Text 171, 87 rader
Skriven 1999-07-25 21:34:16 av Michael Cronsten (2:205/412)
     Kommentar till en text av Roger Eriksson (2:205/412.10)
Ärende: En meningslöshet följs av en annan mening
=================================================
 RE>RE>> RE>> Klart som fn att det swappar, när man bara har 
 RE>RE>> RE>> "milli"-byte... 
 
Hur stor är då en millibyte? Är den 0,001 byte (0,008 bitar), eller är den
0,0009765625 byte (0,0078125 bitar) ?  Alltså frågan om tusendel eller
1024-del...    Och, hur mycket data går det lagra i en millibyte? 
 
 RE>RE>> BAW> Okej, det var för långsökt för mig, just då. Lider av det 
 RE>RE>> BAW> BAW> spektrala minnet. 
 RE>MC> 
 RE>MC> För ett tag sen hade jag så lite utrymme kvar på hårddisken att jag 
 RE>MC> ett tag funderade på att lägga swapfilen på ramdisk... 
 RE> 
 RE> Det kanske man skulle prova. 
 
Ja, sen kanske någon som har en legitim windows-95/98 kan skicka frågan till
M$-helpdesk varför det inte fungerar om det inte fungerar, vilket det
antagligen inte gör, för att sedan kunna presentera svaret här. Ungefär lika
logiskt som att man klickar på Start när man vill avsluta windows-95/8. 
 
 RE>RE>> Jo, jag har också problem med minnet ibland. Jag kom t.ex. inte 
 RE>RE>> ihåg att svara på det här... 
 RE>MC> 
 RE>MC> När var det? 
 RE> 
 RE> 16 April... 
 
Tänk på att april inte stavas med stor bokstav, det är inget egetnamn.
Undantaget är hon April Stevens i Dallas. 
 
 RE>RE>> ... Verkligheten är bara ett specialfall. Vissa inskränkta 
 RE>RE>> individer tycker att det är ett viktigt ett. 
 RE> 
 RE>MC>   Jag är nog en sådan kränkt individ, verkligheten är väl 
 RE>MC> undantaget som bekräftar regeln. 
 RE> 
 RE> Verkligheten är i alla fall det fall som alla andra fall jämförs mot 
 RE> ifall fallen överhuvudtaget jämförs mot något annat fall. 
 
För nåt år sen fick jag en ide att man skulle skriva en bok "Principia
Universae", och sen dess har jag funderat på vad den ska innehålla. En ide är
detta med elektroner och fontoner och sånt småjox. Det påstås att fontoner
inte är materia utan bara energi, men hur kan de då flyta på vatten? De flesta
gör det iaf, de som dyker vet ju att brytningsindexet är ett annat under
vatten. Om man står på relingen på ett valfiskefartyg i norra Atlanten, och
siktar med harpunen på en delfin under vattenytan (rädda valarna!), och fyrar
av, så kommer man att upptäcka att förutom att man pga. rekylen ramlar
baklänges ner på däck, så kommer harpunen att missa sitt mål, om man ej tagit
hänsyn till att ljuset bryts i vattenytan. Den sk. dopplereffekten gör att
delfinen befinner sig en bit ifrån där man tror att den är (detta är oavsett
om den ligger stilla i vattnet då Newtonsk fysik är tillämplig, eller om den
är på rörlig fot då man kanske får ta till kvantmekaniska formler, och då även
ta hänsyn till osäkerhetsrelativiteten). 
 
En annan intressant sak är detta med rymdtiden. Om vi lägger en apelsin på
musmattan framför oss, och studerar den samtidigt som musmattan vrids runt,
så ser vi att apelsinet är runt åt alla håll. Men vi inser inte att den
dessutom är avlång, olika mycket från gång till gång, ibland bara 2 minuter,
ibland ett helt ljusår (om man inte behöver använda datorn under tiden). Det
är väl samma sak med en fonton, om man stirrar ut i natten mot Betelgeuse, så
betraktar man i rymdtiden fontoner som är supersträngar, de har nästan ingen
utsträckning i de tre rymddimensionerna, men åtskilliga ljusårs längd i vår
tidsdimension. Fontoner (ljuskvanta) upplever ingen tid; de bara finns om de
finns. Dessutom är det så att fontoner är sina egna antipartiklar, de går både
framåt och bakåt i tiden samtidigt (vilket är svaret på dubbelspaltsbekymret).

 
Å andra sidan rör sig jorden rakt fram i rymden, i en absolut spikrak bana.
Gravitationen från en stjärna kallad solen kröker dock dess rymdtid, så att
den i själva verket går i omlopp runt solen (två rymddimensioner och en
tidsdimension). Universumet självt är 1-dimensionellt, det saknar andra
egenskaper än att finnas till (ett alldeles eget svart hål). Det saknar
storlek, per definition kan man varken påstå att det expanderar eller
kontrakterar. Däremot är det troligt att innehållet i det förändrar sin
entropi. Entropiökning är en egenskap som innebär att en given mängd rymdtid
sönderdelas i mindre enheter, som var och en är en kopia av den ursprungliga,
större, enheten. Analogt med att kaviarråvara är en exakt störkopia, fast
mångdubbelt fler än originalet (f.ö. en _mycket_ dålig analogi).
Entropiminskning är samma sak som entropiökning förutom att det sker i motsatt
tidsriktning. 
 
Tips om mer att ta med i boken är välkomna. 
 
Mvh  Mi Cro / jakten på Skrödingers skatt   
  
---
 * Origin: Jamten-TCL   +46-63-133330 (2:205/412)