möte kan man till exempel framföra egna teorier, och diskutera teorier. Synpunkter på regler eller moderering, eller frågor angående mötet skickas med nätbrev till moderatorn. Moderator: Peter Mörtsell, 2:204/460.0 I övrigt gäller standardregler enligt R20_EPOL. <FORUMFYS.RUL 1996-06-25> --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11651 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11652 1998-07-14 00:10 21 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Regler --------------- Möte : Alternativ fysik EchoID : R20_FORUMFYSIK Tag : R20_FORUMFYSIK Beskrivning : Om fysik mm Moderator : Peter Mortsell Nod : 2:204/464 Mötet Alternativ fysik (R20_FORUMFYSIK) Ett forum för att fritt diskutera fysik. I detta möte kan man till exempel framföra egna teorier, och diskutera teorier. Synpunkter på regler eller moderering, eller frågor angående mötet skickas med nätbrev till moderatorn. Moderator: Peter Mörtsell, 2:204/460.0 I övrigt gäller standardregler enligt R20_EPOL. <FORUMFYS.RUL 1996-06-25> --- * Origin: <amber.ct.se> 011-18 64 75 (2:204/464) Slut på text 11652 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11653 1998-10-07 08:47 21 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Reglerna ----------------- Möte : Alternativ fysik EchoID : R20_FORUMFYSIK Tag : R20_FORUMFYSIK Beskrivning : Om fysik mm Moderator : Peter Mortsell Nod : 2:204/464 Mötet Alternativ fysik (R20_FORUMFYSIK) Ett forum för att fritt diskutera fysik. I detta möte kan man till exempel framföra egna teorier, och diskutera teorier. Synpunkter på regler eller moderering, eller frågor angående mötet skickas med nätbrev till moderatorn. Moderator: Peter Mörtsell, 2:204/460.0 I övrigt gäller standardregler enligt R20_EPOL. <FORUMFYS.RUL 1996-06-25> --- * Origin: 011-28 77 78 (2:204/464) Slut på text 11653 av Peter Mortsell
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11654 1998-12-24 13:31 1 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Nedläggning? --------------------- Finns det någon som är intresserad av att det här mötet finns kvar? --- * Origin: 011-28 77 78 (2:204/464) Slut på text 11654 av Peter Mortsell Kommentar i text 11655 av Jonas Bofjall <0>
Läs föregående text Läs nästa text Lista textnummerText 11655 1999-01-02 09:13 6 rader av Jonas Bofjall Mottagare : Forumfysik Kommentar till text 11654 av Peter Mortsell Ärende : Nedläggning? --------------------- PM> Finns det någon som är intresserad av att det här mötet finns kvar? Det känns lite som att det spelat ut sitt syfte. Inget av värde har trots allt postats under det senaste året och jag tror inte att det finns samma intresse längre för att diskutera fysik ur Oves jättekritiska perspektiv. --- FMail/386 1.02 * Origin: Spacecow Systems Unltd. (2:201/262.37) Slut på text 11655 av Jonas Bofjall
Läs föregående text Lista textnummerText 11656 1999-01-11 22:38 16 rader av Peter Mortsell Mottagare : Forumfysik Ärende : Detta möte, R20_FORUMFYSIK, läggs ned. ----------------------------------------------- Ni som skriver här är (säkert) välkomna till det 'vanliga' fysikmötet, R20_FYSIK, i stället. Anledningen till att jag lägger ned mötet är att det dels är bättre att koncentrera sig på att hålla igång det vanliga fysikmötet (R20_FYSIK), dels så underlättar det för nybörjare att välja 'rätt' fysikmöte (så de inte skriver/läser här i tron om att det är detta som är det 'riktiga' fysikmötet. Jag har hittils hållit det vid liv i fall av att den som ursprungligen gav upphov till mötet skulle komma tillbaka och bli aktiv igen, men eftersom det har varit tyst en väldigt lång tid är det lika bra att lägga ned det, och låta skapa om det igen om någon har anspråk på mötet. (Vill någon ta över mötet eller skapa om det med samma namn är det bra för mig.) Jag kommer samtidigt få dubbelt så mycket tid att moderera mötet R20_DATABASTEKNIK i stället. ;-) --- * Origin: 011-28 77 78 (2:204/464) Slut på text 11656 av Peter Mortsell